Högsommar vid Olsjön

I förra inlägget skrev jag om Marnässkolan och mina önskemål om att bevara dess inringningssignal. Inte så sjöaktigt, kan jag hålla med om, men jag lovade att binda ihop det till något för bloggen relevant i det här inlägget. Och det kommer jag att hålla, för nu har det blivit dags att titta närmare på Olsjön, en med mina mått lite större sjö i gränstrakterna mellan finnmark och svenskbygd. Olsjöns skolkoppling finner vi i att författaren Dan Anderssons far Adolf arbetade som byskollärare vid Olsjömossen i närheten av sjön.

Men var exakt? Det finns en gård vid namn Olsjömossen intill sjön, åt väster, och det finns en några kilometer söderut. Jag har inte listat ut vilken av dem som skolan låg vid, men vill man fundera själv och samtidigt läsa mer om hur det kunde vara beställt med skollärarna i dalaskogarna på 1860-talet är det intressant läsning att leta reda på novellen En gammal finnes anteckningar ur Dan Anderssons novellsamling Kolarhistorier (1914). Vill man inte slita på sin signerade originalutgåva kan man läsa den online här.

Generalstabskartan så som den uppmättes 1907-08 med vägar översedda 1933. Karta från Lantmäteriet.
Skymning vid Olsjön, precis som i dikten (se nedan). Stillbild ur Johannes Graafs ”Skymning vid Olsjön”.

Dan Andersson själv har också anknytning till Olsjön genom att han är tillskriven dikten Skymning vid Olsjön. Det här är väl en plats så god som någon att ifrågasätta hans writing credit på den.

Först tjugotalet år efter Dans död blev dikten allmänt känd, genom att en anonym insändare till Ludvika Tidning skrev att Dan och hen brukade spela dikten tillsammans med melodi lånad från ”Alpens ros”. Så långt finns det inget att anmärka på. Att Dan Andersson hade flertalet vänner och bekanta som han musicerade med är känt. Att han skulle skriva en text som gick att sjunga på en redan existerande melodi är inte heller obekant: Dan skrev en humoristisk text till skillingtrycket ”Så bister kall sveper nordanvinden” som fick titeln ”En skön sång om potatis”, så inget omvälvande så långt.

Men invändningar kommer sig av Skymning vid Olsjön i sig. Och den främsta anledningen till att jag tvivlar till att Dan Andersson skulle ha skrivit den är att den helt enkelt är för dålig. Man kan säga att den inte når samma verkshöjd som hans större verk, men det är att vara snäll. I tidningsklippet står det heller inte rakt ut att Dan skulle ha skrivit Skymning vid Olsjön. Se själva:

Som vi kan se påstås det i originaltexten att visan var det första försök som Dan Andersson och insändaren gjorde att spela ihop dragspel och fiol. För ett sådant försök behövs ju inget eget alster.

Vad talar ändå för att Dan Andersson skulle vara upphovsman till texten, vilket ju ändå i Dan Andersson-kretsar välsedda namn som Nisse Munck hävdade? Tja, dikten handlar om en natur som mycket väl kan vara hämtad ur omgivningarna runt Olsjön. I dikten förekommer ordet ”vandringsmän” som även finns i Dan Anderssons diktning. En vind som nynnar är inte heller långt från ordvalen i En spelmans jordafärd. Det är fullt tänkbart att Dan skulle beskriva vågor på en tjärn som mjuka och vaggande. Den milt humoristiska sista strofen skulle också kunna vara anderssonsk i idé.

Så vad talar emot? Avsaknaden av pluralböjningar på verb är någonting som aldrig förekom i Dans författarskap, men där kan jag tänka mig att den som skrev insändaren på 40-talet moderniserade den. Skvallrar en missad uppdatering (”Deras fötter sväva”) om detta? Men raden ”Grov refräng de ger åt dagens körer” skulle på det skriftspråk Dan använde lyda ”Grov refräng de giva åt dagens körer” och det sabbar rytmen, vilket talar för att dikten så som den nedtecknats ovan är dess ursprungsversion. Kan dikten ha varit ett experiment med att använda den grammatik vi är vana vid idag, och som fanns i talspråket redan då? Helt säkert går det förstås inte att avfärda, men det skulle vara ett unikum i sådana fall. Efter Dans död 1920 gavs i stort sett allt som han skrivit ut, och mig veterligen finns det inget mer exempel på detta.

Rader som ”endast syrsan spelar för sin vän” och ”Ensam trast flyr bort på lätta vingar” känns okaraktäristiska för Dan – oavsett grammatik – utan att jag för den skull kan peka på varför. Det jag återkommer till är att dikten är för grund, för o-orginell, för … dålig. Återigen, efter Dans död publicerades det mesta som hittades i hans kvarlåtenskap. Allt är bättre än Skymning vid Olsjön.

Kan Dan ha spelat dikten på fiol medan Gustave spelade dragspel? Inte alls otänkbart. Kan de ha skrivit den tillsammans? Möjligen. Kan Dan ha skrivit den helt på egen hand? Sannolikt inte. Håller ni med? Eller kan ni peka på fler aspekter med dikten som gör att den verkar ha skrivits av Dan A? Kommentera nedan.

Vi hann med ett bad i Burån på vägen tillbaka från Olsjön.

Själva badet i Olsjön då? Verkligheten överträffar dikten. Vi var till Olsjön en fin och drömsk sommardag ifjol, frun och jag. Då hade S2 och jag varit där redan på juldagen 2015, men trots barmarksvinter och mildväder var det på tok för kallt att bada i blåsten som rådde. Den dagen for vi vidare till Kviddtjärn, där vinden inte var fullt så på, och där tog jag mitt första vinterdopp.

Olsjön på juldagen 2015.

Den här julidagen fanns det ingen anledning att åka någon annanstans, för nu var det varmt i luften och ljummet i vattnet. Tallmarkerna knastrade under gåskorna och solglittret bröts när badskorna klöv vattenytan. 23 grader i vattnet och lite mer i luften gjorde det hela till ett synnerligen bra bad. Grusbottnen påminde om den i Lilla Ursen, både i textur och lutning.

Fortsatt skymning vid Olsjön, fortsatt från Johannes Graafs Skymning vid Olsjön. Varför inga aktuella egna bilder från Olsjön undrar du? De är fast på en telefon vars laddenhet måste bytas, men vars delar är fast i Asien av covidrelaterade skäl.

Olsjön

Datum: 2021-07-18
Löpnummer: 139
Område: Norhyttan

Väder: 24 grader, sol
Vattentemperatur: 23 grader
Höjd över havet: 208 meter
Botten: grus (4)
Vatten: u.a. (3)
Strand: snårig skog där vi var (2)
Placering: 7 km fågelvägen sydväst om Sunnansjö (3)
Tillgänglighet: 200 meter uthuggen skog från där vi ställde bilen, något svårgången (3), men det finns en stig ner till vindskyddet där det också går att bada (4)
Utsikt: fin skog (4)
Omgivningar: kuperad skog åt alla håll utom nordväst, där marken i kontrast bara sjunker fem meter på de tre kilometer sankmark som skiljer Olsjön från Saxen (3)
Faciliteter: vindskydd, eldstad, bänkar
Officiell badplats: nej
Folk: 2 personer i båt
Fiskesjö: tydligen
Återvända: nej

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s