Finnmarkens minsta strand (Holmsjön)

20150806_145009

Idag börjar vi med en bild för en gångs skull, men där slutar nymodigheterna. Bilden visar för trygghetens skull som vanligt en sjö i Ludvika kommun.

Sommarens sista helbaddag innebar sju sjöar och en fors, en kvadrathalvmeter stor sandstrand, fem flädersafttunnor och två förvånade holländare. Idag ska ni få läsa om skogens minsta sandstrand. De kommande inläggen berör alltså samma dag som S och jag besökte Stora Låsen, och som tidigare har nämnts blev vi lurade på sandstranden vid den sjön. Satellitbilden över Holmsjön, tre kilometer rakt söderut, lovade emellertid också sandbotten, så vi begav oss dit på strandjakt. Eftersom skylten vid vägen upplyser den läskunnige om att Holmsjön bara är öppen för isfiske räknade vi med att få ha den här sjön för oss själva. Visserligen hade det inte varit jättevarmt i Stora Låsen – 15 grader – men pimpelis såg vi inte röken av. Det gjorde vi heller inte vid Holmsjön, men ensamma blev vi inte. Det bodde bärplockare i fiskestugan, så vi åkte tills vägen tog slut och parkerade där istället för att inte störa dem. Fortsätt läsa

Om Stora Sandsjön och att transportera en säng i en eka

Efter en dags badande i sjöar vars existens inte berättigas av deras fantastiska playor var det slutligen dags för ett bad på ett ställe där även normalstörda människor kunde tänkas bada. Nu uppehöll sig ändå inga normalstörda människor på stranden i badsyfte, sannolikt för att det var mulet och nitton grader i både luft och vatten, men helt ensamma var vi inte. Vid Stora Sandsjön ligger ett sommarstugeområde som jag kanske skulle beskriva som att det har det bästa läget i hela finnmarken om jag inte vid varje tanke åt det hållet angrips av stor och väldigt lokal lokalpatriotism kring ”min egen” finnby. Jag kan i alla fall drista mig till att det är väldigt vackert vid Stora Sandsjön. Bilderna nedan gör inte området rättvisa. Vägen dit har ljung i mitten och en sandig gles tallhed på båda sidor. Vid sjön ligger små röda stugor utplacerade med vy över mörkgröna skogar och blånande berg, sådana där som Dan Andersson hävdade att det fanns någonting bakom (sannolikt mer skog). Hur som helst, just den här dagen befann sig en man på stranden i full färd med att lasta av en släpvagn kopplad till en äldre Toyota och bära det avlastade godset i form av en sängbotten till ett i mitt tycke mycket mindre lämpligt transportmedel, nämligen en vit plasteka med elmotor. Fortsätt läsa

Vittjärn och andra mustiga finska platsnamn

För en sisådär 400 år sedan, när finnarna började kolonisera skogarna väster om Ludvika, upptäckte de de hundratals sjöar och tjärnar som ligger utspridda i skogarna. De gavs förstås namn. Flertalet, särskilt i trakterna runt Skattlösberg, har fortfarande namn med den finska ändelsen -lamm (-tjärn). (Det har bara funnits en sjö i Ludvika kommun med det finska ordet för sjö, järvi, som ändelse, nämligen Soasjärvi, som försvann när Lisjön bildades. När väl Lisjön bebadas kommer dess historia att gås igenom, säkerligen i mer detalj än vad många anser nödvändigt.) Några enstaka finska förled lever kvar i dagens namn på Ludvika kommuns sjöar, däribland det smågömda vitt-, som i skrift lätt kan tolkas som vit- om det sitter ihop med -tjärn, vilket det gör. Men Vittjärnen uttalas Vitt-tjärn(en). Detta är ett vanligt namn på fisklösa småsjöar; det finns åtminstone tre i kommunen. Dess svenska betydelse får du om du Fortsätt läsa

Bredsjön, där F lyfter en bänk

Det var hög tid för en kopp te, men Östertjärns omgivningar lockade inte till tedrickande, trots grillplats. Vi begav oss till nästa sjö, Bredsjön, som precis som Östertjärn också har en namne i kommunen, i Bredsjöns fall några mil österut. Den här är den större av de två. När vägen delade sig i två tog vi höger, för enligt kartan fanns det ett hus åt vänster och vi bedömde det som osannolikt att husinnehavarna skulle uppskatta att två främlingar badade på deras tomt, i och med att de valt att bosätta sig mitt ute i skogen i det enda huset vid en enslig sjö. Fortsätt läsa