Det finns särskilda myrskor, som är som snöskor fast med mindre broddar eller dubb. Precis som snöskor fungerar de genom att fördela vikten över en större yta och därmed inte sjunka ner lika mycket i myren. De är inte så lätta att få tag på. Första gången jag letade efter dem hittade jag bara en affär i Sverige som sålde dem, och den låg i södra Lappland och svarade inte på mail. Det kan i och för sig bero på att det jag frågade var om det visste någon butik längre söderut som saluförde myrskor, eftersom jag inte fann det rimligt att åka hundra mil för att prova skor. Så därför hade varken S2 eller jag några myrskor den här dagen då vi närmade oss Mellantjärnen, som ligger vid foten av Mellanälgberget. S2 trampade stoiskt ut i gungflyn i sina kängor, sjönk ner till anklarna och drog några kast.

Notera för-diket innan tjärnen börjar på riktigt. Otillgängligt värre. I bakgrunden Mellanälgbergets sluttning.
Ja, Mellantjärnen såg vid första, andra och tredje anblick ut att vara helt omgiven av mycket fuktig sankmark. Jag fick ord av John Phillips i huvudet. ”Nere i de för södra USA karaktäristiska sankmarkerna, tja, där vet du aldrig riktigt vad du gör” skulle en svensk översättning kunna lyda och det stämde väl in ganska hyggligt på min situation bortsett från det där med södra USA då. För hur skulle jag ta mig i tjärnen utan att gå ner mig i dyn, som hästen Stjärna i Dan Anderssons dikt med samma namn och som S2 ofta återkom till vid åsynen av sankmark? Vi vandrade runt tjärnen motsols, för därifrån vi kom såg det ut att vara lite kortare avstånd mellan fast mark och vatten vid tjärnens utlopp på andra sidan. Samtidigt som några droppar regn började falla konstaterade jag att det enda rimliga ställe att kliva i på var så grunt att jag skulle behöva lägga mig på rygg för att kunna blöta ner mig till hakan. Så fick det bli. Det var inte en graciös nerstigning den här gången heller, och nog undrade jag vad jag höll på med, allt. Jag kan tänka mig att upplevelsen av att ligga i ett dike är ungefär likadan. Men på plussidan ska det nämnas att det var märkbart varmare i Mellantjärnen än i Storsjön tidigare på dagen. Vill man vara riktigt positivt vriden går det också att peka på att det knappast finns några alligatorer i Mellantjärnen, eller dess utlopp, så som man kan tänka sig att det finns i Mississippi, som låten som jag hade i huvudet heter.
Mellantjärnen
Datum: 2015-07-12
Löpnummer: 19
Område: Ulriksberg
Väder: 18 grader, mulet
Vattentemperatur: 18,5 grader
Höjd över havet: 335 meter
Botten: dy (1)
Vatten: u.a. (3)
Strand: gungfly (2)
Placering: 4 km söder om Ulriksberg (2)
Tillgänglighet: några hundra meter genom delvis sank skog (3)
Utsikt: myr, kuperad skog (3)
Omgivningar: myr, kuperad skog (3)
Faciliteter: –
Officiell badplats: nej
Folk: 0
Fiskesjö: nej, och S2 fick ingenting på kroken heller
Återvända: nej
Har du inte gett för lågt betyg på Utsikt?!
GillaGilla
Nej då, så där fint är det ute i skogen på flera ställen. Åk ut och kolla får du se. 🙂
GillaGilla
Pingback: Gnuttarna bor inte vid Älgbergstjärnen | 581 sjöar
Pingback: Ett återseende i regnet vid Stora Ursen | 581 sjöar
Pingback: Sjöstatistik 2015 del 3 av 3 | 581 sjöar
Pingback: Stora Tossatjärn: the dybotten in disguise | 581 sjöar
Pingback: Mellansjön mellan Mellansjöberget och fäbodmarker | 581 sjöar
Pingback: Överraskningen i Vittjärn (Svensksjön 2018) | 581 sjöar
Pingback: Näckbladtjärn: Inga förmildrande omständigheter (Ryberget runt 2018) | 581 sjöar
Pingback: Naturmorgon i P1 och Efter fem i TV4 | 581 sjöar
Pingback: Hamptjärn, den bönsyrseformade sjön | 581 sjöar
Pingback: Pandemibad 1: Norra Sörlingstjärn | 581 sjöar
Pingback: Pandemibad 6: Södra Sörlingstjärnen | 581 sjöar