Mellandammens väktare

Mellandammen gjorde entré med buller och bång i mitt liv i mitten av 00-talet. På den tiden, långt innan mitt badintresse väcktes, hände det att S2 och jag tog min bil ut i skogarna och fiskade. De få kunskaper jag har i detta ämbete har, vid skilda tillfällen, S2 och min farfar lärt mig. Farfar visade vid ett tillfälle vid Ljustjärn upp det mest imponerande tålamod jag har sett när jag vid mer än ett tillfälle fick trassel på linan.

(Och då har jag ändå sett skickliga pedagoger utöva lågaffektivt bemötande gentemot utåtagerande elever.) ”Vi tillsätter en utredning,” sa han och blev så småningom klar med denna, långt efter att jag första gången uttryckt att vi kan klippa av linan. S2 å sin sida har lärt mig att knyta en fiskeknut så att tafsen sitter fast på linan. Han har också lärt mig vad en tafs är. Varken farfars eller S2:s kunskaper hjälpte ett dugg från Mellandammens fasor.

Innan vi går in på dem ska vi orientera oss kring vad Mellandammen är för sorts sjö. På kartan ser ni att den har små, sanka öar (streckad blå mark betyder svårframkomlig sankmark). Kartan förenklar verkligheten och den sanka ön i östra delen är egentligen flera små, som framgår av flygfotot. I sydost, och överlag inne vid land, är det relativt grunt och inte särskilt fiskevänligt.

mellandammen karta

Karta från Lantmäteriet.

mellandammen flygfoto

Karta från Lantmäteriet.

Det var därför som S2 och jag, med välavvägda steg, tog oss ut på de sanka öarna, tuva för tuva, för att hitta det vatten som var tillräckligt djupt för att inte dragen skulle fastna i botten. Det tog sin tid. Vi stannade flera gånger för provkast men eftersom det inte nappade sökte vi oss längre och längre ut i sjön.

sdr

Här syns den långa landtungan. Tittar ni noga ser ni att den består av flera små öar.

När vi nått den stora tuvan med cirkeln på på flygfotot ovan ändrades saker snabbt – ty S2 trampade i ett jordgetingbo. Varken förr eller senare har så många meter svårframkomlig sankmark avverkats så fort. Vi sprang så att myren gungade och det gick krusningar på den lilla sjön. Alldeles inne vid land tog det hela en ny vändning. Marken sa schluuuup under min fot och plötsligt satt jag fast upp till höften i gyttja. Förutom att vara omtumlande i och med att jag gick från 20 km/h (kändes det som i alla fall) till 0 (är jag helt säker på, fast som jag satt) på ett ögonblick var jag helt övertygad om att S2 skulle lämna mig där, susa förbi mig med sina långa ben och springa hela vägen tillbaka till Ludvika. Själv skulle jag vara fast i gyttjan medan getingarna obönhörligen närmade sig. En hinner tänka mycket i sådana situationer. S2 själv pratar fortfarande om, och skrattar gott åt, ”paniken i mina bedjande ögon” när han sekunden efter kom fram till mig och jag sträckte handen mot honom. Till min förvåning och lättnad stannade han upp i sin flykt och såg till att jag kom upp på land. S2 brukar, efter att ha pratat om min panik, också ställa frågan om jag faktiskt trodde att han skulle lämna mig där. Tja, där och då var inget tillfälle för några djupare analyser av vår vänskap och vad den skulle kunna tänkas betyda i ett sådant sammanhang, så jag tog den första tanke som stod till buds och den löd att han verkligen skulle låta mig sitta kvar i gyttjan. Jag är tacksam för att min första analys av situationen var felaktig.

sdr

Området med småöarna ligger precis till vänster om den här bilden. Det var fortfarande långt till fast mark även när den smalaste landbiten var förbisprungen.

Riktigt så dramatiskt blev inte mitt återbesök i slutet av 10-talet. T2 och jag hade just gått runt hela Hemdammen och skulle bocka av även Mellandammen före lunch. De sanka öarna och dess eventuella jordgetingspopulation lämnades ifred. Istället sökte vi oss ut till udden precis söder om jordgetingboön, längs en kort stig genom gles, ljus tallskog. Till vår förvåning fanns där klippor, som flackt sluttade ner i vattnet.

cof

T2 begrundar flacka klippor.

cof

Klipporna var täckta av dy under ytan.

För en damm av tjärnkaraktär verkade detta lite för bra för att vara sant – och det var det också. Vattnet de sluttade ner i var grunt och vilade ovanpå ett lager av dy (”fy” ändrade telefonen till, och det låg ganska nära T2:s åsikt). Vi såg oss runt udden. Solen sken fram i korridorer mellan tallarna. Ett äldre par lite längre bort plockade bär, vilket verkade vettigare än att försöka bada. Men med rephjälp och några stenar som stack upp ur botten tog sig T2 i utan att behöva virvla upp dyn det allra första som gjordes. Tyvärr blev det inte djupt heller på kasta sig raklång i vattnet-avstånd från sista stenen, så när jag kom i var vattnet ändå brungrumligt.

sdr

Det innebar att även vi var brungrumliga vid återuppstigandet. Om ni har någorlunda hårig mage och inte själva har provat att bada i vatten som dy virvlar runt i tycker jag ni ska ge det en chans. När ni kommer upp kommer dyn i samarbete med ert maghår ha format intrikata lodräta mönster på er överkropp. Dessa är visserligen hopplösa att få bort utan att dya ner en handduk om det enda sköljvatten ni har till buds är just det vatten ni nyss steg upp ur, men lite får en ju lida för konsten.

cof

En skräddare sprang över det grunda vattnet.

För T2 och mig vankades det lunchpaus i form av medhavd lösviktssallad från ICA Kvantum i Ludvika i solen på en sten. Sallad är bra mat att ta med sig ut i skogen när det är varmt ute. I det här inlägget finns ett recept på en smidig sallad att göra själv. Inlägget var det minst lästa på bloggen ifjol, så det borde locka till hipsterläsning, tycker jag. Nästa sjö på tur var Finndammen. Där återser vi jordgetingarna!

sdr

Mellandammen
Datum: 2018-08-04
Löpnummer: 80
Område: Norrvik

Väder: 24 grader, halvklart
Vattentemperatur: 23 grader
Strand: klippor (3)
Botten: dy (2)
Vatten: u.a. (3)
Omgivningar: f.d. hyttområde i bärskog (4)
Utsikt: myr, skog (3)
Tillgänglighet: 50 m stig leder till badstället (4)
Placering: en mil nordväst om Ludvika (4)
Faciliteter: eldstad
Folk: 2 en bit bort
Officiell badplats: nej
Fiskesjö: nej
Återvända: nej

sdr

Badvärme.

5 reaktioner på ”Mellandammens väktare

  1. Pingback: En svensk, en finlandssvensk och Finndammen | 581 sjöar

  2. Pingback: Stora vs Lilla Prästtjärn, ABB vs Brunnsviks folkhögskola | 581 sjöar

  3. Pingback: Kristi Himmelsfärdsbad 2019: Hällsjön | 581 sjöar

  4. Pingback: Hemdammen: trägen vinner | 581 sjöar

  5. Pingback: Sista badet före pandemin: Loforsdammen | 581 sjöar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s