Nedre Noren på väg till Luossafest

Varje år sedan 1944 arrangerar Skattlösbergs bygdegille Luossafesten till minne av finnmarksskalden Dan Andersson. Luossafesten är som Uppsala reggaefestival fast med slokhattar istället för rastaflätor och något färre polisingripanden för brott mot narkotikalagstiftningen. Dessutom hålls den mitt ute i skogen och inte i Sveriges fjärde största stad. När Dan Anderssons popularitet var som störst befann sig 3 000 personer på Luossastugans tun. Det var den första söndagen i augusti 1988 och har världen någon gång varit nära att nå en kritisk massa av slokhattar på ett och samma ställe så var det där och då. Sedan dess har det gått närmare trettio år. De har slagit hårt på Luossafestens målgrupps förmåga att vandra de 800 kuperade meterna från parkeringarna på slåtterängarna uppe i byn ner till stugan, där Dan Andersson bodde under några år på 1910-talet. Det hindrar inte att parkeringen fortfarande behöver bemannas för att hindra att trafikstockningar uppstår på den mötesfria* byvägen. Men svunna är de dagar när en arbetsstyrka på tolv tretton personer sprang över stenrösena och pratade i komradior inte bara för att det var häftigt utan för att det behövdes för att inom loppet av ett par timmar lotsa in många hundra bilar i byn där det under lågsäsong inte bor mer än tjugo personer.

Noren och Luossastugan

Karta från Lantmäteriet. Badstället och Luossastugan inringade. Ludvika ligger 25 kilometers bilväg åt sydost från Noren räknat.

Jag tillbringade 27 första söndagar i augusti på raken som en av dessa parkeringsvakter, men jag minns aldrig att jag ansågs vara komradiobärarmaterial. Det var roligt ändå. Många besökare återkom år efter år och rattade sina uråldriga bilar** över de nyslagna åkrarna som om de aldrig gjorde annat än att ägna sig åt terrängkörning i jakt på kulturupplevelser, givetvis iförda slokhatt. Andra blev mer eller mindre handlingsförlamade när de blev uppvinkade på en åker. De flesta hamnade förstås någonstans mitt emellan.

2014 blev året då min parkeringsvaktarsvit avslutades, något som inte kan tillskrivas besvikelse över att jag aldrig fick ha en komradio när det behövdes, utan andra livsomständigheter som försvårade slika uppdrag. Ni som är så gamla nog att minnas sommaren 2014 kommer ihåg en sommar som började kallt men fortsatte med flera veckors högsommarvärme och Sveriges största skogsbrand i modern tid. Luossafesten 2014 inföll under brandens femte dag, den tredje augusti, och en svag röklukt kändes i byn, som ligger åtta mil fågelvägen från brandområdet. (På min väg till Skattlösberg åkte jag riksväg 66 norrut och fick stänga av friskluftsintaget när jag passerade Virsbo på grund av röken.) Om röklukten kändes när jag stannade i Burängsberg på väg upp minns jag inte, men givetvis minns jag anledningen till att jag stannade just där. Under den varma delen av sommaren kom jag nämligen på att jag skulle bada trettio dagar i rad, vilket jag tidigare har nämnt här på bloggen. Den tredje augusti var jag mitt uppe i detta badprojekt, så därför stannade jag till vid Burängsberg, orten där Dan Andersson tog jobb som gruvarbetare bara för att säga upp sig på stört efter att ha åkt hissen ner i den trånga underjorden. Gruvan är sedan länge stängd, men sjöarna Saxen och Noren ligger förstås kvar där de ligger.*** Jag tog ett dopp i Nedre Noren och fann det uppfriskande trots dåliga bottenförhållanden och tråkig sjöhistoria: Nedre Norens plats i de lokala historieböckerna rättfärdigas av en svår drunkningsolycka 1865 där alla utom en ur ett tolv personer stort sällskap från finnmarksbyn Torsberg på väg till julottan drunknade i noret mellan Övre och Nedre Noren. (Dan Andersson skrev om händelsen i sin novell Ett dystert julminne som ingår i novellsamlingen Kolarhistorier.)

Min dag fortsatte med parkeringsvaktande och ytterligare ett bad, i grannsjön Saxen. Den kommer vi till härnäst.

KONICA MINOLTA DIGITAL CAMERA

Burängsberg sen vår 2016. Nedre Noren till höger och grannsjön Saxen, nuförtiden sammanbundna med vägtrumma, till vänster. Foto: Fader B.

 

KONICA MINOLTA DIGITAL CAMERA

Nedre Norens iklivningsställe. Foto: Fader B.

 

 

 

Nedre Noren
Datum: 2014-08-03
Löpnummer: 0,204
Område: Norhyttan

 

Höjd över havet: 203 meter
Botten: sten, grenar (2)
Vatten: u.a. (3)
Strand: gräs, skog (3)
Placering: just väster om Norhyttan (3)
Tillgänglighet: 10 meter från parkering (5)
Utsikt: kuperad skog, sjö (4)
Omgivningar: gruvhål, finnmark (4)
Faciliteter: grillplats
Fiskesjö: nej

KONICA MINOLTA DIGITAL CAMERA

Till höger i bild skymtar vägtrumman mellan Saxen och Nedre Noren. Foto: Fader B.

 

 

* Dvs den är på sina ställen så smal att det inte går att mötas, såvida man inte är infödd bybo och vet vilka vägrenar som håller att köras på

** Jag minns särskilt en gul Volvo 144 med brungul tejp runt hela framrutan. Den tillhörde en av stambesökarna, som vid ett tillfälle glatt konstaterade att Volvon skulle överleva henne.

*** Ja det är klart att de gör. Det var en dålig övergång.

KONICA MINOLTA DIGITAL CAMERA

Inbjudande. Vägen från landsvägen ner mot sjön är grön. Foto: Fader B.

 

2 reaktioner på ”Nedre Noren på väg till Luossafest

  1. Pingback: Snabb-bad längs länsväg 245: Saxen | 581 sjöar

  2. Pingback: Övre Noren, skjutbanor och lärdomar från föreningsliv | 581 sjöar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s