Strejksallad vid Smalsjön: Tillbaka till Marnässkolan

En heldag i skogen kräver mat, men vad gör man om man inte är den som utan vidare drar upp en lägereld ur bakfickan och börjar woka rötter? Eller när pizzeria Jägarn i Fredriksberg ligger i fel ände av finnmarken? Svaret är ganska trist – man tar med sig en matlåda. Men varför inte då fylla den med en strejksallad? Rätten strejksallad har sin existens att tacka en fackföreningsåtgärd en vecka under det inte alltför glada 90-talet. Låt mig berätta. Fortsätt läsa

Botjärnen och att bo i Ludvika

Min vän T tycker om stående skämt. Jag är lite tveksam till om T själv vet om att han har dragit dem flera gånger; däremot är jag helt säker på att han tycker om dem. Skämten handlar ofta om ords innebörd. Ett av skämten, som jag alltid åker dit på, berör boende. När jag är i Ludvika och ringer honom brukar han fråga ”Är du hemma?” ”Ja,” svarar jag, för Ludvika är mitt hem om än inte där jag bor. Den här distinktionen gör inte T, som menar att hem är där man bor. Och eftersom jag inte bor i Ludvika längre kan jag inte vara hemma när jag är där, påtalar han för Fortsätt läsa

Klysningen och min far, sprintern

Källbottens elljusspår är inget man besöker naturligt under sin uppväxt om denna har sin utgångspunkt i en 70-talsvilla två och ett halvt stenkast från Biskopsnäsets elljusspår. Men jag har ett minne från min barndom som äger rum i Källbotten. Det är en regnig dag, troligtvis ungefär vid den här tiden på året. En massa människor i galonkläder – det här var innan regnkläder kunde se Fortsätt läsa