Gravstensfunderingar. Rifallet. Hamptjärn.

Nästa bad i ordningen att redovisas ägde rum vid Hamptjärn nära Rifallet, och då finns det all anledning att åter ta upp farmors morfar, Gustavsson. Rifallets skolhus är byggt av honom, och det är allt jag behöver för att knyta honom till det här blogginlägget. Gustavsson var som tidigare avhandlats likkistsnickare i grannbyn. Till slut gick ju även han och dog och blev begraven, och det vore väl helt i sin ordning om inte en oväntad möjlighet som jag behöver ha hjälp med plötsligt dykt upp: Vad ska vi göra med han och fru Gustavssons gravstenar?

För så här ligger det till, att gravrätten har upphört. Och tydligen har man som anhörig rätt att behålla gravstenarna, så de finns hemma hos en släkting. Jag upprepar frågan: Vad gör vi med gravstenarna nu? Innan ni nu tänker att rätt svar förstås är att de ska gå till materialåtervinning så som alla andra gravstenar gör vill jag att ni beaktar att jag inte är den som slänger saker i onödan. Jag vill att ni, för att få nivån klar för er, ska veta att jag som ung samlade på kapsyler, slaggstenar och hockeybilder, men också tomma chipspåsar och omslagsplast till kassettband. Ni ska känna till att jag i vuxen ålder behöll en funktionsoduglig bil i fem år, på ett plan väl medveten om att jag aldrig skulle köra den igen. För att få bilden komplett ska ni också informeras om att det på vår vind förvaras tre innebandymatchställ numrerade 2-17 och fyra målvaktsutrustningar (om du som läser det här är min fru är den här meningen ett rent påhitt för att skapa effekt; givetvis finns det inget sånt).

Ljung vid Hamptjärn, Grangärde finnmark, sommaren 2022.

Så, jag slänger inte saker om jag kan behålla dem. Därför behöver jag nu förslag på vad vi ska göra med gravstenarna, för det står lite still. Allt blir så makabert så fort det är gravstenar inblandade. Kan man göra en sänggavel och sängfotända av dem? Ja, men det är bara socialt accepterat på Halloween, om ens då. Hade jag haft fler hade jag kunnat bygga en labyrint av dem (i så fall i form av ett pentagram, förstås), men nu är det två stenar jag har att arbeta med, så det blir svårt. En minnesplats vid gården där de bodde? Ja, men det känns konstigt. Som en grav utan själva graven. Och det är inte ens säkert att man får ha gravstenar stående hur som helst, även om risken att en utomstående skulle råka på den vore väldigt liten.

Fritt fram att komma med förslag! Gärna något praktiskt användningsområde, för de var praktiska människor. Under tiden det här sjunker in hos er ska jag berätta hur det gick till när I och jag badade i Hamptjärn:

Det här var första badet på vår tur vars tredje bad, i Lilla Leotjärn, ni kunde läsa om här. Vi befann oss alltså i Grangärde finnmark, närmare bestämt här:

Dagens bad markerade med rött. Två Hamptjärn, säger ni? Jajamän, det här inlägget berör den norraste. Karta från Lantmäteriet.

Vid Hamptjärn fanns en väderbiten brygga med en väldigt smal stege som vi nyttjade. Det är alltid skönt med omväxling från alla myrkantsbad, så en tacksamhetens tanke går till den som försett Hamptjärn med den extrautrustningen. I övrigt var det ett bad som i utseende och upplevelse liknande väldigt många andra bad i finnmarken. Det i Kamptjärn från tidigare i somras ligger nära till hands för en jämförelse, med en hög åskam intill tjärnen och som vanligt tjärnsdunkelt vatten, helt okej temperatur och ingen botten att stå på. Jag kommer inte åka hit igen, för det finns fyrahundra sjöar till att bada i.

Intill tjärnen finns en riklig flora med ätbart i slutet av juli:

Hamptjärn

Datum: 2022-07-29
Löpnummer: 151
Område: Nittkvarn

Väder: 21 grader, halvklart
Vattentemperatur: 21 grader
Höjd över havet: 315 meter
Botten: okänd (-)
Vatten: u.a. (3)
Strand: myr/gungfly (3)
Placering: strax söder om Rifallet (3)
Tillgänglighet: 200 meter skog från vägen (3)
Faciliteter: brygga med stege
Officiell badplats: nej
Folk: 0
Fiskesjö: nej
Återvända: nej