Lilla Leotjärns 70-talspalett

Plötsligt började I skratta. Så kul var det väl ändå inte just nu, tänkte jag. Här var vi på väg genom något så ovanligt som sankmark bevuxen med meterhögt gulgrönt gräs. Jag saknade helt vanligt myrlandskap, där sikten är god och man ser vad man sätter fötterna. Inte som här, där man tog ett ankeldjupt klafsande steg och förhoppningsvis kunde ta ett till precis inpå det förra utan större åthävor, men lika gärna kunde ha trampat ner i knähög gyttja. Jag såg ner mot fötterna, försökte hitta nästa tuva som kunde bära min vikt. Nej, särskilt kul var det då inte.

Vissa sjöar får man anstränga sig lite mer för att komma nära inpå.

Men okej. När jag sänkte blicken förstod jag vad som möjligtvis kan ha verkat humoristiskt för en betraktare. På min vänstra fot hade jag planenligt min badtoffla. Medan den högra var iklädd min gympasko. På något vis hade jag tagit av båda skorna, bytt om till badbyxor och därefter klivit i en toffla och åter satt på mig en sko. Och sedan gått i flera minuter ner från vägen genom snårskogen, hängt upp handduken på en gren och gått upp på kärrmarken, utan att märka det. Ibland förvånas man ju över att man kan sköta ett vanligt jobb och hjälpligt uppfostra fyra barn.

Den vanliga skon i och med det här genomblöt och I påminde ungefär en gång i halvminuten hur roligt det var. Trots det gick det ändå att njuta av badet i Lilla Leotjärn, som aktuell tjärn lystrade till.

Badet då? Det var hyggligt varmt i både luft och vatten, men så mycket mer än det kan jag inte delge. Jag tror jag har kommit till en punkt där långtidsminnet är mättat med vanliga tjärnbad. Vandringarna och händelserna mellan sjöarna minns jag utan besvär, men när mycket lite sticker ut med ett dopp är det som att hjärnan tittar på mig ungefär som min fru gör när jag packar upp ett osedvanligt härligt fynd från Matsmart. ”Behöver vi verkligen det här?” frågar den (och hon). Matsmartfyndet – kanske en stor glasburk med vinblad, kanske en förpackning utgånget havreris – hamnar på en hylla i förrådet, men vart informationen om badet tar vägen vet jag inte.

Lilla Leotjärn var den tredje av fyra nya bekantskaper denna tur i det sjörika tallskogslandskapet i de mellersta delarna av Ludvika kommun. Tänker jag tillbaka på den nu ser jag framför mig skofadäsen och att den ovanliga kärrmarken runt tjärnen var varmt gul och grön, som ett påslakan från sjuttiotalet. Ändå två minnen som är helt okej.

Den här delen av tjärnen såg vi först. Det är till att vara bildskön.

Lilla Leotjärn

Datum: 2022-07-29
Löpnummer: 153
Område: Nittkvarn

Väder: 21 grader, halvklart
Vattentemperatur: 21 grader
Höjd över havet: 286 meter
Botten: okänd (-)
Vatten: u.a. (3)
Strand: kärrliknande myr (2)
Placering: en bit norr om Nittkvarn (3)
Tillgänglighet: 30 meter besvärlig terräng från vägen (3)
Faciliteter: –
Officiell badplats: nej
Folk: 0
Fiskesjö: nej
Återvända: nej

Annons

En reaktion på ”Lilla Leotjärns 70-talspalett

  1. Pingback: Gravstensfunderingar. Rifallet. Hamptjärn. | 581 sjöar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s