Elda i regn vid Torrfastsjön

Det är någonting visst med att äta mat som en har lagat själv över öppen eld. Föregås den dessutom av ett visst mått av fysisk ansträngning är det ännu bättre. Följaktligen var den middag bestående av halloumi wrap med allehanda tillbehör mycket välsmakande, efter M:s och mina besvär med att få till en glöd att grilla över.

Tältplats.

Tältgolvet hade vi just brett ut innan regnet kom, och därefter kunde vi iklädda regnställ i lugn och ro resa tältet. Vi väntade sedan inne i tältet förgäves på att regnet skulle avta. Om det var hungern eller att jag tagit av mig mina dubbla par strumpor som var främsta anledningen till att vi slutligen begav oss ut i regnet för att göra upp eld vet jag inte.

Udden vid Torrfastsjön.

Dock stod vi så där, beväpnade med torr ved, startved, tändstickor, tidningspapper och tändvätskeindränkta strumpbitar (klassiker) och lyckades inte få fyr på elden. Det är vid få tillfällen som jag känner mig som så extremt lite vildmarksmänniska och så extremt mycket småstadspojke som när jag misslyckas med att göra upp eld. Men en tycker ju att två personer med examen från en femårig universitetsutbildning och där den ena därtill doktorerar borde ha någon form av grundläggande adaptiv förmåga som skulle kunna spilla över även på saker utanför akademiska kvarter. Och då skulle en tycka rätt. Ty med hjälp av två större grenar som blivit över sedan tidigare eldning (av hen som lämnade rådjursskånken i plastpåsen? Se första inlägget för turen) och, faktiskt, ett kollegieblock med anteckningar från tidigare nämnda utbildning, vilket jag sedan länge lovat min fru att strimla eller elda upp, kunde vi bygga ett tak åt vår eld. Där under i ugnen kunde den växa sig så pass stor att vi kunde grilla 400 gram halloumi lite i taget.

Till sist!

Så klockan 21.00 ungefär, 5 ½ timme sedan mellanmålet, och lagom tills regnet upphört, började vår middag. Och den var, om jag som komponerade menyn får säga det själv, utsökt. M åt mer än jag så jag utgår från att hon höll med. Det finns tyvärr inga bilder på gourmetmåltiden då vi hade kommit till det stadium att vi åt istället för att fotografera, vilket så här i Instagrams tidevarv får anses vara ett allvarligt tecken på hunger. Men ni får göra ert bästa för att föreställa er det hela ändå. Jag kan hjälpa er på traven med att berätta om att en halloumiskiva som tillagades väldigt långsamt, på alltför svag värme, under ett visst stadium av tillagningen blev omisskänligt grön.

Vy över vägen som tog oss dit och tillbaka.

Kvällen fortskred med berättelser runt lägerelden, som fick hjälp av en effektiv myggavvisare att hålla omgivningen drägligt fri från flygande bitande saker. Samtalet rörde aspekter av att växa upp i Ludvika och i Boden och tog även en otippad sväng till St Petersburg innan den långa dagen och dess strapatser tog ut sin rätt och det blev dags att krypa till kojs.

Visst var det ljust i juninatten, men här, strax efter kl 23, har kameran bättre mörkerseende än vad jag har.

Där var det tyst. Så tyst. Det var helt vindstilla och, lyckligtvis, helt myggfritt i tältet. Och det är då en upptäcker vad en går miste om när en bor i ett hus med FTX-ventilation. Eller i en stad över huvud taget. – – Men vänta nu, blev det inget bad i Torrfastsjön? Jo, det blev det morgonen därpå. Men faktum är att jag redan förra året, när jag rekade udden för framtiden, passade på att bebada sjön i fråga. Det var nämligen i juli och 25 grader varmt i vattnet, så det var svårt att låta bli. Följaktligen är flera av bilderna tagna redan ifjol. Torrfastsjön är lättbadad från udden även om botten inte är helt silkeslen. Med badtofflor är det dock inga problem. Till och med ni normalstörda skulle faktiskt klara er utan dem om det behövdes.

Här går det att bada.

Morgonen därpå i år var alltså den nionde juli, och då var det sexton grader, lite blåsigt och mulet. Återigen måste det nämnas hur fantastisk tur med vädret vi hade. Dagen före: 20 mm regn på 40 minuter. Dagen efter: 16 grader och mulet. Badturen: 25 grader och sol. Att det då var lite småbesvärligt i höjd med matlagningen på kvällen må ju vara hänt.

Bredsjöns sandbotten.

Dagen fortsatte med ett kort stopp vid Bredsjöns sandbotten, men det var ju inget badväder så vi åkte vidare hemåt. Lunchen för dagen blev också påverkad av regn. En skur av kallduschkapacitet styrde in oss på en av få söndagsöppna lunchrestauranger i den lilla staden längs hemvägen, och vi beställde varsin räksallad à 120 kronor.

Det. Var. Dumt.

Vi serverades alltför kalla, tinade, maskinskalade räkor av minsta sort, sannolikt från frysen som det stod -15 grader på. De vilade på en bädd av den delen av isbergssalladen som kanske inte hälften men ändå en betydande del av Sveriges befolkning skulle ha skurit bort. Denna simmade i sin tur i räkvattnet. Längs kanten klamrade sig en stor, urblekt tunn tomatskiva fast, tillsammans med några gurkskivor och ett halvt hårdkokt ägg. Någon form av vitt klet huserade på andra sidan. En ljummen toastskiva, delad i två trianglar, fullbordade skapelsen. Skapelsen var inte värd 120 kronor.

Nära uddens spets.

Men den lyckas inte dra ner resan som helhet. Torrfastsjön runt 2019 satt fint. Och nu är jag uppe i 100+ sjöar!

Torrfastsjön, Ludvika kommun, om natten 8 juni 2019.

Torrfastsjön
Datum: 2018-07-21/2019-06-09
Löpnummer: 80
Område: Norrvik

Höjd över havet: 281 m
Väder: 27 grader, halvklart/16 grader, mulet
Vattentemperatur: 25 grader/18 grader
Strand: något lutande, tilltrampad skogsmark (4)
Botten: grovgrusig och grovstenig (3)
Vatten: u.a. (3)
Omgivningar: stadsnära folktom skog (4)
Utsikt: skog, fin skogsbilväg på andra sidan (4)
Tillgänglighet: 70 meter stig från bilen (5)
Placering: 12 km norr om Ludvika (4)
Faciliteter: två eldstäder. Väg nästan ända fram, med vändplats.
Folk: 0
Officiell badplats: nej
Fiskesjö: nej
Återvända: kanske som utgångspunkt för en ny tur?
Övrigt: Den mycket detaljfokuserade läsaren lägger märke till att bilden på platsen där vi slog upp tältet är tagen redan 2018. En slump att det blev samma ställe? Eller en överdriven planering från min sida? Nej, snarare var det det enda ställe på hela udden som lämpade sig att slå upp ett tält på.

Läs om hela turen:
Torrfastsjön runt 2019 (startsida)
Hälltjärn
Övratjärn/Öradtjärn
Lilla Sömmtjärn

7 reaktioner på ”Elda i regn vid Torrfastsjön

  1. Vilken gourmethelg, och grön halloumi lät ju intressant, eller inte…..! Påminner mig om när jag jobbade med en vårdtidning till befolkningen i landstinget där jag bor där mitt ansvar bland annat var att delge recept på hälsosam mat. Ett av recepten var ett nyttigt matbröd med mycket frön, nötter och allehanda kärnor i och med bakpulver och bikarbonat som jäsmedel. Efter några dagar kom ett brev från en kvinnlig läsare som berättade att brödet ju såg gott ut men att hennes man vägrade att äta det på grund av de giftgröna solroskärnorna och förbjöd henne att ens ge det till fåglarna, som då kunde dö. Det visade sig att den intensivt gröna färgen tydligen uppstod genom en kemisk reaktion mellan bakpulver/bikarbonat och solroskärnor. 🙂

    Gilla

  2. Pingback: Min favorittur - Torrfastsjön - Martin Johansson ⋆ Hemomkringvandring

  3. Pingback: Bloggstatistik 2019 | 581 sjöar

  4. Pingback: Sjö nummer 100! Hälltjärn (Torrfastsjön runt 2019) | 581 sjöar

  5. Pingback: Där juni, juli, Dalarna och Västmanland möts | 581 sjöar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s