Motvindsbad 4: Varg och besvikelser på Stora Kullerberget (del 2)

Resumé: I och jag har jagats av vargar upp på Stora Kullerbergets topp och ska sova över där i väntan på hjälp. Typ. Läs här för en längre och kanske mer nyanserad bild. Eftersom telefonen hade lagt av utgörs bilderna i det här inlägget av bilder från tidigare besök på berget.

2012-08-04-08-41-37

Lejensjöarna från toppen 2012.

Stugan var låst, dock inte inifrån av ukrainska bärplockare, utan utifrån, sannolikt för att den inte var färdigbyggd inuti. Och så här i efterhand borde det ha gått att lista ut. Den nya stugan sattes/sätts nämligen upp av Fredriksbergs skoterklubb, som är en ideell förening. Och jag har själv varit verksam i tillräckligt många ideella föreningar för att veta att saker och ting tar väldigt lång tid ibland. Så när jag läste ett inlägg på Facebook daterat 31 mars om att kaminen hade monterats borde jag inte ha dragit slutsatsen att stugan skulle vara färdig och invigd och öppen för besökare den 8 augusti. Nu var det tyvärr precis det jag hade gjort, och därmed stod vi utanför en låst stuga i skymningen på en karg och blåsig och kulen bergstopp ganska långt från någon annanstans att spendera kvällen.*

2012-08-04-08-41-46

Den gamla stugan 2012, med ytterdörren intakt. Jag lyckas på något sätt se ut som en ung Stephen King på bilden.

Men: kvar på det karga berget, av vissa kallat Sveriges sydligaste fjäll**, stod fortfarande den gamla stugan. Byggd på 1960-talet med en liten tornbyggnad på taket att upptäcka skogsbränder ifrån, renoverad till raststuga på 1980-talet (nu utan torn), därefter underhållen men inte renoverad och, sommaren 2016, pensionsmässig. Där utanför stod vi nu och tittade på det hål där en skulle kunna tycka att en ytterdörr borde ha varit. Ytterdörren i fråga stod lutad mot väggen och verkade ha tagit ut förtidspension. Innanför den lilla farstun fanns en dörr till, som vi tveksamt klev in igenom, och så stod vi i ett förråd. Att den gamla stugan efter att den nya var klar skulle användas som vedbod hade jag läst, men fram till dess användes den tydligen som förråd för diverse byggmateriel. Mysighetskänslan var ungefär som på tag själv-lagret på Ikea fast lite lägre i tak och inte så mycket folk som letade efter den rätta ljusa tränyansen på bokhyllan. Vi stängde dörren efter oss för att få det att sluta blåsa. Den gled upp igen. Eftersom den öppnades inåt gick det att blockera den så att den inte blåste upp. När I la ett vedträ framför dörren började det vina högljutt genom glipan som bildades. Ungefär exakt där och då var det här inte särskilt roligt längre. Jag kände mig trött, hungrig, frusen och svettig och stod nu inför att den fräscha stugan var låst och att vi nu antingen kunde sova över i ett fallfärdigt förråd eller vandra tillbaka till bilen i det tilltagande mörkret. Det var inte utan att jag nästan tyckte att det sistnämnda i stort sett helt och hållet var mitt fel, vilket framkallade vissa skamkänslor.

img_8053

Lejensjöarna igen, från vänster till höger Norra, Lilla och Stora. På sommarsolståndet 2010 gick solen över horisonten 03.30, ganska precis när den här bilden togs.

Nå. Fem års utbildning i psykologi har lärt mig mer än att Skinner uppfann konstiga saker och att ögonrörelsekameror är jättedyra. En av de viktigaste lärdomarna handlade om att kunna se på sitt eget beteende – här använt i beteendepsykologernas vida mening, det vill säga innefattande allt vi gör, tänker och känner – kliva ur sig själv, så att säga, och – [ödesmättad dov klang]analysera***.**** I korthet***** gick det hela till som så att jag kom ihåg att jag var hungrig och att det allt som oftast innebär att jag ser allt för negativt på saker och ting. Med det i åtanke såg jag mig omkring. Kaminen stod kvar. Det fanns ett bord och, sett till stugans storlek, en oproportionerligt stor mängd stolar. Det fanns ved. Vi hade mat. Och tändstickor. Det här skulle gå att lösa.

img_7987

Så här såg inte kvällen ut 2016, men väl 2010.

img_7982

Kaminen 2010

Några av mina duster med kaminer och vedspisar finns faktiskt dokumenterade i gästboken i Dan Anderssons minnesstuga i Skattlösberg.****** Där var problemet att det rökte in; det var svårt att skapa drag i skorstenen trots att jag eldade i dragluckan på ett, tyckte jag, förtjänstfullt sätt. På Stora Kullerberget var problemet det motsatta. Det blåste så mycket i kaminen att elden blåstes ut innan den tog sig. Efter att ha använt oroväckande många av våra fotogenindränkta strumpbitar******* från den återanvända kaviarburken brann det till slut. Vatten kokades långsamt upp (plattan ovanpå kaminen blev inte varm särskilt snabbt eftersom elden snarare brann horisontellt ut mot eldröret på baksidan än uppåt på grund av draget), ris lades i, och det fanns hopp för den lilla del av mänskligheten som den här kvällen befann sig just där just då. Under tiden gjorde vi oss hemmastadda. Miljoner metallstolar med brun sits och brunt ryggstöd staplades på hög, bordet drogs fram, byggmateriel ställdes längs väggarna. När riset var kokt och chili con carnen värmd hade vi skapat sittplatser och hängt upp fuktiga kläder. Blodsockret steg i takt med värmen i stugan. Vi byggde en soffa av stolarna och drack varm dryck och åter var det kul att ha ett konstigt projekt för sig. Men välbefinnandet var bara tillfälligt, som en tuva lite fastare mark ute på ett gungfly. Vi, eller åtminstone jag, var snart nere i klafsandet igen.

2012-08-04-08-41-32

Halvklart i augusti 2012.

img_8024

Klart i juni 2010.

För när jag hemma hade frågat min fru om det här var hennes sovsäck hade hon svarat ”ja”, och inte ”ja, som jag hade när jag var liten, den är nog för liten för dig”, vilket hade varit ett mer informativt svar. Precis som skoterföreningen inte ska skyllas för att nya stugan inte var klar ska inte min fru skyllas för det här, eftersom jag inte frågade det i samband med att jag packade. En sovsäck som når till bröstet fungerar bra under den tid på kvällen när elden fortfarande brinner i kaminen och det, faktiskt, är alldeles för varmt för att sova. Den fungerar alldeles förträffligt den korta tid under vilken elden har slocknat men värmen fortfarande är kvar i stugan. Den fungerar inte alls bra, inte över huvud taget, framåt tvåtiden på natten när vinden viner in i dörrspringan och all värme är utsugen. Därför vaknade jag av att jag huttrade mer än vad jag kan minnas att jag någonsin gjort. Jag tog på mig alla ytterkläder, men det hjälpte inte: en än större andel av kroppen stack nu upp ur sovsäcken. Ny eld gjordes upp; det tog till och med längre tid än förra gången. Kaminen lastades full och jag kröp ner igen. Efter ett tag, när det borde ha dundrat från kaminen av brinnande vedträn, blev det tyst. Elden hade

img_7983

Så här ser gryningen ut från nordfönstret en klar sommarsolståndsmorgon.

slocknat. Jag gjorde upp ny eld med de sista av fotogenstrumpbitarna och satt länge och stirrade ut i den sakta ljusnande natten medan jag försökte bedöma om det hade tagit sig eller inte. Till sist började det bli så varmt igen att de nya vedträna jag la in fattade eld ganska snabbt. Jag la mig ner för några timmars obekväm och fortfarande frusen sömn.

 

img_8043

Morgonen därpå var grå och mulen och dis hängde på låg höjd över stugan och inte alls som på bilden ovan från 2010. Vi drack kaffe, städade undan så att det åter såg ut som ett förråd, njöt inte lika mycket av utsikten som det var tänkt (eftersom den inte syntes så bra och eftersom det fortfarande blåste – det nämnde jag inte ovan, men det blåste uppskattningsvis tvåsiffriga sekundmeter hela natten) och gick sedan tillbaka nerför berget. Med både kaffe och smörgåsar nyintagna kändes allt roligt igen. Det blev ju en minnesvärd resa. Och jag har lärt mig att vissa saker, som pizzeriors öppettider och raststugors färdigställanden, kan vara värt att dubbelkolla. Men hade jag gjort det hade det inte funnits lika mycket att skratta åt i efterhand.

img_8039

2010. Tyst morgon.

Efterspel: I september 2016 meddelades det att Kullerbergen, tillsammans med Lejberget och Kanaberget, har blivit naturreservat. Med tanke på att det här områdena tidigare har förekommit i diskussionen om nya platser att anlägga vindkraftverk på är det givetvis ett mycket välkommet besked. Det här betyder alltså också att den vackra skogen och Pacman-stenen vid Stora Långtjärn är skyddade.

img_7972

2010: Månar är svåra att fotografera med billiga kameror. Men reflektionen i stugfönstret var fin.

Noter:

* Jag vill vara tydlig med att ingen skugga ska falla på skoterklubben. Senast jag kollade var de inte skyldiga att ringa runt till alla som skulle kunna tänkas komma på idén att sova över i deras raststuga och tala om att den inte är klar än.

img_8006

2010: En till månbild. Bara att den över huvud taget syns säger en del om hur stor den var.

** Hur det än är med den saken finns det i alla fall inget berg längre söderut i Sverige som är högre än Kullerbergets 552 meter över havet, men det har ju inget med fjällvarandet att göra. Klart är att växtligheten inte är särskilt frodig. Titta på den här satellitbilden:

kullerberget-topp

Berg i dagen. Satellitbild från Lantmäteriet 2016.

img_8046

Berg i dagen. Foto från mig 2010.

*** Det går att hävda att sådant kommer med åldern också. Den som så hävdar skulle ha en (högskole)poäng.

img_8042

2010: Rykande sjö, oklart vilken

**** Jag lärde mig faktiskt också att det är viktigt att skriva begripligt och utan att krångla till det i onödan, men det praktiserar jag uppenbarligen inte

img_8050

Den här bilden tycker jag är fin. Den föreställer F och hans då blivande, nu nuvarande, fru M mellan uthus och stuga 2010.

***** I långhet också faktiskt. Det var inte så avancerat.

2012-08-04-08-41-11

2012 var det halvklart och jag brydde mig tydligen inte om att hålla horisonten horisontell.

****** Det kan jag tänka mig var en mening som de flesta av er inte trodde skulle komma (medan ni andra nickar och ler). För de flesta av er kan jag berätta att jag under mina vikariat i Luossastugan avreagerade mig på min oförmåga att få eld i spisen genom att skriva ner spisens och mina konversationer i gästboken.^

img_8005

Gryning 2010.

******* Min fars uppfinning; läs mer om min far här och läs mer om återbruk här

img_8017

Natt över Kullerberget 2010.

^ Det kunde bli långsamt när vädret var dåligt

11 reaktioner på ”Motvindsbad 4: Varg och besvikelser på Stora Kullerberget (del 2)

  1. Pingback: Sjöstatistik 2016 | 581 sjöar

  2. Pingback: Skifsen runt 2017 | 581 sjöar

  3. Pingback: Bloggstatistik 2017 | 581 sjöar

  4. Pingback: Skifsen runt 2017: Skifsen själv | 581 sjöar

  5. Pingback: Majbad 2018: Nattjärns kallsupar | 581 sjöar

  6. Pingback: Bloggstatistik 2018 | 581 sjöar

  7. Pingback: Sjö nummer 100! Hälltjärn (Torrfastsjön runt 2019) | 581 sjöar

  8. Pingback: Förberedelser inför hösttur | 581 sjöar

  9. Pingback: Med filmare och kock till Norra Kullertjärn (del 1/2) | 581 sjöar

  10. Pingback: Frisk vind från Finnsjön | 581 sjöar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s