Fisklösen, en del av andra versen

En gång hade jag ambitioner att skriva en musikblogg utöver dessa sjöbetraktelser. Jag skulle skriva på engelska, eftersom den inkompletta samling tekniska termer kring inspelning och musikteori som jag kan har jag lärt mig från engelskspråkiga forum och böcker. Gott så långt. Men eftersom det tar tre gånger så lång tid för mig att skriva något på engelska och jag nu har dubbelt så många barn som när jag började på den, samt ett hus, har det blivit exakt noll inlägg på den bloggen de senaste fyra åren. Vad göra? Vi övergår tveksamt till att skriva på svenska och bakar ihop det med 581 sjöar såklart! (”Det är min blogg”, som de bevingade orden lyder.) Så, andra versen, stämsång och Fisklösen, varsågoda:

Vilken del av en låt tycker du bäst om? Refrängen? Solot? Sista refrängen med tonartshöjningen? Själv tror jag mig gå mot strömmen (även) i det avseendet. Ty för mig peakar låten allt som oftast i början av andra versen. Där och då vet vi vad som väntar, vi har en förväntan att få höra det igen och – det är ännu bättre den här gången: Lyssnar man på the Beach Boys vet man nämligen att chansen är stor att början av andra versen innebär ett fylligare komp och att stämmorna kickar in. (Ja, det gör de ju oftast redan i refrängen som föregår andra versen, men här är första gången vi hör en repeterad melodi som nu har byggts på, byggts ut och förfinats.) Lyssna på ”Wouldn’t It Be Nice”, när ett av Brian Wilsons mest kraftfulla lead lyfts upp av de fyra andra rösterna: ”Wouldn’t it be nice if we could wake up in the morning when the day is new”. Eller lyssna på ”Who’ll Stop the Rain” med Creedence, när orgeln kommer in och smyger sig på med sin utdragna ton i just andra versen.

Vem skulle få regnet att upphöra i Säfsens finnmark den 5 juli 2021? Inte vi. Inte John Fogerty.

Lite grann som där jag är nu i mitt sjöprojekt. Så här 136 sjöar in av de 581 vill jag gärna tro att jag är igång med andra versen. Saker har lagts till för att göra vandring och vila bekvämare; som jag brukar säga behöver man inte vara en barbar bara för att man är ute i skogen. Samtidigt känner vi igen grunderna. Ut i skogen, njut, ner i sjön, njut, upp igen, njut, repetera. Den delen har inte förändrats sedan 2015.

Visst finns det undantag. I vissa låtar är det refrängen jag föredrar, som i ”Good Vibrations”: Efter versens basfigur där Brian Wilson i näst sista takten på något vis får ett Cb under ett Bb-ackord att låta naturligt följer en av pophistoriens mäktigaste refränger. Över en matta av cellor ylar en elektrotheremin medan stämblocken läggs på ett efter ett. Japp, stämblocken. Tre olika block, nio olika stämmor. Sedan kulminerar hela refrängskapelsen på ordet ”good” och tonen F5 långt uppe i stratosfären. Inte ens andra versen slår det.

På vägen till Fisklösen.

Och det finns undantag med sjöarna också. Turen jag beskriver nu gick inte i bekvämlighetens tecken, ty det var knottigt och blött, men det nästkommande badet blev ändå väldigt behagligt som vi snart ska se. Vi hade lämnat vindskyddet vid Långtjärn och gick längs en traktorväg som knappt just traktorer skulle ha tagit sig fram på, genom fin tallskog ner mot nästa stopp vid namn Fisklösen. Namnet har väl snarast kommit från att det inte lär finnas någon fisk i den, men jag föredrar att tänka på lösen i samma bemärkelse som i Älvsborgs lösen, för det är mer fantasieggande.

Långt från Älvsborgs fästning ligger Säfsens finnmark.

I andra låtar är det sticket jag gillar bäst. Så är fallet med ”You’ve Lost That Lovin’ Feelin’”, en låt som jag berört förut. Där Bill Medley och Bobby Hatfield sjunger en tät call and response med den kanske simplaste av texter, så enkel när den präntas ner att man om inte vet hur den går nog har svårt att förstå hur dessa rader kan bli så bra när de framförs:

Baby (baby)
Baby (baby)
I beg you please (Please)
Please (Please)
I need your love (Need you love)
I need your love (I need your love)
So bring it on back (So bring it on back)
So bring it on back (So bring it on back)

Här har vi zoomat in så aktuell sjö faktiskt syns. Den minnesgodes hjärna slår kullerbyttor av igenkänning vid namnet Näckbladtjärn nere till höger, ett annat regnbad.

Jag tror det också kan vara svårt att förstå hur en badtur i mygg och knott och regn ändå kan bli bra, trots inläggen jag skriver här. Jag tänker inte försöka mig på att skriva en låt om det, men kanske hade det hjälpt förståelsen. Istället ska jag försöka mig på att beskriva kontrasten mellan land och vatten. Att gå runt i fuktiga kläder och genomblöta skor och blinka knott ur ögonen är en del av dagen. Men så fort de fuktiga kläderna åkt av, tvekan inför istigningen har övervunnits och man ligger på rygg i en tjärn som kanske ingen annan tidigare badat i är det något helt annat. Det finns inte knott i vattnet – vad jag än jag försökte lura i W. Och fuktigt ersätts av sjöblött, vilket ju är i sin ordning i en sjö. Och framför allt – och det här är viktigt och räddade den här turen – var det varmt i vattnet. 22,5 grader Fisklösen. I det här fallet var det baden som räddade badturen, så som melodin, arrangemanget och framförandet lyfte textraderna ovan till skyn. Men jag ska inte göra sken av att Fisklösen är tjärnversionen av en av sextiotalets största hits. Fisklösen är tjärnversionen av ett dugligt albumspår, ett sånt som bara de största fanatikerna kan utantill. I Beach Boys-termer skulle den vara ”A Thing Or Two” från 1967 års skiva Wild Honey. Så det så.

Oj vilken find sandbotten säger ni. Oj vilket fint filter som får ljust tjärnvatten att se gulbrunt ut säger tyvärr jag.

Fisklösen

Datum: 2021-07-05
Löpnummer: 136
Område: Midnattshöjden

Väder: 21 grader, mulet, duggregn
Vattentemperatur: 22,5 grader
Höjd över havet: 308 meter
Botten: dy (1)
Vatten: u.a. (3)
Strand: gles skog (3)
Placering: nordost om Fredriksberg, nära Styggens stuga (2)
Tillgänglighet: till just vårt badställe 200 meter gles, sank tallskog från där traktorvägen slutar (2)
Utsikt: skog (3)
Omgivningar: fin, varierad, lite kullig skog (3)
Faciliteter: –
Officiell badplats: nej
Folk: 0
Fiskesjö: nej
Återvända: nej

2 reaktioner på ”Fisklösen, en del av andra versen

  1. Pingback: Västra Hedtjärn, bildskön och förbisedd | 581 sjöar

  2. Pingback: Pandemibad 1: Norra Sörlingstjärn | 581 sjöar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s