Lejbergstjärn

Vad är det första man gör när man har nått sitt mål, efter en och en halv timmes promenad i stiglös terräng, rakt ut i vildmarken? Man ringer ett videosamtal till sin fru för att bevisa att man är framme. I alla fall om man är min vän F. Målet för dagen var Lejbergstjärn, och från förra veckan minns ni den fantastiska cliffhangern som hintade om att ni skulle få reda på vad som är så unikt med den. Tiden är nu mogen för dess avslöjande: Den ligger 511 meter över havet och är därmed a) den högst belägna tjärnen i Ludvika kommun, b) den enda tjärnen i Ludvika kommun belägen på över 500 meters höjd och, framför allt, c) det finns ingen sjö längre söderut i Sverige som ligger högre. Och det kan ju vara värt att videotelefonera hem om. Själv lär jag ha muttrat något om E istället för 4G och satt av mot vad som fick tjäna som badklippor längs tjärnen norra sida.

F tar en paus.

F tar en paus.

Vägen upp mot tjärnen gick genom riktigt svårbemästrad terräng. Sankmark, överväxta klippblocksslätter och tät snårskog stod på menyn. Vi stod också på menyn; knotten kunde välja mellan stora ytor bar hud eftersom vi på ett något amatörmässigt sätt varken hade långärmat, långbent eller myggmedel tillhanda (rutinerade skogsvandrare må applicera facepalm nummer ett här). Jag kan bara hoppas att knotten fick samma beslutsångest som jag på Subway.

Gympadojor (facepalm två här kanske?) var heller inte helt optimalt utifrån underlaget men det här var i alla fall ett medvetet val. Det blev några minuters omväg runt sanka områden men fotkomforten var i gengäld betydligt bättre än den hade varit med gummistövlar (och nej, jag äger inga vandringskängor). Utrustade som de skogsturister vi var dröjde det inte länge i meter räknat innan det första ordentliga hindret uppenbarade sig. Detta skedde genom att mitt vänstra ben plötsligt försvann. Lyckligtvis återfanns det raskt mellan två klippblock där det hade gömt sig ända upp till höften. Vi var framme vid den dominerande terrängtypen, överväxt klippblocksslätt. De närmaste fyrtiofem minuterna gick mycket långsamt för att undvika att fler ben skulle försvinna; vi kunde räkna med att ha turen att återfinna dem varje gång. Klippblocksslätten hade dessutom huggits ren från träd för något årtionde sedan, så middagssol och 24 grader varmt gjorde den här delen ganska besvärlig.

Här förstod vi att vi var framme. Sekunden senare ringde F sitt videosamtal.

Här förstod vi att vi var framme. Sekunden senare ringde F sitt videosamtal.

Det blev i och för sig inte så mycket bättre när vi kom in i skogen heller, för när träden förtätades förtätades även knotten och det började dessutom luta uppför på allvar. F, som snarare är byggd för tyngdlyftning än för bergsbestigning, tog täta pauser under vilka han målmedvetet slog ihjäl insekter med lämpliga tillhyggen. Efter att vi passerade en sluttande myr med vridna, halvtorra tallar var det bara ett litet skogsparti kvar innan en ljusning bland träden avslöjade en sänka i vilken Lejbergstjärn låg.

Vi kom alltså fram vid tjärnens sydöstra sida och gick runt till den nordöstra och klippblocken där. Därifrån såg vi på tjärnens västra sida någonting vitt en bit upp på stranden. Om någon känner för att ta sig en tur upp och titta efter vad det där vita kan tänkas vara för något får ni gärna rapportera detta. Själva kände vi oss varken sugna på en tur runt tjärnen eller de sista 34 höjdmeterna upp på Lejbergets nordtopp. Vattnet, däremot, gav en större sugenhet i dess i dess svalkande nittongradighet. Att ta sig i och ur tjärnen är okomplicerat och man slipper stifta bekantskap med dyig botten om man inte vill. Väl uppe ur vattnet fick tanken om att äta lunch vid tjärnen formas om; knotten följde med ända upp dit.

Tjärnen och jag. Tjärnen till vänster.

Tjärnen och jag. Tjärnen till vänster.

Nedåt följde vi tjärnens utlopp där den i bäckform rann genom John Bauer-lik skog. Då menar jag inte att skogen såg ut som en småländsk konstnär utan som de skogar som han målade. Sedan var vi tillbaka på hygget och klippblocken, men det gick fortare nerför och snart såg vi åter vändplanen med spåren av gångna somrars polska bärplockare: en rostig konservburk med polsk text, ett grillgaller och en back att bära bär i. Lejbergstjärn må vara en isolerad, naturskön vattensamling med svalt och skönt vatten en varm sommardag, men sannolikheten för att jag kommer att återvända dit är låg, även om hänsyn inte tas till knotten. Vägen dit är för besvärlig. Fast ett ickeåtervändande förutsätter nästan att jag på något annat vis får reda på vad det där vita på andra stranden är …

20150704_115738

Lejbergstjärn från öster. Badklippor till höger.

Lejbergstjärn
Löpnummer: 1
Datum: 2015-07-04

Väder: +24, halvklart
Vattentemperatur: 19,7 grader
Höjd över havet: 511 m (högst i kommunen)
Botten: mycket dyig. Sjön blir dock tidigt djup och eftersom det även finns sten under ytan behöver man inte bekanta sig med dyn om man inte hemskt gärna vill (2)
Vatten: u.a. (3)
Strand: klippblock (3)
Placering: någon mil norr om Fredriksberg
Tillgänglighet: 90 minuters promenad i svår terräng från bilen (1)
Utsikt: låg barrskog (3)
Omgivningar: ogästvänlig men vacker skog där det syns på träden att de växer högt över havet (4)
Faciliteter: inga
Officiell badplats: nej
Folk: 0
Fiskesjö: nej, men det ska finnas gott om abborrar i sjön
Återvända: nja. Själva sjön är värd att återvända till, men vägen dit var besvärlig. I så fall blir det en dag när det blåser.

17 reaktioner på ”Lejbergstjärn

  1. Pingback: Lilla Lejen (och därmed Stora och Norra också) | 581 sjöar

  2. Pingback: Östertjärn och minnen från när det varmt i Väsman | 581 sjöar

  3. Pingback: Bredsjön, där F lyfter en bänk | 581 sjöar

  4. Pingback: Lilla Sandsjön och ett makalöst skådespel | 581 sjöar

  5. Pingback: Botjärnen och att bo i Ludvika | 581 sjöar

  6. Pingback: Krabbsjön | 581 sjöar

  7. Pingback: Stora Käringtjärnen, dialekter och knott | 581 sjöar

  8. Pingback: Paddflyet – för att även den minsta sjön förtjänar ett namn | 581 sjöar

  9. Pingback: Bloggstatistik 2015 | 581 sjöar

  10. Pingback: Finnmarkens minsta strand (Holmsjön) | 581 sjöar

  11. Pingback: Sjöstatistik 2015, del 2 | 581 sjöar

  12. Pingback: Sjöstatistik 2015 del 3 av 3 | 581 sjöar

  13. Pingback: Stängselmosstjärnen | 581 sjöar

  14. Pingback: Dunderberget 4: Älgen i Stora Långtjärn | 581 sjöar

  15. Pingback: Oktoberbad 2016: Nättjärn | 581 sjöar

  16. Pingback: Motvindsbad 4: Varg och besvikelser på Stora Kullerberget (del 1) | 581 sjöar

  17. Pingback: Långsamt glesnande skog vid Rytjärn (Ryberget runt 2018) | 581 sjöar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s