Stora Låsen: tredje gången gillt (Ryberget runt 2018)

”… och sen kommer vi fram till Stora Låsens nordstrand. Där kan vi slå upp tältet direkt på stranden.” Fram till den meningen hade det varit en bra plan både på papperet och i verkligheten. Dagen hade bjudit på många bad i fin natur precis som tänkt, men för avslutningen hade jag missat två viktiga aspekter. För det första innebär en nordstrand om kvällen att solen försvunnit från den. För det andra är sandstränder kalla om nätterna när solen inte längre värmer upp dem, och oavsett tid på dygnet är de hårda – som de små bitar av sten som de faktiskt består av – att sova på. 

Fortsätt läsa

Dunderberget 2: Dunderbergstjärn har lost that lovin’ feeling

20160611_155005

430 meter över havet, på en platå som bryter av fint mot den annars kuperade terrängen, möttes S2 och jag av Dunderbergstjärn. Med sina felplacerade klippor (de låg bredvid och sluttade ner i myren istället för i sjön), halvgrunda dybotten trots lång gungfly som borde ha möjliggjort djupare vatten samt knott och mygg fanns det klart förbättringsutrymme gällande tjärnens wowfaktor. Men ibland kan ju förkunskaperna man har om en plats förändra upplevelsen av den, liksom förkunskaperna om en låt och dess artist kan förändra upplevelsen av att lyssna på låten. Som i fallet med Brian Wilsons cover av Righteous Brothers-hiten ”You’ve Lost That Lovin’ Feeling”. Fortsätt läsa

I brist på påskbad: Horntjärnen

myr horntjärnen

Planen var att redogöra för påskbadet 2016 den här helgen, men det blev inget påskbad 2016 på grund av smittsamma barn som ställde in resan. Så det anakronistiska inlägget, som likt julbadet och allhelgonabadet 2015 planerades att sprängas in i den ordinarie sjöredovisningslunken på ett lika ögonbrynshöjande sätt som låten ”Good Time” letade sig in på The Beach Boys skiva Love You från 1977, trots att den spelades in redan 1970, får skjutas på framtiden.

Fortsätt läsa

The Nearest Faraway Place – Snäven

I slutet på 90-talet läste jag en av de bästa Beach Boys-biografierna som har skrivits. Timothy Whites The Nearest Faraway Place – Brian Wilson, The Beach Boys And The Southern California Experience tacklar som undertiteln skvallrar om inte bara ett amerikanskt rockband med i mitt tycke oslagbar stämsång utan en hel del av den sydkaliforniska historien som utgör bakgrund och grogrund till det samhälle i vilket fenomenet The Beach Boys växte fram, så pass mycket av huvudpersonen Brian Wilson själv inte föds förrän på sidan 63. Givetvis är det en bok helt i min smak, som så här under mina för-Internetdagar fungerade bra som insnöingsmedel på tangenter till Beach Boys-ämnen när inte Wikipedia fanns. Eller vad sägs om stickspår in på sådan kulturhistoria som Leo Fenders födelse och uppväxt, eller tre och en halv sida om skateboardens historia?* Fortsätt läsa