Långsamt glesnande skog vid Rytjärn (Ryberget runt 2018)

Naturen på Rytjärns östra sida har en utdragenhet som jag verkligen gillar. Skogen glesnar långsamt ur, sakta blir marken våtare. Träden blir lägre, börjar utöva social distansering. Till sist är det bara myr, ödslig som Ekonomikumparken i Uppsala denna märkliga sista april. Och därefter Rytjärn, glittrande i den sena eftermiddagssolen.

På väg till Rybergstjärn.

S och jag hade tagit skydd från ännu en regnskur efter att ha tagit oss upp från Låsån nere i dalen, 80 meter ner. Det var när solen kom åter som tjärnen visade sig från sin bästa sida, låg och kråmade sig i de nedåtgående strålarna.

En tall på bästa solplats vid Rytjärn.

Det tycktes klarna upp och bli en riktig fin kväll. Efter det här badet skulle vi bara ha ett par kilometers gångsträcka till dagens sista stopp vid Stora Låsens nordstrand. Jag var dock frusen. Efter Låsåns sextongradiga vatten kom en regnskur som kylde ner luften, och vandringen därifrån i motlut uppför Ryberget hade inte kompenserat att vi hade gått i skuggan av den djupa skogen. Men längst ut på myrkanten av Rytjärn tinade jag upp igen, blev redo att ta mig an sjö 78 i ordningen. Badet blev åter ett sånt där med ograciöst iklivande som jag sedermera till och med har demonstrerat hemifrån i tv. Vattnet var dock behagligt i solglittret.

Att ta kort i motljus kan vara nog så effektfullt, men vill en som jag dela med sig av hur det faktiskt ser ut på ett visst ställe i djupaste skogen behöver en efterbearbeta bilden för att det ska synas något.

Vinden höll sig lugn och kärrspindlarna på avstånd när vi kom upp. Mygg och flugor lät oss vara i fred. Vi satt på myren mitt ute i finnmarken, vid en av kommunens mest otillgängliga sjöar om en mäter från närmaste väg. Skogen susade försiktigt runt omkring oss. Klockan närmade sig sex på kvällen. Det hade varit fullt möjligt och sannolikt helt behagligt att slå läger för kvällen redan vid Rybergstjärn, men vi hade ett annat mål i sikte: En vidsträckt utsikt från en sandstrand över blå sjö och blågröna berg. Stora Låsens norra strand. Vill du redan nu bekanta dig med den sjön går det bra att läsa här, ty den sjön är redan bebadad. Två gånger, dessutom.

Stilla myrstrand vid Rytjärn.

Men om vi skulle titta lite mer på det här med otillgänglighet. Det går förstås att mäta på flera sätt. Vi kan prata om sjön längst från Ludvika, Fisklösen, i det allra nordvästligaste hörnet av kommunen. Men dit går det väg nästan ända fram; en behöver bara gå 75 meter genom skogen för att ta sig fram. Vi kan kasta ett getöga på Gettjärnsögat, hålet i mitten av den koncentriska Nittenmossen i närheten av Tallbacken och Stora Nitten. Dit fram är det fågelvägen 400 meter från vägen, men sannolikt betydligt längre eftersom myrar sällan tillåter en att gå raka vägen någonstans.

Glänta på Ryberget.

Den okrönta otillgänglighetstjärnen i Ludvika är dock inte någon av dessa, ej heller Rytjärn. Kommunens högst belägna sjö, Lejbergstjärn, 511 meter över havet nära toppen av Lejberget är ett monstrum att ta sig till en varm sommardag. Fråga min medbadare F, som snart fem år senare fortfarande lär vakna kallsvettig om nätterna efter att ha drömt om knotten och den oländiga terrängen under den kilometerlånga stiglösa vandringen.

Rytjärn är också ovanlig i det att närmaste sjögranne är över 1,5 kilometer bort. Vårt bad skedde strax under R:et i Rytjärn.

Rytjärn kvalar dock in hyggligt högt upp på otillgänglighetslistan med sina 600 meter från närmaste farbara väg, som i sin tur ligger 6 km från närmaste belagda väg. Låter det ändå väldigt kort tycker du? Jag håller med. Mellansveriges skogar är perforerade av små skogsvägar, anlagda för att köra ut virke på. De har vuxit stort till antalet bara de senaste tjugo åren, vilket är lätt att se om en jämför en karta från den tiden med Lantmäteriets senaste version. Och åt det är det väl inte så mycket att göra. Det vi kallar skog är ju egentligen virkesförråd. Trädplanteringar gjorda i syfte att huggas ner till största möjliga profit en mansålder senare.

Tätt mellan vägarna i en annan del av finnmarken. Karta från Lantmäteriet.

Och när vi har kommit hit kan vi knyta an till det jag skrev i inledningen, om det relativt stora område på Rytjärns stränder som utgörs av myrtallar och dess undervegetation. På skogsbruksspråk kallas det impediment och är ointressant för avverkning. Så den får stå kvar orörd när skogsmaskinerna en gång drar fram över Rybergets östsluttning. Det känns bra.

Ja, det är samma motiv som ovan. Jag tyckte det var fint så det fick två platser i det här inlägget.

Rytjärn

Datum: 2018-07-14
Löpnummer: 78
Höjd över havet: 386 meter
Område: Midnattshöjden

Väder: 22 grader, halvklart
Vattentemperatur: 21 grader
Strand: fin myr (3)
Botten: okänd (-)
Vatten: u.a. (3)
Omgivningar: 600 meter obilvägad kuperad skog (4)
Utsikt: långsamt urglesnande myr, kuperad skog (4)
Tillgänglighet: meter från närmaste farbara väg (1)
Placering: nordost om Fredriksberg (2)
Faciliteter: –
Folk: 0
Officiell badplats: nej
Fiskesjö: nej
Återvända: Nej. Jag vet att jag i texten skriver upp tjärnen, men med knappa 500 sjöar till på listan kommer jag knappast välja att åka hit igen före en ny, obebadad sjö.

Läs mer:
Ryberget runt 2018 (startsida)
Ryberget runt: Näckbladtjärn (hopplöst bad)
Ryberget runt: Sumparna (fascinerande bad)
Ryberget runt: Rybergsforsen (kallt bad)

Var vi var någonstans:

Rytjärns läge i förhållande till platser som många andra tycker är viktiga. Inom stjärnan ryms för övrigt också den västligaste källsjön för Kolbäcksån vars vatten sedermera når Östersjön genom Stockholm. Karta från Lantmäteriet.