Pandemibad 6: Södra Sörlingstjärnen

”Ja hejsan, jag heter Södra Sörlingstjärn. Jag är intresserad av skalskydd gentemot badande.”
”Då har du kommit rätt! Kan du beskriva ditt ärende lite närmare?”
”Alltså det är jobbigt att prata om …. men de senaste åren har det kommit en man som … badar i oss. I alla sjöar i Ludvika. Även vi som inte är badsjöar.”
”Det låter ju fruktansvärt. Gör ingen något?”
”Nej, det ingår visst i allemansrätten.”
”Oj då, låter som ett typexempel på hur man kan missbruka ett förtroende. Kan ju verkligen inte ha varit det som lagstiftaren avsåg. Nå, vad är du intresserad av?”
”Jag vet inte riktigt. Jag är ny på sånt här. Jag är en liten skogstjärn intill en skogsväg som ingen någonsin åker på. Har alltid känt mig trygg hittills, men nu …”
”Jag förstår. En storsäljare som många uppskattar är sankmark, svårgenomtränglig.”
”Oj, det låter kompetent. Den tar vi!”
”Och hur mycket vill du ha?”
”Tja … en halv hektar kanske? Så kan jag bygga ihop det med grannens.”
”Klokt beslut. Vi har också risiga buskar att placera längs strandlinjen?”
”Låter bra. Jag tar sjuhundra löpmeter. Räcker runt hela mig.”
”Mm … många kunder som förändrat hela topografin runt omkring sig ångrar sig sedan. Jag funderar på om vi ska titta på ett alternativ där.”
”Jag förstår. Saluför ni kommungränser?”
”Kommungränser? Visst kan vi ordna sådana. Ska vi dra en tvärs igenom då, eller hur tänker du?”
”Ja! Som Dan Anderssons farmor! En sån tar vi.”
”Ursäkta?”
”En tant som bodde en bit härifrån på 1800-talet. Blev stämd av bruket som ville vräka henne från gården. Lät flytta huset så det stod precis på gränsen mellan två socknar. Gick visst inte att processa om samma sak i två socknar samtidigt. Klok kvinna. En kommungräns får det bli.”
”Ska vi dra ner mängden risbuskar då?”
”Ja det kan vi göra. Säg trehundra meter.”
”Självklart. Hur är det, vet du om han har några fobier?”
”Vad jag har förstått av hans blogg ogillar han spindlar.”
”Vilken tur, vi har just nu specialerbjudande på en stor sort som ser ut som kärrspindlar doppade i krita. Riktigt vidriga. Inte ens Skansen-Jonas skulle gulla med dem. De kostar …”
”Jag tar hela partiet.”
”…” 
”Hallå?” 
”Förlåt, är du säker på det? Det är flera tusen stycken.”
”Helt säker.”
”… Okej. Kanske ett litet dike mellan vägen och dig också?”
”Gärna. Hur är det, kan man få ett inlopp genom sankmark, svårgenomtränglig?”
”Självklart, vi gräver från närmaste högre belägna sjö. Standardtariff på det. Får det lov att vara lite blandade kärrpartier och näckrosor också?”
”Tack gärna. Hör du, hur fort kan det här tänkas gå? När kan ni komma?”
”Jag kan ha en kille hos dig nu på fredag, är du hemma då?”
”Ja, jag går ingenstans.”

***

”Ja, hejsan det här är Södra Sörlingstjärn i Ludvika kommun. Jag vill reklamera mitt skalskydd som jag köpte och fick installerat förra veckan.”
”Vad tråkigt att höra, levde det inte upp till förväntningarna?”
”Nej! Den jäveln klafsade igenom sankmark, svårgenomtränglig – i gympaskor – hoppade över inloppet som om det vore en liten rännil, skred fram till strandkanten med benen rispande mot buskriset och badade i mig … som om jag vore en bassäng. Naken!”
”Naken? Men herregud. Ja alltså vi har ju några alternativ vad gäller inre skydd också, gäddor är en populär produkt för att bli av med nakenbadare men …”
Det hjälper ju jävligt mycket nu, eller hur?!”
”Nej det förstås, förlåt, jag menade inte … Men spindlarna då?”
”Han tvekade knappt! Jag såg han rysa till, men de hindrade honom inte!”
”Jag beklagar så mycket. Du kommer givetvis få pengarna tillbaka och vi ska göra det vi kan för att gottgöra dig. Jag beklagar å hela firmans vägnar att skalskyddet mot badande inte fungerade som det skulle.”
”Tack, jag uppskattar det.”

***

”Chefen?”
”Ja?”
”Vi hade en reklamation idag … och jag tror …”
”Ja?”
”Jag tror vi måste göra ett tillägg i force majeur-dokumentet. Något i stil med ‘rätten till reklamation gäller inte vid extraordinära badattacker som rimligen inte hade kunnat förutspås’.”
”Säg inte att det var han i Ludvika igen!”
”Hur visste du det?”
”Vi hade ett liknande ärende för några år sedan. Mellantjärn, tror jag kunden hette. Hade köpt rubbet. Kärr, grundhet, till och med duggregnssensorer. Vi jobbade en hel helg med att få grejerna på plats. Sjön var fan inte mer än en halvmeter djup när vi var klara. Men vad tror du karln gör? Han lägger sig raklång på lerbottnen! Vattnet täckte honom precis!”
”Nej!”
”Jo! Vi betalade för tio psykologsamtal för tjärnen av ren goodwill! Och för att den inte skulle gå till tidningarna, förstås. Nej, tillägg i force majeur räcker inte. Vi kan inte ta in kunder från Ludvika kommun längre. Det är för riskfyllt.”

Södra Sörlingtjärn
Löpnummer: 113
Höjd över havet: 285 meter
Område: Nittkvarn

Väder: 13 grader, mulet
Vattentemperatur: 14 grader
Strand: ris med vitkritade spindlar (1)
Botten: okänd (-)
Vatten: u.a. (3)
Omgivningar: platt och vattenrikt (4)
Utsikt: tydligt utmärkt kommungräns, sankmark (3)
Tillgänglighet: Precis bredvid skogsvägen, men svårt att ta sig i. Iklivningsstället låg 200 meter från vägen, på andra sidan sankmarken (3)
Placering: vid Nittkvarn (3)
Faciliteter: –
Folk: 0
Officiell badplats: nej
Fiskesjö: nej, men S2 fick en gädda
Återvända: nej

Mer om samma tur
Norra Sörlingstjärn
Furubergs-Mosstjärn
Grantjärn
Gettjärn
Holmtjärn

En reaktion på ”Pandemibad 6: Södra Sörlingstjärnen

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s