Torrfastsjön runt 2019

Min biologiske farfars fars hustru hette Elin. Hon var en person med mycket bestämda åsikter om allehanda saker och företeelser. Elins catch phrase när hon ville lägga tyngd bakom någonting var ”Jojomän, det har de sagt på radio från Stockholm.” En av alla saker de rapporterade om på radio från Stockholm var vid den här tiden världsmarknadspriset på dagligvaror, något Elin höll järnkoll på hemma i Stora Hagen i Grängesberg.

Stora Hagen 2013. Foto av Holger.Elgaard hämtat från Wikipedia. CC BY-SA 3.0

När priset på socker på världsmarknaden gick ner tog Elin på sig kappan och gick de få hundra meterna till Söderlunds livs och undrade varför handlare Söderlund ännu inte hade sänkt priset på socker. Det kostade lika mycket som igår, men priset på socker hade ju gått ner. Det hade de sagt på radio från Stockholm. Och här hade historien kunnat vara slut, men till saken hör att Elin hade narkolepsi och kataplexi. Det här innebar att hon, när hon blev känslomässigt berörd, som när ohederliga specerihandlare försökte lura henne på sockerpriset, somnade. Så i början, när handlaren förgäves försökte förklara att korrelationen mellan världsmarknadspriset på socker och priset i butik inte var exakt 1.0, och i vart fall hade en viss inbyggd eftersläpning, blev Elin mycket upprörd och föll helt enkelt ihop på golvet i butiken. Det här var ju förstås lite besvärligt, och kunde ju potentiellt skrämma bort andra kunder, så det dröjde inte länge innan Elin fick som hon ville. När världsmarknadspriset på socker sjönk, då sänkte Söderlunds livs i Grängesberg priset på socker. För Elin.

En person med lite mer flexibel inställning till omgivningarna är min vän M. Hennes inställning till att bada på skogsturen som vi var iväg på nu i början av juni gick från ”Haha, jag badar aldrig så tidigt på året” under förberedelserna, via ”Jag har med mig badkläder för säkerhets skull eftersom det verkar bli varmt” på morgonen, till att bada i inte bara en utan två skogstjärnar efter en vandring i 25-gradig värme, solsken och kuperad terräng. Någonting säger mig att Elin inte hade varit lika flexibel i tanken om hon hade varit med. (Just det var dock aldrig aktuellt, eftersom Elin dog tiotalet år innan jag föddes.)

Den aktuella turen började vid den nedersta cirkeln och gick motsols. Också cirklat än lunchpausen. Karta från Lantmäteriet.
För er som inte har full koll på varenda liten skogstjärns placering i Ludvika kommun kan den här kartan hjälpa. Karta från Lantmäteriet.
Och för er som inte har koll på var Ludvika ligger hoppas jag att den här zoomningsnivån är informativ. Karta från Lantmäteriet.

Prognosen talade alltså om värme och sol och den stackars verkligheten gjorde sitt bästa för att leva upp till de högt ställda förväntningarna. Det var shortsväder redan kl 8 på morgonen. Vi var fria så där som bara två personer som lämnar sina respektive barn med respektive partner och drar till skogs kan vara. Resan till Dalarnas land ackompanjerades av en eklektisk spellista i stereon, mackor med avokado, te och smaksatt bubbelvatten. När M vred av tändningen vid Torrfastsjöns sydvästra sida var klockan 11.15 och termometern stod på 23 grader. Vi inspekterade kvällens tänkta lägerplats och fann den god sånär som på inslaget av en rådjursskånk i en plastpåse försluten med en cerise klämma nere vid eldstaden. Vem gör något sånt? Cerise matchade ju ingenting i närheten.

Vi gick längs sjön södra sida, genom snår och över hygge tills vi stod på den gamla kärrväg som löper över Torrfastens gamla tomt, och som i uppteckning av fornminnen i början av 90-talet beskrevs vara helt opåverkad av motordriven trafik. I mitten av vägen skulle en till och med kunna ana en fördjupning där dragdjuren gått, men antingen är sånt dolt för amatörer som jag eller har tidens tand jämnat ut ojämnheterna. Av Torrfastens bebyggelse såg vi ingenting, men vi hittade hans säng.

Torrfastens säng.
Fornminnesmärkt väg.

När vi lämnat Torrfasten därhän och kom ut på skogsbilvägen välkomnade myggen oss. Linjekonvaljdoften blandades snart med lukten av myggmedel, och vi skred vidare. Tanken var att komma upp på Hälltjärnsberget lagom tills det var dags för lunch, för att kunna blicka ut över den utsikt som den nyavverkade marken borde kunna bjuda på.

Vi gick över bäcken som tömmer Övratjärn/Öradtjärn till Malsjön. Fallet ur vägtrumman var nästan så det hade gått att duscha i det, men jag avstod från att försöka. Foto: M

Nästan uppe vid toppen av berget gjorde vi halt. Termometern visade på 25 grader, solen sken och en svag vind samarbetade framgångsrikt med myggmedlet med att bereda oss en insektsfri lunchpaus. I fjärran syntes Gårlången, min hemsjö, en mil söderut och 200 meter längre ner. Spritköket åkte fram, redan varma fötter vädrades. Chili sin carne med ris värmdes. Vi jämförde vårt medhavda vatten från olika brunnar. Mitt smakade klor, M:s svavel. Men på vandring i högsommarvärme är sånt inte så viktigt. M möblerade om stenblock för att få till ett riktigt bra ryggstöd och sedan drack vi dagens andra kopp te ur ihopfällbara orangea kåsor och tänkte att det här, det var ju inte så dumt alls. Därefter var det inte långt till Hälltjärnsbergets högsta punkt, och snart kunde vi se Hälltjärn själv glittra mellan tallstammarna. Men den tar vi i nästa inlägg.

Först utsiktsbeundring, sedan matlagning. Foto: M, som inledningsvis hade vissa svårigheter att få det döda trädet att inte se ut som en telefonstolpe i kameran.
Uppe på Hälltjärnsbergets topp har de ännu inte avverkat.

13 reaktioner på ”Torrfastsjön runt 2019

  1. Det är lätt till skratt när man läser dina inlägg. ”en rådjursskånk i en plastpåse försluten med en cerise klämma nere vid eldstaden. Vem gör något sånt? Cerise matchade ju ingenting i närheten”, underbart!. 🙂

    Gillad av 1 person

  2. Just den sista meningen bara kom oplanerad ur fingertopparna efter att jag avslutade den förra. Men för att ta det lite seriösare, finns det någon poäng med att lämna kvar en inplastad del av ett djur så där?

    Gilla

  3. Pingback: Sjö nummer 100! Hälltjärn (Torrfastsjön runt 2019) | 581 sjöar

  4. Dråplig historia om Elin. Nu kommer jag att tänka på henne varje gång vi kör igenom Stora Hagen. 😊 Sorgligt dock om narkolepsin. Har hört talas om att det gick en sådan epidemi…

    Gilla

    • Passa på att dra på lite extra på vägen. Under vissa atmosfäriska omständigheter lär man i så fall fortfarande kunna höra Elin komma ut på trappen och rya efter en: ”Vad är det för jävla sätt?!”, precis som hon gjorde efter byns motorcykelburna ungdomar på 50-talet. Fast de var väl halvvägs till Ludvika (eller Hörken) innan hon hann ut.

      Gillad av 1 person

  5. Pingback: Öradtjärn eller Övratjärn, var var vi egentligen? (Torrfastsjön 2019) | 581 sjöar

  6. Pingback: 581 sjöar även på Instagram! | 581 sjöar

  7. Pingback: Barfota mot Lilla Sömmtjärn (Torrfastsjön runt 2019) | 581 sjöar

  8. Pingback: Elda i regn vid Torrfastsjön | 581 sjöar

  9. Pingback: Stora vs Lilla Prästtjärn, ABB vs Brunnsviks folkhögskola | 581 sjöar

  10. Pingback: Förberedelser inför hösttur | 581 sjöar

  11. Pingback: Min favorittur - Torrfastsjön - Martin Johansson ⋆ Hemomkringvandring

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s