Grusade förhoppningar i Lilla Nitten

Vid Långvasselbron* pekar en skylt till vänster (eller till höger, beroende på vilket håll du kommer ifrån) som förkunnar att det är nitton kilometer till Nittkvarn. Det har det varit sedan 1909, då vägen söderut från Abborrberg anlades och underlättade trafiken i nordsydlig riktning genom finnmarken. Om du tycker att det var onödigt och ointressant vetande är boken Vägarna i Västernorrlands län. Typiska drag i deras naturgeografiska struktur och äldre utveckling jämte utblickar över det svenska vägväsendet i övrigt, speciellt i Norrland av Nils Friberg, utgiven 1951, ingenting för dig. Jag ska själv erkänna att jag inte läste ut boken, även om jag försökte, månaderna efter att jag stötte på den i finnmarkens kanske största privata bibliotek. All heder åt Nils Friberg vars förmåga att snöa in på ett smalt ämne jag ser upp till.

Grusvägen mellan Nittkvarn och Långvasselbron förtjänar kanske inte en egen bok, men väl en resa för den som gillar alternativet ”scenic route” på sin GPS. Under de tolv sydligaste kilometerna av sträckan passeras lika många sjöar nära vägen, två åar samt det enda vattenfallet i finnmarken som jag känner till. Norr därom finns något så finnmarksovanligt som några hundra meter sammanhängande åkermarker vid Abborrberg, som också ståtar med ett mysruckel till Folkets hus, något jag vid mitt första besök där som liten skrämdes av då det såg likadant ut inuti som jag föreställde mig huset i Spökslottets gåta, en av böckerna i Wahlströmsförlagets Tre Deckare-serie.

Sträckan Nittkvarn-Långvasselbron gör sin debut på bloggen** i och med att S och jag var trötta på mulet väder och kalla sjöar i trakterna väster om Ulriksberg. Vi kollade vädret på sydligare breddgrader och såg att det skulle vara halvklart i trakterna kring metropolen Nittkvarn (tjugo bofasta enligt Wikipedia) den närmaste timmen. Och yr.no ska väl komma undan med att dagens tre sista sjöar ligger några kilometer från downtown Nittkvarn, men inte sken solen inte. Och det var synd, för naturen kring de två Nitten-sjöarna hör till det vackraste som finnmarken kan erbjuda, och då tänker jag inte bara på myrlandskapet runt Gettjärnsögat, utan främst på den sandiga hed med gles tallskog och mer blåbärsris än vad någon människa kan behöva, där vi stannade bilen och ställde kylväskan i skuggan, ifall solen ändå skulle komma fram, vilket den inte gjorde***. Efter en kort promenad genom riset var vi framme vid Lilla Nitten. Och där blev jag lite besviken, för med all sand i marken förväntade jag mig sandbotten, vilket också var vad jag tolkade att satellitbilden utlovade. Men sanden var grus (därav blogginläggets titel vars fyndighet du nu inser)**** och utsikten förvånansvärt intetsägande, för precis vid sjön blev skogen risigare och sommarstugorna på andra sidan blänkte inte röda i solen som ju inte sken. Däremot var vattnet klarare än på alla andra håll hittills och får projektets första fyra i betyg.

20150806_173737

Inte var väl den här utsikten så dålig som en tvåa, tänker jag när jag skriver det här sju månader senare. Men där och då tyckte jag visst det.

Lilla Nitten
Datum: 2015-08-06
Löpnummer: 29
Område: Nittkvarn

Väder: 18 grader, mulet
Vattentemperatur: 17,5 grader
Höjd över havet: 283,8 meter
Botten: grus, grunt ett tag, sedan snabbt djupt (4)
Vatten: klart! (4)
Strand: gles granskog (3)
Placering: Nittkvarn (3)
Tillgänglighet: 100 meter gles skog (3)
Utsikt: skog, stugor (2)
Omgivningar: fin, gles tallskog på sand, blåbär (4)
Faciliteter: –
Officiell badplats: nej
Folk: 0
Fiskesjö: nej
Återvända: nej

 

* där ’n’ uttalas som ’a’ och betoningen ligger på ’o’.

** i alla fall sjökronologiskt. S2 och jag färdades längs den till Kviddtjärn vid julbadet 2015.

*** vi glömde också att lasta in kylväskan igen när vi åkte därifrån

****  man kan också säga att förhoppningen om sand rann ut i sanden.

 

Lilla Nitten och fin tallhed, sedd ovanifrån. Vid den spetsigaste udden norr om den väst-östliga vägen syns det som visade sig vara grusbotten tydligt. Huset till höger på bilden ligger i Ljusnarbergs kommun. Satellitbild från Lantmäteriet.

Hela vägen mellan Långvasselbron och Nittkvarn rymdes nätt och jämnt på en skärmdump. Därför är kartan suddig, men sjötätheten i söder är svår att ta miste på. Karta från Lantmäteriet.

5 reaktioner på ”Grusade förhoppningar i Lilla Nitten

  1. Pingback: I brist på påskbad: Horntjärnen | 581 sjöar

  2. Pingback: Från Hawaii Beach till Stora Nitten | 581 sjöar

  3. Pingback: Sjöstatistik 2015, del 1 | 581 sjöar

  4. Pingback: Sjöstatistik 2015 del 3 av 3 | 581 sjöar

  5. Pingback: Majbad 2018: Nattjärns kallsupar | 581 sjöar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s