Utan Citroën DS till Fagerlidtjärnen

Projektet att bada i alla 581 sjöar i Ludvika kommun har redan första sommaren tagit mig till platser som jag, som det heter, aldrig skulle ha besökt annars. Alla utom en av vägarna till dessa sjöar har varit fullt farbara med en modern bil med onödigt låg markfrigång. Undantaget var Fagerlidtjärnen. Här hade jag behövt ha kvar min Citroën D Spécial* från 1972, som jag ägde i lite drygt ett år men aldrig riktigt blev kvitt de komprometterande Fortsätt läsa

Botjärnen och att bo i Ludvika

Min vän T tycker om stående skämt. Jag är lite tveksam till om T själv vet om att han har dragit dem flera gånger; däremot är jag helt säker på att han tycker om dem. Skämten handlar ofta om ords innebörd. Ett av skämten, som jag alltid åker dit på, berör boende. När jag är i Ludvika och ringer honom brukar han fråga ”Är du hemma?” ”Ja,” svarar jag, för Ludvika är mitt hem om än inte där jag bor. Den här distinktionen gör inte T, som menar att hem är där man bor. Och eftersom jag inte bor i Ludvika längre kan jag inte vara hemma när jag är där, påtalar han för Fortsätt läsa

Klysningen och min far, sprintern

Källbottens elljusspår är inget man besöker naturligt under sin uppväxt om denna har sin utgångspunkt i en 70-talsvilla två och ett halvt stenkast från Biskopsnäsets elljusspår. Men jag har ett minne från min barndom som äger rum i Källbotten. Det är en regnig dag, troligtvis ungefär vid den här tiden på året. En massa människor i galonkläder – det här var innan regnkläder kunde se Fortsätt läsa