Överraskningen i Vittjärn (Svensksjön 2018)

En av de stora drivkrafterna med att så i detalj utforska en kommuns geografi är viljan att bli överraskad. Att hitta den där platsen som är sevärd och njutbar men som inte är utmärkt som sådant på kartan och som inga skyltar visar till. Som inte ens Tomas Ljungs utmärkta Strövtåg i Ludvika nämner i den minsta fotnot. I och jag hittade ett sådant ställe i förra inlägget, där kallkälla och å gjorde gemensam sak och bjöd på en säregen badupplevelse. Någon kilometer längre ut på tallheden kom nästa!

Innanför tjugotalet meter tallsly fann vi Vittjärn (ej att förväxla med sin namne 2 km åt nordväst) och vad som först antogs vara en typiskt dyig skogstjärn med brunt vatten utan sikt. Sådana där som jag brukar bada i, med andra ord. Istället serverades vi till vår förvåning klart, halvljummet vatten vilande på en bädd av fast grus. Hur kom det sig? Troligen genom att sjön var syrefattig. På botten växte på några håll små, små näckrosblad som vittnade om att det inte var helt och hållet Östersjön över det hela, men där vi klev i var det på en botten som var så perfekt en sjöbotten kan vara ur badsynpunkt utan att vara en sandbotten.

Klart vatten med små näckrosor.

Fint, vitt grus bjöd in till att gå längre ut i den snabbt djupnande sjön, där vi snart flöt runt och reflekterade över vilken väl dold pärla det här var. I bakhuvudet fanns dock tankarna på att en sjö kanske inte naturligt är syrefattig till den här graden och att samma skadedjur som kunde misstänkas ligga bakom extremvintern och för all del också extremmajmånaden som ens gjorde det möjligt för oss att med behållning ta oss an en badhelg så här tidigt på säsongen hade orsakat det här, men idealismen fick ge vika för pragmatiken när små vågkluck och tallviskningar var de enda ljud som stod oss till buds där vid vårt nyupptäckta smultronställe.

Vi ska även i det här inlägget ägna namngivandet av tjärnen en tanke. För det måste ändå ha varit något opraktiskt att ha två Vittjärn inom två kilometers avstånd, precis som det måste ha varit opraktiskt att ha två Öradtjärn inom två kilometers avstånd på ett annat håll i kommunen. Här går ju till och med vägen förbi båda. I Vittjärnarnas fall kan jag eventuellt köpa det eftersom deras namn syftar på att det inte fanns någon fisk i tjärnen, och att det då inte fanns någon anledning att särskilja dem åt med ett tillägg i namnet – såvida en inte skulle använda någon av sjöarna i fråga för att ge anvisningar. ”Efter Vittjärn tar du vänster i fyrvägskorsningen och så är du snart tillbaka på Cirkusvägen.” ”Vilken av Vittjärnarna?” ”Den södra.” Tja, hade den inte kunnat få heta Södra Vittjärn då?

Iklivningsstället, där bottnen såg som allra finast ut, är här precis bakom grenen som skymmer lite av vattnet.

Nåväl. Nuförtiden förtjänar varken (Norra) Vittjärn eller (Södra) Vittjärn sina namn. Den norra är en ädelfiskesjö och därför uppskattad för detta och den södra, denna, är alltså en stärkande, överraskande badsjö. Om det så går tio eller tjugo Klosstjärn, Mellantjärn och Lilla Käringtjärn på varje Vittjärn (vilket det gör, tro mig) väger de överraskande Vittjärnarna upp det hela. Det här stället vill jag visa upp för fler, så hit hoppas jag återvända.

Vittjärn

Datum: 2018-05-19
Löpnummer: 69
Område: Ulriksberg

Vittjärn inringad, med badstället förkryssat. Karta från Lantmäteriet.

Väder: 21 grader, soligt
Vattentemperatur: 17,5 grader
Höjd över havet: 293 m
Botten: grus (4)
Vatten: klart (4)
Strand: skog som abrupt övergår i sjö (3)
Placering: sydost om Ulriksberg (3)
Tillgänglighet: 70 meter ganska tät ungtallskog från vägen (3)
Utsikt: skog (3)
Omgivningar: tallbevuxen sandmark, myrar (4)
Faciliteter: –
Officiell badplats: nej
Folk: 0
Fiskesjö: nej
Återvända: ja