En förlorad sång vid Östra Fängentjärn

Under ett intensivt år i slutet av 00-talet skapade jag mycket musik tillsammans med N, som vi repade med vårt band Jane Fonda i en källare från 1880-talet. De enda spåren vi lämnade digitalt försvann när MySpace misslyckades med sin servermigration den där äschliga dagen 2019, så det är tyvärr förlorad tid att försöka googla – eller spotifya – oss.

Att göra musik med N var en lärorik process eftersom vi på flera sätt var varandras motpoler. Mina låttexter var konkreta. N:s låtar hade texter som inte nödvändigtvis handlade om något, men som målade upp bilder eller skapade känslor. Det var ju nu inget som kom in i mitt liv med N. Såväl Van Dyke Parks som Jack Rieley skrev just såna texter till några av mina favoritlåtar med the Beach Boys. Men att som band framföra en låt vars text jag inte riktigt kunde greppa? Ny upplevelse. Men jag visste mer om pophistoriens prejudikat än att protestera, och orden lät ju bra.

Ett påbörjat bäverarbete. Hur passar texten in? Vi kommer till det.

En annan sak som skilde oss åt var att jag när jag kom till replokalen hade mina låtar klara, en ganska god uppfattning om hur de skulle låta och vad de andra i bandet behövde spela för att så skulle ske. Medan N ville att vi skulle skriva låtar i replokalen. För mig var det ett koncept jag hade svårt att få huvudet runt. Skriva musik på beställning? Bestämma sig för att göra en låt och så bara skrida till verket? Så funkade inte att skriva musik för mig. Musik kom till mig när jag satt och åt, tittade på tv, pluggade – eller när jag låg i sängen och skulle till att sova. Jag minns mer än en gång när jag gick upp efter att vi släckt, min dåvarande flickvän nuvarande fru och jag, och hon undrade vart jag skulle. ”Musik”, svarade jag, och så kunde det ta allt från en kvart till en och en halv timme innan jag fått ner det som ville in i världen på papper och på band.

Det senaste decenniet, däremot, har det av fyra skäl inte alltid varit att bara plocka upp ett instrument när andan fallit på.

Med N:s hjälp upptäckte jag att det där med när det kreativa skulle slå till gick att styra, åtminstone till viss del. Vi skapade ändå några låtar gemensamt i bandet på plats i replokalen. ”Isolation” var en sån låt, även om N hade grunden till den innan vi började. Innan kvällen var slut hade vi spelat in den vid ett riktigt lightning in a bottle-tillfälle. Över ett sammelsurium av trummor, bas, elgitarr och orgel, som hade fått Super Furry Animals under sin mest experimentella period att sträcka sig efter öronpropparna, upprepade vi ordet ”Isolation”, först N på en redan högt liggande melodi, sedan jag en kvart upp – långt ovanför vad jag kunnat sjunga med full röst såväl tidigare som senare. Det var mäktigt.

Men den av N:s låtar som gjorde störst intryck på mig var av en helt annan typ. Redan innan vi träffades hade han skrivit ”Dance Like Rain”, en drömsk och gåtfull singer-songwritersång med en perfekt balans i texten mellan Bob Dylan-suggestioner och något som hade substans. ”Dance Like Rain” gick i 6/8-takt och i tonarten C, men verserna började på ett Fmaj7; två takter med spänning innan upplösningen tillbaka till C. I refrängen verkade låten växa till, men när N sjungit ”Dances like raiiiin” och man för ett ögonblick trodde att den skulle explodera som en annan låt som kommer igång på ordet ”rain” i refrängen, ”Ironic” med Alanis Morissette, drog ”Dance Like Rain” sig tillbaka som en sista våg efter ett oväder och växelspelet mellan Fmaj7 och C återkom. Mycket effektfullt.

Frågar ni mig var det en låt som var ljusår bättre än förstås ”Ironic”, men även det mesta andra jag har hört i musikväg. Jag kan gå med på att skjuta in brasklappen att ”Dance Like Rain” kom in i mitt liv vid en viktig tidpunkt när jag inte var beredd vilket förstås påverkar. Musik är ju inte objektivt.

Uppmärksammade ni att jag skriver om låten i fråga i dåtid? Det är medvetet, för det finns inte längre någon inspelning kvar av ”Dance Like Rain”. Den försvann i MySpace krasch, och till skillnad från allt vi spelade in med Jane Fonda finns det ingen backup av ”Dance Like Rain”. N minns inte hela låten, jag minns inte hela låten. Men jag minns tillräckligt mycket, tillräckligt många fragment av den för att jag ska överväga att betala vad det kostar för att om möjligt rädda en nu kraschad hårddisk där det kan finnas en inspelning i dålig kvalité från när N och jag framförde den på en julfest 2007. Det är den värd.

I en helt annan del av låtspektrumet finns en annan saknad inspelning – som jag är upphovsman till. Härommånaden hörde D av sig och undrade om jag hade en kopia av en låt som han och jag spelade in ca 2001 i slutet av den långa period som D och jag gjorde musik ihop. Texten till låten handlar om en man som letar efter sina tama bäver som han tappat bort, men bortsett från den detaljen är det en bra låt. En angelägen och energisk vers där protagonisten beskriver att hans bäver försvunnit och vilka åtgärder han ämnar vidta (”My beaver is gone, call the X-files”) följs av en mycket mer melodiös refräng där vi får höra berättarjaget intala sig själv att allt kommer ordna sig. Men – abrupt tas vi tillbaka till verkligheten när mönstret från versen återkommer och med det raden ”Oh my beaver, come back to me!” där det sista ordet hålls ut på ett f# som då var knappt, men klart, utanför min comfort range. Låten, vars namn jag inte minns, är ingen ”Dance Like Rain”, men inte mycket är det.

Tyvärr för D:s del har jag ingen kopia av inspelningen. Den var en anomali på det vis att den spelades in på D:s digitalporta fastän det var min låt, så det har inte hjälpt att kolla igenom alla gamla backuper jag gjort av min inspelningsutrustning genom åren (även om det var en fascinerande resa i sig). Min låt är dock inte lika borta med vinden som N:s, för även om inspelningen är borta kan jag hela låten i huvudet. Jag önskar att det hade varit tvärtom.

Min digitalporta vid ett senare tillfälle, när jag kommit upp mig och skaffat ljudtekniker.

***

Nu, efter ett rekordlångt intro, kommer vi till sjön för dagen. Den östraste av de tre Fängentjärnarna passerade jag redan hösten 2017 med S2, men vi badade inte i den då. Det gjorde däremot en bäver! Två svarta näsborrar stack upp och simmade mot den hydda som tillhörde näsborrarnas innehavare och låg mellan vägen och tjärnen. Det är första och enda gången jag har sett en bäver i Ludvika kommun.

När E och jag kom fram till tjärnen denna sensommardag var bävern lika borta som den i låten, men spåren som den och dess kompisar lämnat efter sig var många och tydliga. Förutom klassiska bävergnagda träd hade de trampat upp rejäla stigar i det höga gräset på östra sidan tjärnen. Det var vi tacksamma för; nedtrampat gräs är högst behagligt att gå i.

Frodig sensommargrönska på väg mot Fängentjärnarna.

Jag är glad att jag sparade den här Fängentjärnen tre år framåt i tiden, för det var en fin badupplevelse, mycket bättre än den nog skulle ha varit i november 2017. Även om vattnet var svalare tänkte jag på badet i Hemdammen med T2 2018, vilket också krävde att vi gick runt den moturs för att hitta ett gungfly att kliva i ifrån. Hemdammen hade visserligen inga bäverhyddor, så där skulle nog varken jag eller Agent Scully leta efter bävern i låten. Eller efter ”Dance Like Rain”, för den delen. Hårddisken är ett hetare spår.

Östra Fängentjärn
Datum: 2020-08-22
Löpnummer: 115
Område: Norrvik

Väder: 19 grader, halvklart
Vattentemperatur: 19 grader
Höjd över havet: 270 m
Botten: okänd (-)
Vatten: u.a. (3)
Strand: gungfly (2)
Placering: på skogen ovanför Norrvik (3)
Tillgänglighet: 100 meter, delvis bävertrampad stig, från väg (3)
Utsikt: skogsväg, kuperad skog, tät skog (3)
Omgivningar: skog (4)
Faciliteter: –
Officiell badplats: nej
Folk: 0
Fiskesjö: nej
Återvända: nej

2 reaktioner på ”En förlorad sång vid Östra Fängentjärn

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s