Sensommarsvarttjärnstacksamhet

Tacksamheten har visserligen en egen högtid, eller till och med två, för den dag som i Sverige kallas Tacksägelsedagen är visst inte samma sak som amerikanska Thanksgiving, har jag lärt mig i höst. Men jag kanske kan få uttrycka lite tacksamhet så här i juletider också?

Fortsätt läsa

Swimrun 581:2021 Stora Fågeltjärn den gröna

Under swimruns är det viktigt med energipåfyllning har jag förstått. Jag ville inte att vi skulle vara sämre under min variant. Därför tog vi lunch och kaffe när vi sprungit fram till vindskyddet vid Stora Fågeltjärn då det ändå sammanföll med en regnskur. Springappen stod på 4,40 km, så vi hade 0 kilometer löpning kvar – men hälften av baden. Den disponeringen kan man ha åsikter om, men som jag skrev i förra inlägget är jag glad över att kunna springa över huvud taget. I hade å sin sida, av andra anledningar, inte sprungit sedan Tage Erlander var statsminister, så det var allt annat än två vana löpare som nådde fram till målet vid vindskyddet.

Konstigt uttryck det där. ”Allt annat än”? Det var det ju rakt inte. De allra flesta saker var vi ju inte alls. Vi var ju, till exempel, verkligen inte två exemplar av originalutgåvan av Mark Z Danielewskis House of Leaves, även om det nästan hade varit mindre märkligt än vad den boken är.

Fortsätt läsa

Swimrun 581:2021 Kyrkfallstjärn

Vad hände med det swimrun som du började redovisa tidigare i år? Inte stannade det väl vid en sjö? Nej då, det blev fler, och här kommer fortsättningen.

Scen: En mulen majförmiddag i Grangärde finnmark. Några regnstänk över en tallbevuxen myr.
Vi stod åter med påsnörda skor efter att ha kommit upp ur Nottjärn (inte Notgårdens Nottjärn, den andra) och tog med älgakliv på nytt upp löpningen genom ljungen.

Fram till hösten 2020 var det många år som jag inte kunde springa utan att få ont i diverse delar av underkroppen. Samtidigt hade jag sett klipp på hundraplussare som sprang hundra meter och även konstaterat att världens snabbaste åttiofemåring sprang hundra meter fortare än vad jag uppmätt mig göra. Om en åttiofemårings kropp kan hålla för den belastningen borde en trettiosjuårings kropp hålla för fem kilometers joggande i makligt tempo, resonerade jag. När jag sedan lärde mig att britten Fauja Singh sprang 10 km på 90 minuter som hundratvååring tog jag tag i det hela.

Fortsätt läsa

Stora Ångtjärn utan avdrag

För inte så längesen lärde jag mig att om man bor i Ludvika får man en regional skattereduktion om 1675 kr per år för att Ludvika är glest befolkat. Jag har surat lågintensivt över det sedan dess. Det är ju jag som borde få ersättning för att jag bor där jag gör. För att jag behöver stå ut med att mina barn säger beeeige istället för bäige. Ska jag även behöva lida ekonomiskt, jag som bor i en landsdel där man behöver förklara såväl gustafskorv som mörksugga? Där kommunen ännu inte infört hushållsnära källsortering så att jag måste transportera förpackningarna till parkeringen vid Ica och allt som oftast ta hem plasten igen för att den behållaren är full? Där en slumpmässigt kastad snöboll träffar ett nybyggt flerfamiljshus med tvivelaktig arkitektur istället för en näringsfattig skogssjö?

Fortsätt läsa

Dammsjön i ett väldigt dåligt klimat

I Dammsjön väster om Järnsta blev det ett nära vägen-bad. Dessa är värdefulla ur ett allmänbildningsperspektiv, känner jag. Precis som S och jag visade upp svensk sed för ett holländskt par vid Klosstjärn bjöd F2 och jag en sannolikt inhemsk förare av en äldre Golf på insikten att det visst finns folk som står i enbart handduk intill en till 99 % istäckt sjö i början av april, ifall hen till äventyrs skulle ha förnekat det tidigare.

99 % istäckt ja. Den sista procenten är viktig och återfinns så här års inne vid land, där smältvattnet fyllt på sjön. Nerför en brant och stenig strand tog jag mig till en lika stenblockig sjö. Den tunna ishinnan gick lätt att pilla sönder med fötterna och vattnet där inunder uppmättes faktiskt till hela tre grader varmare än förra sjön. Jag klev uppfriskad upp för slänten och noterade både tussilago och slaggsten i marken. Återvändande liv och påminnelse om tider som har flytt. En fin aprilupplevelse!

Lyssnar man annars på internätet kan man få intrycket att Ludvika verkligen är ett ställe man borde hålla sig borta ifrån om våren. Titta bara här:

Denna fantastiska autogenererade information hämtar jag från nar-och-vart.se. ”Glöm inte att klä dig!” Alldeles riktigt. Mössa, foppatofflor och badbyxor måste man ha i månaden april i Ludvika.

Rekommenderad klädsel och beteende i Ludvika kommun i månaden april.

Precis som ett nära vägen-bad kan ha en pedagogisk inverkan på omgivningen vill jag också ta tillfället i akt att använda geografin i de här trakterna för mer pedagogik. För visst ställer ni er alla frågan ”Var går gränsen mellan en tjärn och en sjö?” en till flera gånger om dagen? Det ska vi fördjupa oss i nu.

Tyvärr finns det ingen klar gräns. Ibland används en godtyckligt satt gräns om en hektar i statistik över sjöar, men då inte nödvändigtvis som en definition över vad som är en sjö utan snarare vilka sjöar vi ska inkludera i just den aktuella statistiken (som här i SMHI:s artikel om Sveriges sjötätaste landskap). Men vi kan väl ändå vara överens om att en sjö är större än en tjärn, eller hur? Beklagligt nog – för vän av ordning – stämmer inte ens det alltid. Och det här kan vi alltså jättepedagogiskt illustrera med de två senaste inläggens sjöar. Kolla:

Karta från Lantmäteriet.

Lövtjärn är 10 hektar stor medan Dammsjön bara är 6 hektar, så här har vi en sjö som är tydligt mindre än en tjärn. Säger namnet någonting om omgivningen runt vattnet då? Ligger en tjärn till exempel kanske lite mer sankt till? Nej, någon sådan skillnad hittar jag inte heller i mina skogar. Men om vi arbetar oss nedåt i storlek hittar vi ju under tjärnarna flyna, som allt som oftast är mindre än tjärnar. Och, faktiskt, alltid mindre än vattensamlingar med sjönamn, åtminstone i Ludvika kommun. Dock finns det ett fly, Digerskyttflyet, som är 1,2 hektar stort och därmed kvalar in i sjöavgränsningen ovan. Ett fly är ett öppet vatten i en sankmark och ett typiskt inlägg om ett bad i ett sådant finns här. På andra håll i landet säger man göl eller myrgöl istället för fly. Fly ska inte blandas ihop med gungfly som är flytande växter invid kanten av ett fly (eller tjärn eller sjö), som kanske eller kanske inte håller att gå på. Jag har varit med om både och. Det är bättre när de håller.

Vid Dammsjön var strandkanten fri från gungfly och det gör ju ingenting vid vårbad. Imorgon avslutar vi vårbadturen med ett ännu bättre dopp i Stora Ångtjärn.

Badstället i Dammsjön sett från udden intill.

Dammsjön (väster om Järnsta)

Datum: 2021-04-02
Löpnummer: 129
Område: Norhyttan

Väder: 6 grader, halvklart
Vattentemperatur: 4 grader
Höjd över havet: 192 meter
Botten: storblockig sten (3)
Vatten: u.a. (3)
Strand: starkt sluttande, troligtvis konstgjord udde med slagg och stenblock (3)
Placering: 2 mil nordväst om Ludvika (3)
Tillgänglighet: alldeles intill vägen men brant ner till sjön (4)
Utsikt: lätt kuperad skog, en gård på andra sidan (3)
Omgivningar: småkuperad och tjärnrik skog med några små gårdar (4) (jo, jag vet att det gäller för en stor del av kommunen)
Faciliteter: –
Officiell badplats: nej
Folk: 0
Fiskesjö: nej
Återvända: nej

Lövtjärn, +1°

I början av april ligger isen fortfarande på de flesta mindre sjöar i kommunen. Men smältvattnet som börjar rinna till gör att det är lättare att hitta öppet vatten än en månad tidigare, och framför allt kan terrängen vara lite mer lättgången på vägen till det öppna vattnet. Jag ska inte säga att jag har blivit bekväm av mig när det gäller sånt, men jag är rädd om mina följeslagare. För mycket snår och sankmark idag och de börjar hitta på ursäkter i framtiden. Särskilt F2, tidigare känd från aprilbadet 2017, skulle lätt kunna skylla på att han ska blästra en Bubbla eller byta fönster eller tröska en harv eller något annat handarbete. Men den här gången gjorde han inte det, och jag bjöd till så gott jag kunde så att han ska resonera likadant nästa gång.

Fortsätt läsa

Sista badet före pandemin: Loforsdammen

En augustidag 2019 efter mitt jobb som guide i Dan Anderssons Loussastuga stannade jag till vid Loforsdammen utanför Norhyttan. Det här är den enda vattensamling som har anlagts i Ludvika kommun under min levnad, och jag minns till och med när den var ny. Jag kommer inte ihåg hur det såg ut på platsen innan dess, men jag minns att vi kommenterade den höga dammvallen som ligger intill länsväg 245 precis före Norhyttan när vi åkte förbi. Eftersom kraftstationen, som ersatte den tidigare, invigdes 1990 bör ju dammen ha varit på plats lite tidigare än så, så jag lär ha varit 5-6 år då. Jag minns dess tillkommande som negativt, för den häftiga ström som var Loforsen och som man, när vattnet var påsläppt, kunde få en hastig glimt av genom Jettans högra sidoruta i höjd med Tjärnsveden syntes plötsligt nästan alltid som en stenbädd. Men dammvallen var ju imponerande, även om jag störde mig på att de vuxna såg vattenytan från sin upphöjda position medan jag inte gjorde det.

Fortsätt läsa

Ytterligare ett kallt badplatsbad: Hällsjön

Hällsjöns badplats i det sydöstra hörnet av Ludvika kommun är säkert en härlig idyll om högsommaren. Jag kan tänka mig att barn sammanstrålar med sina sommarkompisar som tillfälligt bor i de andra fritidshusen i byn och leker i och ur vattnet hela dagarna. När I och jag besöker badplatsen i vår tur runt Hällsjön en regnig majdag är både stranden och vattnet tomt. Faktum är att den enda person som vi möter i hela byn är en trevlig kvinna vid tennisbanan. Hon ryggar inte tillbaka nämnvärt när vi berättade att vi var där för bad, och då var det här ändå innan kallbad blev en trend under pandemin.

Fortsätt läsa

Pandemibad 6: Södra Sörlingstjärnen

”Ja hejsan, jag heter Södra Sörlingstjärn. Jag är intresserad av skalskydd gentemot badande.”
”Då har du kommit rätt! Kan du beskriva ditt ärende lite närmare?”
”Alltså det är jobbigt att prata om …. men de senaste åren har det kommit en man som … badar i oss. I alla sjöar i Ludvika. Även vi som inte är badsjöar.”
”Det låter ju fruktansvärt. Gör ingen något?”
”Nej, det ingår visst i allemansrätten.”
”Oj då, låter som ett typexempel på hur man kan missbruka ett förtroende. Kan ju verkligen inte ha varit det som lagstiftaren avsåg. Nå, vad är du intresserad av?”
”Jag vet inte riktigt. Jag är ny på sånt här. Jag är en liten skogstjärn intill en skogsväg som ingen någonsin åker på. Har alltid känt mig trygg hittills, men nu …”
”Jag förstår. En storsäljare som många uppskattar är sankmark, svårgenomtränglig.”
”Oj, det låter kompetent. Den tar vi!”
”Och hur mycket vill du ha?”
”Tja … en halv hektar kanske? Så kan jag bygga ihop det med grannens.”
”Klokt beslut. Vi har också risiga buskar att placera längs strandlinjen?”
”Låter bra. Jag tar sjuhundra löpmeter. Räcker runt hela mig.”
”Mm … många kunder som förändrat hela topografin runt omkring sig ångrar sig sedan. Jag funderar på om vi ska titta på ett alternativ där.”
”Jag förstår. Saluför ni kommungränser?”
”Kommungränser? Visst kan vi ordna sådana. Ska vi dra en tvärs igenom då, eller hur tänker du?”
”Ja! Som Dan Anderssons farmor! En sån tar vi.”
”Ursäkta?”
”En tant som bodde en bit härifrån på 1800-talet. Blev stämd av bruket som ville vräka henne från gården. Lät flytta huset så det stod precis på gränsen mellan två socknar. Gick visst inte att processa om samma sak i två socknar samtidigt. Klok kvinna. En kommungräns får det bli.”
”Ska vi dra ner mängden risbuskar då?”
”Ja det kan vi göra. Säg trehundra meter.”
”Självklart. Hur är det, vet du om han har några fobier?”
”Vad jag har förstått av hans blogg ogillar han spindlar.”
”Vilken tur, vi har just nu specialerbjudande på en stor sort som ser ut som kärrspindlar doppade i krita. Riktigt vidriga. Inte ens Skansen-Jonas skulle gulla med dem. De kostar …”
”Jag tar hela partiet.”
”…” 
”Hallå?” 
”Förlåt, är du säker på det? Det är flera tusen stycken.”
”Helt säker.”
”… Okej. Kanske ett litet dike mellan vägen och dig också?”
”Gärna. Hur är det, kan man få ett inlopp genom sankmark, svårgenomtränglig?”
”Självklart, vi gräver från närmaste högre belägna sjö. Standardtariff på det. Får det lov att vara lite blandade kärrpartier och näckrosor också?”
”Tack gärna. Hör du, hur fort kan det här tänkas gå? När kan ni komma?”
”Jag kan ha en kille hos dig nu på fredag, är du hemma då?”
”Ja, jag går ingenstans.”

Fortsätt läsa