Med filmare och kock till Norra Kullertjärn (3/3)

Finngården Skifsen.

Del tre i årets hösttrilogi utgörs inte så mycket av bad eller vandring, utan av en trevlig kväll i en liten stuga ute i skogen. Stugan är den finaste raststugan i hela kommunen, av dem som jag har besökt, och är belägen vid Skifsens östra strand. I år var fjärde gången jag var här, men det var första gången jag åt kyckling som hängts upp och grillats bredvid en eld.

Sjön Skifsen.

Kock H och jag har ganska olika inställning till hur ofta vi behöver äta. Just den här veckan hade H experimenterat med att endast äta en gång per dag, vilket översatt till min värld skulle motsvara att äta blott, säg, fyra gånger per dag. Jag upphör aldrig att förvånas över sådana som H, med sina försök med att äta en gång om dagen, eller som N från universitetet, som plötsligt vid ett tentaplugg klockan åtta på kvällen konstaterade ”vad hungrig jag känner mig. Jag kom på att jag nog inte har ätit nåt idag”. Sånt ska ju inte vara möjligt, brukar jag tänka medan jag knaprar på ett mellanmål någonstans mellan första och andra frukost. Så H fick uppbringa lite kreativitet i och med att min planeringslista för måltiderna under den här helgen innehöll mellanmål 1, mellanmål 2, lunch, mellanmål 3 och middag. Då hade jag inte tagit med tilltugget i form av jordnötter och torkad frukt som man kunde ha i fickan och äta av lite grann när andan föll på, för något tänkte jag ju att jag skulle stå för.

Finngården Skifsen. Foto: H

Det var alltså sju grader, oktobergrått och duggregn när vi åkte söderut genom Ludvika kommuns västliga delar, efter att ha besökt Ludvika kommuns högsta topp och dessförinnan filmats när vi badade i Norra Kullertjärn. Att jag valde Skifsenstugan framför andra, mindre bekväma stugor – eller till och med tält! – var något jag var mycket nöjd med. Det öppna området runt stugan öppnar upp sig som en civilisationsoas mellan sjön och den djupa granskogen. Här bodde människor oavbrutet i 350 år, och sedan tiotalet år återuppför den ideella föreningen Skifsens vänner en finngård så som den kan ha sett ut på 1700-talet. Lämningar från den senaste fasta bebyggelsen på platsen ligger en bit norr om det nuvarande öppna området, inne i skogsmörkret. Den här gången bjöd inte vädret in till någon exkursion dit ut; vi gjorde oss hemmastadda i stugan.

Panorama från stugans interiör. Det är kameran som gör att det ser ut som att sängen lutar.

Jag brukar räkna mig som en öppen person som gärna prövar nya saker (såvida de inte innebär höga höjder eller alltför mycket interaktion med okända människor, ska jag väl tillägga innan vissa bekanta sätter läsa-blogg-kaffet i halsen). Öppenhet är en egenskap jag gillar hos människor omkring mig och följaktligen något jag vill leva upp till själv. Så när H sa att vi skulle laga middag genom att hitta en lagom stor gren, luta den mot betongfundamentet runt grillen och knyta fast en hel, rå, kryddad kyckling vid den så att den hängde över elden sa jag ”det blir toppen!” och dubbelkollade i smyg att jag hade stoppar ner både ölkorv och nudelpaket. För hur skulle det här gå? Skulle inte grenen tippa omkull och kycklingen åka ner i gruset? Skulle den inte bli bränd på undersidan och rå ovanpå, efter timmar dinglande i oktoberkvällen? Skulle vi ens hitta en gren? Det sistnämnda hann jag knappt bekymra mig för, ty den första grenen H lyfte upp från marken visade sig tjäna syftet väl. Vi gjorde upp eld och knöt kyckling. Den hamnade som tidigare nämnts bredvid elden, men det fick väl gå. Och knappt hade jag dukat klart inne i stugan innan H kom in med en kycklingdel, skar i den och bestämde att den liksom köttsaften var klar.

Skäggig man tittar skeptiskt på alternativ upphängning av kyckling för grillning bredvid öppen eld. Foto: H
Alternativ kyckling från alternativ vinkel. Lite häxprocessvibbar ger det, eller hur? Jag kan spä på dem med att berätta att gården uppe på kullen hette Blåkuul. Foto: H

Kyckling, tortillabröd, heminlagd rödlök, kall vit sås och hembrygd kombucha stod på menyn. Inte ens jag tyckte att vi behövde ytterligare ett kvällsmål den dagen.

Höstig blåklocka.

Kvällen fortsatte med kortspel och den där sortens filosofiska samtal som man har i en stuga ute i skogen, i vilken bakgrundsljudet består av ved som knäpper i kaminen snarare än dubbdäck som rispar upp asfalt. Hade folk sådana samtal i drivor i sina stugor förr i tiden, eller kommer de sig av att folk gör något som bryter av vardagen och kopplar av? Just den frågan kom vi inte in på. Det får bli nästa gång istället.

Höstlöv.

Morgonen därpå sprack det långsamt upp. En solig höstförmiddag vid Skifsen borde fler få uppleva. Vi gjorde upp en ordentlig eld och kock H lagade frukost. Stekt fläsk och stekta ägg? Ja tack. ”Det blev sunny side up, det gör sig bättre på bild än vändstekta”, konstaterade H. Lite får en offra för konsten.

Konstnärlig frukost.

Vägen hemåt gick inte helt rakt, utan vi svängde förbi 5-vägskôrse, dividerade om Landsberget eller det för vår utsikt aktuella Eskilsberget var Västmanlands högsta berg (båda svaren är rätt, beroende på om vi pratar landskap eller län), stannade vid Stentjärn, som i höstljuset var vackrare än när I och jag var där på sommaren och tog vägen förbi vackra byn Drafsen, svängde fel, fick förklara oss för en bofast och vända på deras gårdsplan, och for vidare. Brunch intogs på fädernesgården i hjärtat av finnmarken innan vi till sist återvände till svenskbygden.

Stentjärn tar det lugnt i oktobersolen.
Bilden blev ganska häftig upp och ner.

Det blev en fullspäckad tur, med god mat, god dokumentation, ett uppfriskande bad och många fina vyer. Missade ni del ett och del två finns de länkade här. Vill ni läsa mer om turer som utgått från Skifsen går det bra här (augusti 2017) och här (november 2018). Är det istället höstbad och därtill hörande bilder ni är sugna på går det bra att klicka här (Sönntjärn 2015), här (Nättjärn 2016) eller här (Mellersta fängentjärnen 2017).

En reaktion på ”Med filmare och kock till Norra Kullertjärn (3/3)

  1. Fantastiska, stämningsrika bilder; särskilt Stentjärn-bilderna får en att fundera på vad som är bäst i tillvaron, rätt- eller fel-vänt?
    Sjutton också, nu blev jag hungrig också, mitt i kvällsbestyren…!

    Gillad av 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s