Sensommarsvarttjärnstacksamhet

Tacksamheten har visserligen en egen högtid, eller till och med två, för den dag som i Sverige kallas Tacksägelsedagen är visst inte samma sak som amerikanska Thanksgiving, har jag lärt mig i höst. Men jag kanske kan få uttrycka lite tacksamhet så här i juletider också?

På väg mot bad nr 116.

Det får jag. Och tacket riktar sig till det nästan hela tjog med medbadare eller i alla fall medföljare som jag haft på mina skogsturer sedan de här stollerierna drog igång 2015. Utan er hade de flesta turer inte blivit av, och hade de ändå blivit det hade de inte blivit så roliga som de var. ”Ett fullmånesbad delat på fyra en sommarnatt är ett kvadrupelt fullmånesbad”, som det heter. ”Den som flyter över ett dike tillsammans med någon gör det inte ensam” – ja, finnmarken är full av visheter.

När jag började med det här trodde jag att det skulle vara svårt att få med sig folk. Att folk antingen skulle säga blankt nej, för att det är för knäppt, eller komma med artiga ursäkter till varför just den helgen fungerar väldigt dåligt för att doppa sig i en kall, dyig tjärn med diset hängande i luften.

Jag hade verkligen inte trott att jag, om jag fick ett återbud till en dagstur sjutton timmar före avresa, skulle kunna hitta en vikarie. Men till och med det var möjligt, när S2 blev sjuk kvällen före och jag slängde ut en förfrågan på vinst och förlust om inte E kunde tänkas vilja följa med istället. Det kunde E tänka sig, så 06.15 dagen därpå hämtade jag upp henne för avresa till de kulliga skogarna norr om Norrvik.

Jag hade sett ut en rätt krävande tur, visade det sig, men så tidigt in på dagen som det andra badet var det fortfarande lättgånget och behagligt. Det var en ljummen sensommardag som gjord för att vandra i skogen, om än kanske lite sval för normalbadaren. Jag hade väl lämnat normalbadarstadiet bakom mig för sisådär 80-90 sjöar sedan, men innan dagen var slut skulle E ha badat i 4 av de 6 tjärnarna som stod på menyn så rent sjömässigt var det nog ändå en rätt lindrig tur. (Vandringsmässigt kommer vi att återkomma till.)

Svarttjärn bakom gräs.

Den andra tjärnen för dagen hette Svarttjärn. Den första, den ostligaste av Fängentjärnarna, kommer i ett senare inlägg pga Anledningar. Svarttjärn är ett vanligt tjärnnamn här i krokarna och precis som sina namnar såg denna sjös vatten mörkt ut på håll, om än inte som den stoutfärgade Svarttjärn uppe på Dunderberget (länk). Vid dagens Svarttjärn blommade ljungen vid strandkanten, och dess korta gungflyparti höll odramatiskt under våra fötter. En Svarttjärn för nybörjare med andra ord. Tillsammans med 19 grader i vattnet – helt godkänt under andra halvan av augusti – satte det in pluspoäng på den här turens konto. Det skulle den behöva, men dit kommer vi senare.

Svarttjärn bakom ljung.

Jag passar på och lägger ett tack även till dig som läser. Det uppskattas.

Svarttjärn (norr om Norrvik)

Datum: 2020-08-22
Löpnummer: 116
Område: Norrvik

Väder: 19 grader, halvklart
Vattentemperatur: 19 grader
Höjd över havet: 285 meter
Botten: okänd (-)
Vatten: u.a. (3)
Strand: ganska fast gungfly (2)
Placering: på skogarna norr om Norrvik (4)
Tillgänglighet: till lämpligt badställe 150 meter från vägen (3)
Utsikt: lätt kuperad skog (3)
Omgivningar: sjörikt och kuperat landskap (4)
Faciliteter: –
Officiell badplats: nej
Folk: 0
Fiskesjö: nej
Återvända: nej

En reaktion på ”Sensommarsvarttjärnstacksamhet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s