Predikstolen, Tansväggen och … Lorttjärn

Det finns en del oförtjänta namn i skogarna häromkring. Namn som inte alls verkar beskriva platsen ifråga, men som ändå har klamrat sig fast, hävdat sin rätt, och står att läsa på kartor och vägskyltar. Silverhöjden är ett bra exempel. Den som förväntar sig en solglittrande, högt belägen by med pittoreska gårdar blir troligen ganska besviken av att komma ner i en djup dal med en gudsförgäten camping och en stor röd hangar med texten Överskottslager i stora vita bokstäver. I stan har vi Ludvika ström, som efter vattenkraftverkets byggnation knappt gör skäl för namnet Ludvika rännil. Längst bort i väst ligger Antiberget, som inte alls är en dal som man skulle kunna tro, utan ett berg.* Och flyttar vi än en gång blicken över kartan, till de nordligaste utposterna (sånär som på det konstiga hornet som utgör kommunens allra nordligaste spets) möts vi av det föga lockande namnet Lorttjärn, som är dagens sjö att redovisa. Fortsätt läsa

Dunderberget 4: Älgen i Stora Långtjärn

Duggregnet upphörde och S2 och jag20160611_174301 trampade genom sank skog, förbi hjortonblommorna som om ett par månader skulle ha förvandlats till brandgula skapelser som vissa, men inte jag, kallar delikatesser. Stora Långtjärn, i norra änden av samma myr som Lilla Långtjärn, där vi fick lov att bygga en bro, var nästa mål. Kanske verkade den större av tjärnarna något mindre svårbadad – en viss tröst så här på den sena junieftermiddagen. Vi hade tillryggalagt tre tjärnar på tre och en halv timme och två och en halv kilometer* och befann oss alltså lika långt från en bra bit ut i ingenstans – vilket ju var där vi hade parkerat bilen. S2 hade fått exakt ingenting i utdelning på sitt fiskande och längtade förmodligen till en put-and-take-sjö. Kanske var det också därför som han höll extra utkik över sjön, för plötsligt ropade han till. Fortsätt läsa