Släktfunderingar vid Öratjärnsdammen

Innan Internets ankomst, när det krävdes energi och entusiasm för att släktforska, började vår släkt på pappas sida med min farmors mormors far, som kom från Skinnskatteberg. Det var länge vårt narrativ. Det var på sätt och vis behändigt ur fantasisynpunkt, för beroende på vart tankarna ville ta sig kunde hans förfäder i sin tur vara såväl valloner som svedjefinnar som vikingar. Med tanke på mitt intresse för Dan Andersson och dennes skrivna alster om just den finska invandringen såg jag mest framemot att hitta tidiga nybyggare från Finlands östra landskap i släkten.

Fortsätt läsa

Motvindsbad 2: Säfssjön – besynnerliga rör och normala kantareller

Precis som Älgsjön ligger Säfssjön i Fredriksberg och har en officiell badplats (dock inte kommunal), vilket ger en badplats på 304 invånare vilket sannerligen inte är illa. Vi, I och jag, var dock inte på väg till dagens andra iordningställda badplats. För en sjö med en så märklig geografisk formation som Tjärmanen skulle givetvis bebadas från udden i fråga. I sjöns norra ände är en istappliknande spets fäst, 400 meter lång och ibland så smal som några få meter, och jag ville förstås se hur den såg ut inte bara på kartan utan även i verkligheten.

Säfssjön

Inringad: Tjärmanen. 1: Badställe. 2: Ön Lusen. 3: Officiell badplats. 4: Anläggning för grundvattentäkt för Fredriksberg på Hällholmen. Fredriksberg och Säfsen i sydväst respektive sydost. Satellitbild från Lantmäteriet.

Fortsätt läsa

En Knottdödare vid Igeltjärn

”Aaargh!” K viftade i halv panik med handen framför ansiktet och uttryckte sig nedlåtande om den flygande plågan genom att benämna hela varelserna med namnet på en enda i deras fall mycket liten kroppsdel. F2 och jag bestämde oss för att lindra K:s plåga och blandade en Knottdödare åt K, som vägrade ta emot den, varpå knotten fortsatte att attackera honom. Detta tog vi som ytterligare ett bevis för att den legendariska dalska drycken, uppfunnen där och då, hade effekt, men kanske hade den vetenskapliga slutsatsen inte ens godkänts av Paolo Macchiarini. Fortsätt läsa

Vårbad 2016: Håjen

Tre grader i vattnet, lätt duggregn och en svag vind från sydväst. Den andra april och sjön Håjen bjöd på allt man kunde förvänta sig i gränstrakterna mellan Ludvika och Gagnef den här tiden på året. Längst ut på udden som inramas av Kalles bäck, Håjen och Håjensån stod två vinterbleka figurer och höll ett rep mellan varandra. Den ene var sedvanligt klädd för årstiden, i vinterjacka, rejäla skor, vantar och ett par jeans. Den andre bar endast mössa, ett par färgglada fingervantar och foppatofflor. Som om detta inte vore ögonbrynshöjande nog klev den andre plötsligt ner i vattnet, några meter från den tunna iskanten mellan udden och mitten på strömfåran, och doppade sig. Fortsätt läsa

Finnmarkens minsta strand (Holmsjön)

20150806_145009

Idag börjar vi med en bild för en gångs skull, men där slutar nymodigheterna. Bilden visar för trygghetens skull som vanligt en sjö i Ludvika kommun.

Sommarens sista helbaddag innebar sju sjöar och en fors, en kvadrathalvmeter stor sandstrand, fem flädersafttunnor och två förvånade holländare. Idag ska ni få läsa om skogens minsta sandstrand. De kommande inläggen berör alltså samma dag som S och jag besökte Stora Låsen, och som tidigare har nämnts blev vi lurade på sandstranden vid den sjön. Satellitbilden över Holmsjön, tre kilometer rakt söderut, lovade emellertid också sandbotten, så vi begav oss dit på strandjakt. Eftersom skylten vid vägen upplyser den läskunnige om att Holmsjön bara är öppen för isfiske räknade vi med att få ha den här sjön för oss själva. Visserligen hade det inte varit jättevarmt i Stora Låsen – 15 grader – men pimpelis såg vi inte röken av. Det gjorde vi heller inte vid Holmsjön, men ensamma blev vi inte. Det bodde bärplockare i fiskestugan, så vi åkte tills vägen tog slut och parkerade där istället för att inte störa dem. Fortsätt läsa

Lilla Låsen, källflöde till Stockholms dricksvatten

Kolbäcksån är Mälarens näst största tillflöde, vilket betyder att en betydande del av det vatten som stockholmare dricker, njuter av att titta på och dumpar senare uppfiskade potentiella palmevapen i i själva verket är begagnat vatten som ludvikaborna har tröttnat på. Jag skulle ljuga om jag skrev att den tanken skänker mig mycket glädje i vardagen, men nog kan jag le i mjugg vid särskilt utvalda tillfällen åt detta faktum. Kolbäcksån själv tror jag är ganska likgiltig inför det här; jag föreställer mig att den är upptagen med att gräma sig över att den bara är 199 km och inte 200 km lång. Fortsätt läsa

Julbad 2015: Kviddtjärn

Förra söndagen kom vädret jag egentligen hade velat ha. Tolv grader varmt om än lite blåsigt. Det höll förstås inte i sig en vecka, så nu blev det fyra grader varmt, och mycket blåsigt, istället. Det blåste så mycket att isen på andra sidan tjärnen tog med sig en infrusen tuva och blåste bort till vår sida för att se vad i herrarns namn vi höll på med egentligen. Fortsätt läsa