Lövtjärn, +1°

I början av april ligger isen fortfarande på de flesta mindre sjöar i kommunen. Men smältvattnet som börjar rinna till gör att det är lättare att hitta öppet vatten än en månad tidigare, och framför allt kan terrängen vara lite mer lättgången på vägen till det öppna vattnet. Jag ska inte säga att jag har blivit bekväm av mig när det gäller sånt, men jag är rädd om mina följeslagare. För mycket snår och sankmark idag och de börjar hitta på ursäkter i framtiden. Särskilt F2, tidigare känd från aprilbadet 2017, skulle lätt kunna skylla på att han ska blästra en Bubbla eller byta fönster eller tröska en harv eller något annat handarbete. Men den här gången gjorde han inte det, och jag bjöd till så gott jag kunde så att han ska resonera likadant nästa gång.

Fortsätt läsa

Frisk vind från Finnsjön

Vi lämnade civilisationen, som här får representeras av sommarstugeområdet Vallen vid Hällsjön, och begav oss ut i hemtama trakter: Skog utan stig, en udde och inte de allra behagligaste badmöjligheterna. Ni har läst om det förut. I och jag har upplevt det förut. Det var dags igen.

Fortsätt läsa

Ytterligare ett kallt badplatsbad: Hällsjön

Hällsjöns badplats i det sydöstra hörnet av Ludvika kommun är säkert en härlig idyll om högsommaren. Jag kan tänka mig att barn sammanstrålar med sina sommarkompisar som tillfälligt bor i de andra fritidshusen i byn och leker i och ur vattnet hela dagarna. När I och jag besöker badplatsen i vår tur runt Hällsjön en regnig majdag är både stranden och vattnet tomt. Faktum är att den enda person som vi möter i hela byn är en trevlig kvinna vid tennisbanan. Hon ryggar inte tillbaka nämnvärt när vi berättade att vi var där för bad, och då var det här ändå innan kallbad blev en trend under pandemin.

Fortsätt läsa

Club Amor, Östansbotjärn och annat viktigt i Ludvika

I förra inlägget skrev jag om att all kunskap jag har samlat på mig genom att bo i och sedermera läsa om Ludvika och dess historia gör att jag kan ”sätta liv på skogen”, för att använda min vän H:s ord. Det gäller även för Ludvika tätort. För tillfälliga besökare kan jag förstå att inte alla delar att Ludvika riktigt glänser och får en att vilja ströva omkring planlöst på gatorna och ta in den kombination av arkitektur och stadsplanering som, slumpmässigt kan det tyckas, lett fram till det Ludvika vi känner idag.

Fig 1. Hjärtformat träd i Ludvika.

Där turisten bara ser en brun, igenbommad byggnad i korsningen Grågåsvägen-Timmermansvägen ser jag Pia närköp, sedermera Pressbyrån, salustället för det vi kallade vaniljkolor för 1 kr och det hutlöst dyra lösviktsgodiset (14:90 kr/hg i mitten på 90-talet, mina damer och herrar). Här köpte vi ammunition till våra ballongbellor i form av gula ärter i blåa kartonger.

Fortsätt läsa

På spaning efter Rämens sjunkna ö

Det här blir ett lite annorlunda inlägg. Som titeln anspelar blir det också ganska långt, om än inte de 1 267 069 ord som utgör Marcel Prousts kakbok. Ni ska få följa med på en guidad tur om det som på psykologspråk kan kallas de etablerande omständigheterna kring det här projektet. Det kommer bli massor med avstickare från huvudspåret, men jag lovar att vi hela tiden kommer kunna skönja en röd tråd i det hela. Låt gå för att tråden ibland kommer ha trasslat ihop sig ganska ordentligt, att det kan vara frustrerande att reda ut sådana härvor och att det ibland bara kommer att gå att betrakta sagda tråd genom en repig plexiglasskiva. Men ändå, tråden är där, så välkomna in. Jag klipper era biljetter här. För allt i världen, lämna inte gruppen. Fortsätt läsa