Kristi himmelsfärdbad 2019: Kalven, men inte med badare som på grönbete

Redaktionen har vittjat extra mycket flaskpost ur Gårlångens strida vatten efter det förra inlägget, där jag berörde mina erfarenheter av lifehacks från 90-, 00- och 10-talet. “Skriv någonting mer om din och Ludvikas nutidshistoria”, ber läsekretsen nästan samstämmigt, “och koppla samman det hjälpligt med nästa sjö att redovisa”. Nästan samstämmigt, ja. En trogen flaskpostskickare, som enträget påpekar att jag använder “ord som inte finns”, nämnde som vanligt inga önskemål om framtida ämnen. I det här fallet, upplyste brevskrivaren mig genom det prydligt ihoprullade tabulatorpapperet, som hämtat ur skrivaren till en Amiga 500, att ordet “ambitiösade” inte finns. Jag skickade mitt standardsvar till vederbörande, att från början fanns inget ord över huvud taget, men så småningom hittade någon på dem, ett efter ett, och nu hade det blivit tur för “ambitiösade” som ett verb i preteritum, vad hen än tyckte om saken.

Matrisskrivarpapper. Bild från Wikipedia.

För det är ju så, någon måste vara först med något, vara ensam om något, innan det – eventuellt – tas upp av andra och till sist blir etablerat. Jag tror att jag var först med att få för mig att bada i alla sjöar i en viss kommun, men nuförtiden är jag inte ensam. I Orsa finns en person som bestämt sig för att bada i – just det – alla sjöar i Orsa kommun. Det tycker jag är kul. Och jag ser större chans för den sortens badprojekt att sprida sig än ordet “ambitiösade”.

Men någonting mer om min och Ludvikas nutidshistoria? Absolut. Idag ska det handla om slaggsten. För ett barn uppvuxet i Bergslagen var slaggsten ett naturligt inslag i vardagen, och hade jag reflekterat över det hade jag säkert trott att slagg var lika välbekant för alla barn i hela Sverige. Alla samlade väl på slaggsten som små? Nej, skulle det visa sig, det gjorde man varken i Smålands jordbruksbygder eller i Norrbottens skogar – något jag blev varse 2019. Nu har jag hämtat mig tillräckligt från den lärdomen för att skriva om det.

Slaggsten från en annan del av Ludvika kommun. Foto: M.

Jo, förstår ni läsare som inte kommer från ett område av landet där berget är mer ihåligt än en rundpipig ost, slaggsten är en restprodukt som uppstår vid järnframställning. Det som blir kvar när man smält ner malmen och utvunnit järnet svalnar till slaggsten. Det mest uppseendeväckande med slaggsten är färgen, som går i allt från mörkaste blålila till ljust turkos. Ofta har slaggsten släta ytor, nästan som glas, vilket förstås stärkte samlarintresset. De såg ju ut som ädelstenar. 

Jag hade givetvis en slaggstenssamling, men den var egentligen bara en i mängden av saker jag samlade på. (Samlingar ligger i släkten; bror min samlade till och med på samlingar.) Men så här trettio år senare är det ändå slaggsten som är regionalt unikt, och därför kanske mer av intresse att knyta ett inlägg till på en blogg som denna än, säg, min kapsylsamling, min hockeybildssamling eller min samling omslagsplast till kassettband (BASF:s Light My Fire var snyggast.)

Grusväg med slagg.

Nåväl, 2019 i maj var I och jag på regnbadtur och gick längs en grusväg som, faktiskt, låg i Smedjebackens kommun. Vi hade just badat i Smedjebacksdelen av Hällsjön, för det kändes rätt på förhand i planeringen om än inte i det ihållande regnet när vi väl var där, och var nu på väg till vad som på flygfotot såg ut som en spännande stenformation i Kalven, som är Hällsjöns sydligaste vik. Plötsligt stannade I upp och plockade upp något blått från vägbanan. “Vad är det här?” frågade hon. “Det är ju slagg”, sa jag, och i konversationen som följde fick jag alltså för första gången min världsbild angående slaggsten som en naturlig del av alla i Sverige uppväxta barns barndom rubbad. I visste alltså inte vad det var, och jag visste inte att folk från Småland inte visste det. Så det var lärorikt. Sedan skulle det bara dröja någon vecka innan precis samma sak utspelade sig med M i en annan del av Bergslagen, och där blev inte min världsbild enbart rubbad utan skjuten i kras. Endast slagg återstod efter att det hade visat sig att inte heller folk från Norrbotten visste vad slagg var. Så det var ännu mer insiktsfullt.

Stor sten och fina bekvämligheter vid Kalven.

Nåväl igen, den märkliga stenformationen vid Kalven visade sig leva upp till märkligheten även sedd från marken, i det att ett väldigt flyttblock låg precis i vattenbrynet, omgivet av flera mindre, men fortfarande stora, stenar. Vi tog ett väldigt snabbt bad intill (tretton grader i vattnet, tio grader i regnet) och åt lunch vid ett vindskydd med visst behov av underhåll, om än inte lika mycket som det vid Långtjärn och framför allt inte det vid Svantjärn. Någon ved fanns det inte, så te fick värma oss så gott det nu gick innan vi satte av mot kommungränsen.

Bro- och dammunderhållet i grannkommunen är eftersatt, om detta är något att gå efter.

“Varför bada i kallt vårregn i sjöar som inte ens ingår i projektet?”, förekommer jag nu flaskpostsfrågandet. Jag ville för omväxlings skull ha en tur runt en hel sjö, och sjön jag valde ut av avståndsskäl från Ludvika blev just Hällsjön/Finnsjön, som råkar ligga på kommungränsen Ludvika-Smedjebacken. Ett bad i vardera Ludvikadelen av Hällsjöndelen och Finnsjöndelen kändes för futtigt, och det skulle ju kunna bli så att jag i framtiden hade känt att, nja, det ska nog badas i båda kommunerna om sjön nu ändå ligger i båda kommunerna. Så jag agerade proaktivt och präntade ner fyra bad i planeringen. Och så blev det! Vi är halvvägs genom redovisandet av denna sydöstra sjöavkrok. De återstående baden ligger i Ludvika kommun, ett på en badplats med kanadagåsavspärrning och ett på en blåsig udde. Hav förväntan!

Utsikt från vindskyddet vid Kalven.

Kalven

Datum: 2019-05-30
Löpnummer: –
Område: Snöån

Väder: 10 grader, regn
Vattentemperatur: 13,5 grader
Höjd över havet: 191 meter
Botten: sten (3)
Vatten: u.a. (3)
Strand: stenig gles skog (3)
Placering: en mil söder om Ludvika (4)
Tillgänglighet: 100 meter stig från parkeringen (se nedan) (4)
Utsikt: lätt kuperad skog, delvis huggen, något blånande berg (3)
Omgivningar: sommarstugeområde (3)
Faciliteter: eldstad, vindskydd, bänkbord
Officiell badplats: nej
Folk: 0
Fiskesjö: ja
Återvända: nej

Sjöar i närheten:
Hällsjön

Det fanns gott om lediga parkeringsplatser.

5 reaktioner på ”Kristi himmelsfärdbad 2019: Kalven, men inte med badare som på grönbete

  1. Enligt en vanligtvis välunderrättad källa,-din farmor- samlade din far på sten, inte slagg- utan vanlig sten.
    Samlingen ”glömde” farmor kvar vid en flytt, den var tung och omfångsrik. Samlandet ligger i släkten, kanske mera själva samlandet än meningen med samlingen?

    Gilla

  2. Pingback: Ytterligare ett kallt badplatsbad: Hällsjön | 581 sjöar

  3. Pingback: Frisk vind från Finnsjön | 581 sjöar

  4. Pingback: Dammsjön i ett väldigt dåligt klimat | 581 sjöar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s