Pandemibad 1: Norra Sörlingstjärn

Maj 2020. Pandemi och Tegnell, R-tal och fladdermöss. Jag hade varit väldigt noga med att följa restriktionerna, så där satt vi – eller snarare jäktade runt – i staden på slätten. Pandemin och två nya familjemedlemmar hade inneburit att tiden gått, småjoggat och så småningom sprungit. Gränsen för hur lång tid som passerat sedan jag senast hade satt min fot i Ludvika eller ens Dalarna hade överskridits med vete och råge. Nå, det fick ju gå. Sjöarna skulle ju ligga kvar. Mor och far hade lärt sig WhatsApp så de kunde ha visuell kontakt med barnbarnen ändå. En ny vardag hade etablerats. Den var inte lika bra som den förra, men den var det som fanns och det accepterade vi.

Men så kom den från ingenstans.

Det var på Instagram som Visit Dalarna postade Elias & the Wizzkids nya singel ”Dalarna The Place I Call Home”. Jag kände bara till dem till namnet men blev nyfiken. En låt som heter nåt med Dalarna men som verkar vara på engelska? Som Visit Dalarna tycker passar att marknadsföra mitt landskap med? Det kunde vara hur bra som helst. Det kunde också vara en skämskuddeflopp.

Det var hur bra som helst. Det var två minuter och femtiofem sekunder av att rycka ut hjärtat ur bröstet på mig och skrika i dess öra att jag skulle komma hem. Det var tydliga anspelningar på folkmusik, det var stämsång och det var små detaljer som att uttala ”quiet” som ”quajjät” som gick samman för att skapa ett skri från om inte vildmarken så åtminstone från en glest befolkad inlandskommun. Det gick inte att stå emot.

Skogen ropade.

Rådande restriktioner sa att man inte fick resa längre bort än två timmar från ens hem. Vad moraliskt kreativ jag blev! Jag rättfärdigade enkelt min resa så här: Det är fullt möjligt att köra från staden jag bor i till Ludvika på två timmar. Det gjorde jag en gång innan fartkamerorna och en fullt utvecklad prefrontalkortex var på plats. Alltså fick jag åka dit. Men det vore ju dumt att köra så fort; hastigheten i sig skyddade ju inte mot smitta. Så jag kunde ta det lugnt och köra sträckan på de vanliga 2h30m, och när jag väl var där var det ju inte farligare att åka fyrtiofem minuter ut i skogen där ingen människa och ingen gud finnes.

Så det gjorde jag. S2 hängde med. Det här är min berättelse.

Inget fartvidunder men den rymmer många badbyxor.

Det var en gråmulen majdag, en sådan där som man inte tänker på när man tänker maj, utan som man tänker ”just ja, så kan det också vara den här tiden på året” om när man åter upplever den. Det kändes inte som maj, det kändes inte som vår. Men jag var åter i Ludvikas skogar och förberedd på en sval dag, så någon besvikelse trots behov av jacka och sittunderlag kände jag inte. Vi inledde med fika vid den ”vänta nu”-benämnda ädelfiskesjön Fisklösen. Här finns vindskydd och eldstad. Fisklösen själv, inte att förväxla med den här Fisklösen, är inte namngiven på kartan jag går efter så den hade inte högsta badprio. Vi siktade in oss på Sörlingstjärnarna istället, 100 respektive 300 meter därifrån. Den södra som vi kom till först gjorde sitt bästa för att slippa bli bebadad, och jag kände själv att en så ogästvänlig tjärn åtminstone fick vänta tills dagen var lite varmare.

Fisklösen.

Norra Sörlingstjärn hade å sin sida också satt upp en skyddsbarriär. Mellan skogsvägen och tjärnen låg en sankmark inte olik den vid Mellantjärn som gjorde att vi fick gå runt som en brittisk U-sväng innan vi kunde angripa sjön från norr. Ute på myrmarken hängde jag upp jackan i en tall, lutade surfbrädan mot en annan och var innan jag visste ordet av åter en med finnmarkens friska vatten. Det skulle bli fem bad till innan dagen var slut. S2 provade Norra Sörlingstjärn med några kast med spöet utan att få utdelning och jag satt åter påklädd med ryggen mot en sankmarkstall och kände att om det här var möjligt hade allt ändå en chans att kunna återgå till det normala.

Norra Sörlingstjärn, Grangärde finnmark, 28 maj 2020.

Norra Sörlingstjärn

Datum: 2020-05-28
Löpnummer: 108
Höjd över havet: 285 meter
Område: Nittkvarn

Väder: 14 grader, mulet
Vattentemperatur: 13 grader
Strand: myr (3)
Botten: okänd (-)
Vatten: u.a. (3)
Omgivningar: obebodd, platt skog (4)
Utsikt: myr och skog (3)
Tillgänglighet: sjön ligger som närmast 40 meter från vägen, men vi fick ta oss 200 meter offroad för att komma till badbar strand (2)
Placering: en kilometer nordost om Nittkvarn, i den flik av Grangärde socken om vilken det sägs att ingen gud finnes (2)
Faciliteter: –
Folk: 0
Officiell badplats: nej
Fiskesjö: nej
Återvända: nej

S2 med dödspinne i mungipan på väg mot nya fiskedåd.
Hjälpmedel i finnmarken.
Klädhängare i finnmarken.
Vårmyr.
Vattenhinder.

4 reaktioner på ”Pandemibad 1: Norra Sörlingstjärn

  1. Pingback: Furubergs-Mosstjärn och en bok med posten | 581 sjöar

  2. Pingback: Pandemibad 6: Södra Sörlingstjärnen | 581 sjöar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s