Club Amor, Östansbotjärn och annat viktigt i Ludvika

I förra inlägget skrev jag om att all kunskap jag har samlat på mig genom att bo i och sedermera läsa om Ludvika och dess historia gör att jag kan ”sätta liv på skogen”, för att använda min vän H:s ord. Det gäller även för Ludvika tätort. För tillfälliga besökare kan jag förstå att inte alla delar att Ludvika riktigt glänser och får en att vilja ströva omkring planlöst på gatorna och ta in den kombination av arkitektur och stadsplanering som, slumpmässigt kan det tyckas, lett fram till det Ludvika vi känner idag.

Fig 1. Hjärtformat träd i Ludvika.

Där turisten bara ser en brun, igenbommad byggnad i korsningen Grågåsvägen-Timmermansvägen ser jag Pia närköp, sedermera Pressbyrån, salustället för det vi kallade vaniljkolor för 1 kr och det hutlöst dyra lösviktsgodiset (14:90 kr/hg i mitten på 90-talet, mina damer och herrar). Här köpte vi ammunition till våra ballongbellor i form av gula ärter i blåa kartonger.

Word hakar upp sig på ordet ballongbellor. Jag ska förklara. En ballongbella i sin allra enklaste utformning är en toarulle med den breda delen av en ballong spänd och dittejpad över dess ena öppning. När uppfinningsrikedomen blommade ut byggdes de ut till något som till formen liknade automatvapen, med stödhandtag, axelband, reservmagasin och, faktiskt, sikte. Dessa fruktansvärda, mynningsladdade vapen sköt betydligt hårdare än ärtrör. Vid mer än ett tillfälle fick vi erfara detta då vi råkat hålla pekfingret för mynningen vid skottillfället.

Fig 2. Näckrosor. Vi kommer till ett bad även i det här inlägget. Hav tålamod. Eller borde det heta Sjö tålamod? Tjärn tålamod? Håhum. Bilden är från aktuell vattensamling i alla fall.

Om vi blåser på pekfingret och rör oss vidare i Marnäs, över Karlberg och ner mot riksväg 50 (som hette 60 när jag var liten) ser vi ett gult hus på vänster sida. Även det ser inte mycket ut för världen, men är åtminstone inte igenbommat. Här håller Vänsterpartiet och en thaimassage till. När massagestället fortfarande var en datorbutik köpte jag min första dator där. Året var 1993 och det tekniska vidundret en Amiga 1200 med 80 Mb hårddisk. Tiotalet år senare, när F och jag tog våra nattliga promenader, hade vi kul åt att det fortfarande satt en skamfilad skylt ovanför bakdörren på gaveln på huset. ”Club Amor”, stod det. När det begav sig var verksamheten dock betydligt mer öppen än så, upptäckte jag när jag skrev det här inlägget:

Fig 3. Club Amor, Östra Storgatan, Ludvika. Bilden ovan hittade jag på Ludvika hembygdsförenings hemsida. Dess kartnål är dock missvisande och pekar ut centrum och inte Marnäs. Om rättighetsinnehavaren till bilden misstycker att jag använder den får hen gärna höra av sig.

Strax över vägen byter byggnaderna helt verksamhetsinriktning och bakom BP som blev Statoil som blev Circle K ligger församlingshemmet. Där gick F2 och jag på miniorerna tillsammans. En dag hälsade Dag på och bjöd på Jättenkex, bara en sån sak. Så sent som i måndags besökte jag Ludvika och såg Dag på sin cykel.

Vandrar vi vidare förbi kyrkan kommer vi upp på stan. Längs Storgatan på vänster sida låg Solstigen i den slitna ljusgröna byggnaden i gränden. Solstigen sålde kristaller, tarotkort och annat ur samma genre. Här köpte F och jag rökelse vid några tillfällen under tidigt 2000-tal. En kväll ställde jag en rökelsekon på fjärrkontrollen till min VHS-spelare. Allt eftersom kvällen led brann konen ner och satte till sist eld på fjärrkontrollen. Jag spolade vatten på den och lät det rinna ut ur kratern som rökelsen hade skapat. Till min förvåning fungerade fjärrkontrollen. Det gör den fortfarande för övrigt.

Fig 4. Tjärn med buskage. Texten närmar sig sjön så sakteliga.

Granngränden, mitt emot Pelles kiosk, finns inte längre kvar, men den delen av staden är för mig alltid förknippad med att en god vän som vi väl ändå ska låta vara anonym råkade somna där en blöt natt. Det tar vi, hans goda vänner, förstås fortfarande upp med jämna mellanrum. Han tycker det är lika roligt varje gång.

Vad är nästa stopp för oss? Är det Storgatan 27, där Stefans musik låg och där jag köpte en åttakanalig digitalporta i september 1999? Eller det röda huset vid viadukten som stod värd och pall för 9D:s återträff hösten det år som vi gick ut högstadiet? Det turkosa Wing Wa-huset längs Valhallarakan? Eller stannar vi inte rent av förrän vi är ute på Ludvika gård och Konsums parkering, varifrån vi åkte sex personer i T:s lilla Daihatsu och en dam frenetiskt vinkade åt oss när vi åkte därifrån, varpå vi glatt vinkade tillbaka. Först vid hemkomsten satte vi hennes vinkande i samband med att det nog var där bilen hade tappat ljuddämparen.

Fig 5. Wing Wa längs genomfarten i Ludvika, sedermera ommålat i gult och brunt och därefter rivet. Den här bilden har jag lånat från https://www.qsl.net/sm3wii/index.html, som tycks vara en hemsida från internätets barndom. Om fotografen misstycker får han gärna meddela mig.

Men ett ställe som inte kan boosta sig med nostalgi och minnen från ett halvt liv tillbaka är dagens sjö. Östansbotjärn, vattentäkt för Ludvika stads dricksvatten, besökte jag på nära håll faktiskt för första gången nu i somras. Hur försvarar jag det? Att det tog 37 år för mig att vandra längs dess stränder? (Nåja, gå över ängen ner till en av bryggorna då.) Även här hjälps förståelsen om en kommer från Ludvika. Östansbotjärn ligger ju på andra sidan stan från min stadsdel Marnäs. Det är ju långt dit. Nästan sex kilometer. Att jag i perioder haft längre än så till jobbet i staden jag bor i just nu och cyklat det dagligen är heeeelt irrelevant. Den staden är stor. Sex kilometer är ingenting där. I Ludvika är det sjukt långt.

Men det är den närmaste sjön från där F2 bor numera, och honom träffar jag tillsammans med S3, F3 och K i runda slängar en gång om året. Vi brukar äta kött och, när F3 åkt hem, spela sällskapsspel. En gång försökte vi fiska men blev själva mat, fast för knott. Just den här dagen väntade vi dock på K, som, skulle det visa sig, inte vaknade förrän kl 19. Det fanns med andra ord tid för ett bad!

Fig 6. Ytnära sjöbild. Nu börjar badet närma sig!

Vi for längs det smala näset mellan Östansbotjärn och Haggen. Det är som minst 50 meter brett och innebär att ägaren till fastigheten Ludvika Östansbo 4:2 har sjöutsikt över två olika sjöar, med 25 meter till den ena och 30 meter till den andra, och därmed realistisk möjlighet att bada i två sjöar före frukost. Varje dag så länge isen inte lagt sig. Jag är inte ett dugg avundsjuk. Inte det minsta. Nej då.

Min första tanke var att gå ut till den långsmala udden i Östansbotjärn. Ni som läst här förut vet att jag gillar uddar. Tjärmanen i Säfssjön och Viludden i Rämen är två exempel på minnesvärda bad. Men Östansbotjärns stränder såg inte alls badvänliga ut, så jag nöjde mig med en brygga på västra sidan av sjön. Från allmänningen Ludvika Östansbo 1:138 om vi ska fortsätta prata fastighetsbeteckningar.

Sjön var behagligt varm om än något skiktad. F3 tog bilder och erbjöd en hjälpande hand när jag var på väg upp på den steglösa bryggan. Jag tackade så klart nej med anledning av coronarisken och kämpade med grace ytterligare någon halvminut innan jag åter stod på torr mark. Östansbotjärn får betyget fullt badbar, men den har ändå sina största kvaliteter som vattentäkt.

Fig 7. Glad, tunnhårig man i dricksvattentäkt. Foto: F3

Och varje gång jag går förbi Östansbotjärn, denna ganska oansenliga, icke blicktilldragande stadsnära sjö, i framtiden, om det så dröjer 37 år till, kommer jag ju minnas badet, den efterföljande grillningen och K:s förklaring till hur han kunde sova till kl sju på kvällen. Ytterligare en del av Ludvika är insorterad under taggen enhanced experience. Gott så.

Fig 8. Östansbotjärn sommaren 2020.

Östansbotjärn

Datum: 2020-07-18
Löpnummer: 114
Område: Ludvika

Väder: 21 grader, mulet
Vattentemperatur: 20 grader
Höjd över havet: 151 meter
Botten: okänd. Det blev jättedjupt på en gång.
Vatten: u.a. (3)
Strand: svagt lutande grässlätt som precis före sjön övergick i högre gräs och några träd (3)
Placering: södra Ludvika tätort (4)
Tillgänglighet: 100 meter gräs från närmaste väg (4)
Utsikt: förvånansvärt lite bebyggelse ändå. Rätt intetsägande (2)
Omgivningar: södra Ludvika (3). Nej, det blir inget högre betyg. Precis som Östansbotjärn inför det här badet har jag på grund av det otroliga avståndet till ära och redlighet (Marnäs) inte mycket personligt färgade minnen att hänga upp området på.
Faciliteter: brygga utan stege
Officiell badplats: nej
Folk: 0
Fiskesjö: nej
Återvända: så fort fastigheten Östansbo 4:2 blir min

En reaktion på ”Club Amor, Östansbotjärn och annat viktigt i Ludvika

  1. Pingback: Bloggstatistik 2020 | 581 sjöar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s