Lilla Sandsjön och ett makalöst skådespel

En långgrund, enslig sandstrand. En spegelblank skogssjö. Avsaknad av blodiglar, något min far annars hade varnat för, för när han badade där på 50-talet fanns det minsann sådana där. En ljummen sommarkväll i finnmarkens mitt. Vad kunde gå fel? Ledtrådarna finns redan, men jag ska förklara. Fortsätt läsa

Vittjärn och andra mustiga finska platsnamn

För en sisådär 400 år sedan, när finnarna började kolonisera skogarna väster om Ludvika, upptäckte de de hundratals sjöar och tjärnar som ligger utspridda i skogarna. De gavs förstås namn. Flertalet, särskilt i trakterna runt Skattlösberg, har fortfarande namn med den finska ändelsen -lamm (-tjärn). (Det har bara funnits en sjö i Ludvika kommun med det finska ordet för sjö, järvi, som ändelse, nämligen Soasjärvi, som försvann när Lisjön bildades. När väl Lisjön bebadas kommer dess historia att gås igenom, säkerligen i mer detalj än vad många anser nödvändigt.) Några enstaka finska förled lever kvar i dagens namn på Ludvika kommuns sjöar, däribland det smågömda vitt-, som i skrift lätt kan tolkas som vit- om det sitter ihop med -tjärn, vilket det gör. Men Vittjärnen uttalas Vitt-tjärn(en). Detta är ett vanligt namn på fisklösa småsjöar; det finns åtminstone tre i kommunen. Dess svenska betydelse får du om du Fortsätt läsa

Bredsjön, där F lyfter en bänk

Det var hög tid för en kopp te, men Östertjärns omgivningar lockade inte till tedrickande, trots grillplats. Vi begav oss till nästa sjö, Bredsjön, som precis som Östertjärn också har en namne i kommunen, i Bredsjöns fall några mil österut. Den här är den större av de två. När vägen delade sig i två tog vi höger, för enligt kartan fanns det ett hus åt vänster och vi bedömde det som osannolikt att husinnehavarna skulle uppskatta att två främlingar badade på deras tomt, i och med att de valt att bosätta sig mitt ute i skogen i det enda huset vid en enslig sjö. Fortsätt läsa