Älgjaktsbad 2: Svantjärn

Det saknas nya bilder i det här inlägget. De som finns kommer från tidigare lågsäsongsbad och tjänar som placeholders och allmänna stämningssättare. De riktigt relevanta bildern ligger på en extern hårddisk som inte min nya dator vill kännas vid. De kommer när jag har fått ordning på det.

Årstiden bjuder in till att dra sig till minnes förra årets höstbad. Ni har redan läst om Älgjaktsbad 1; här följer fortsättningen:

Det var grått, stilla och fuktigt. Vädrets motsvarighet till ett kommunhus i funkisstil som utrymts på grund av problem med inomhusmiljön. Men novembervädret i Sverige går inte att utrymma med mindre än en utlandsresa, och sådana extravaganser undviker jag så långt det är möjligt, det vill säga tills min fru säger något annat. Bättre då att ta tjuren vid hornen, klä sig varmt och bege sig in i skogen.

Skogen ifråga är den ungefärliga trekant som avgränsas av riksvägar 66 och 50 samt länsväg W 644 och vars sjöar har bebadats flertalet gånger tidigare, i allt från 26-gradigt julivatten till det fyragradiga novembervatten som temperaturmättes tidigare den här dagen. Jag trivs bra i den skogen. Den är stadsnära, folktom, djup och kuperad. Okej, just idag var den inte folktom. Vi hade redan träffat på jägare och deras hundar.

Dagens badställen utmärkta. Karta från Lantmäteriet.

S och jag hade ätit lunch i den stora fiskestugan vid Ljussjön. I min plan fanns det ved vid stugan så att vi skulle kunna få tillbaka lite värme över lunchen innan det var dags för nästa bad, men veden var inte på plats och den begränsade mängd jag hade medfört för säkerhets skull innebar bara att innetemperaturen steg till blott tre grader högre än utetemperaturen. Återigen, tjuren vid hornen, nu kör vi. Gummistövlar och regnbyxor som inte andas kan också få en varm. I rask takt bar det av österut, mot Svantjärn.

När vi kom fram visade det sig att Svantjärn en gång i tiden också varit en fisketjärn, sannolikt med ädelfisk inplanterad som till exempel Igeltjärn där fyra skolkamrater på återträff fortfarande minns den solglittrande öringen som aldrig blev deras. Om ädelfisken överlevde den sista personen som löste fiskekort i Svantjärn vet jag inte, men om den gjorde får den att döma av omgivningarna nu leva i sjön i lugn och ro, kanske klagande över att andra fiskar inte vet att man ska lämna företräde när en simmar ut från under gungflyn och att fiskyngel nuförtiden inte har någon respekt för äldre fiskar, eller vad nu varelser med gälar gör på ålderns höst. Ty Svantjärns faciliteter behöver lite upprustning. En stig leder ner till sjön från norr, men det är på sjöns östra sida som ett vindskydd och ett vedskjul står som gråa monument från en tid när Loranga inte var en nostalgisk dryck som gjort comeback, utan en läsk bland många andra, och vita godispåsar med färgglada fyllda cirklar på var vanliga godispåsar och inte marknadsfördes med epitetet ”retro”. Vi gick dit, över blockig mark, utan att finna ens en igenväxt stig.

Vindskyddet var fortfarande brukbart, vilket var tur, för det började duggregna. Vi ställde ifrån oss ryggsäckarna under tak och utforskade stranden. Stora klippblock låg precis vid strandkanten men erbjöd för omväxlings skull (se till exempel Nättjärn) ingen hjälp för att ta sig i vattnet. Valet av plats föll till sist på gungflyn i närheten av en robust tall. Huruvida gammelöringen fick nytt vatten på sin kvarn om att folk inte kunde trafikreglerna vid gungfly förtäljer inte historien, men sannolikt fick den nya saker att gorma över när först en och sedan en till landlevande varelse kom ner i vattnet och snabbt tog sig upp igen. Fyra grader även här. Ljummet termoste i vindskyddet efteråt satt fint.

Jag ser fram emot att hitta fler övergivna fisketjärnar i november. De har en skön, ödslig stämning vid sig. Svantjärn själv kan nog utgöra ett trevligt utflyktsmål alldeles oavsett årstid för den som inte räds gistna bräder eller blockig terräng. För S och mig blev det inga fler sjöar den här dagen, utan dagen började mörkna när vi tog oss tillbaka till bilen. Bilstolsvärme uppskattas bäst efter en kulen dag i skogen.

Svantjärn
Datum: 2017-11-05
Löpnummer: 62
Område: Norrvik

Väder: 7 grader, duggregn
Vattentemperatur: 4 grader
Strand: gungfly, myr (3)
Botten: okänd (-)
Vatten: u.a. (3)
Omgivningar: skog (4)
Utsikt: blockig tallskog (3)
Tillgänglighet: 200 m från vägen, de sista 100 utan stig (3)
Placering: på skogen ovanför Norrvik (3)
Faciliteter: vindskydd, vedskjul, eldkorg, eldstad, rostiga verktyg
Folk: 0
Officiell badplats: nej
Fiskesjö: nej, inte nu längre
Återvända: kanske