Stentjärn kommer till I:s undsättning (Skifsen runt 2017)

Den enda bebyggelsen vid Stentjärn, en sommarstuga, skymtar på andra sidan sjön.

Två tjärnar och en lunch senare gick vi längs den hundraåriga grusvägen och upptäckte att vattnet började ta slut. Inte vattnet i sjöarna, även om vattenståndet var lägre än normalt, men väl vattnet i våra vattenflaskor. Därför blev vi glada över att genom den stilla vinden höra porlet från en skogsbäck, som kastade sig nerför på sin väg från Brakotjärn till Stentjärn. Ett så idylliskt rinnande vatten är friskt vatten, resonerade jag, och om det var så eller om vi hade otur och tappade upp våra flaskor med vatten kontaminerat med dött djur eller spillning från dött eller levande djur lär vi aldrig få veta, men det återkommer vi till i senare inlägg. Fortsätt läsa

Smulläderkyckling vid Hästtjärn (Skifsen runt 2017)

Ett hygge som övergick i myr som övergick i gungfly som övergick i tjärn som det föll några tentativa regndroppar på. Det var scenen som mötte oss när vi kom ut ur slyn och åter hade fritt siktfält. Inte det vackraste landskapet i skogen och inte den mest lättbadade tjärnen eller det sympatiskaste vädret. Här skulle badas. Fortsätt läsa

Motvindsbad 2: Säfssjön – besynnerliga rör och normala kantareller

Precis som Älgsjön ligger Säfssjön i Fredriksberg och har en officiell badplats (dock inte kommunal), vilket ger en badplats på 304 invånare vilket sannerligen inte är illa. Vi, I och jag, var dock inte på väg till dagens andra iordningställda badplats. För en sjö med en så märklig geografisk formation som Tjärmanen skulle givetvis bebadas från udden i fråga. I sjöns norra ände är en istappliknande spets fäst, 400 meter lång och ibland så smal som några få meter, och jag ville förstås se hur den såg ut inte bara på kartan utan även i verkligheten.

Säfssjön

Inringad: Tjärmanen. 1: Badställe. 2: Ön Lusen. 3: Officiell badplats. 4: Anläggning för grundvattentäkt för Fredriksberg på Hällholmen. Fredriksberg och Säfsen i sydväst respektive sydost. Satellitbild från Lantmäteriet.

Fortsätt läsa

Motvindsbad 1: Älgsjön, som vi borde ha uppskattat mer

Vinden, i en uppskattad hastighet av tio meter i sekunden, ven in under dörren och kylde snart ut den fallfärdiga stugan. Elden hade slocknat för längesedan och jag vaknade huttrande i min sovsäck som bara nådde mig till bröstet. Hur hamnade I och jag här? I kommande fyra inlägg om sommarens sista – eller, som det kändes, höstens första – tre bad får ni följa badturen där mycket gick fel, en bråkdel gick rätt men allt ändå blev värt att komma ihåg. Jag kallar inläggsserien för Motvindsbad. Ni kommer förstå varför.
Fortsätt läsa

Groeten uit Klosstjärnen

Lijsbeth van den Nieuwenhuizen och hennes man Pieter var på väg hem till Baambrugge efter två veckor i vildmarken. Ja, de hade ju förstås bott på en camping i sin husbil, men campingen i sin tur låg i Fredriksberg i Dalarna i Sverige, och det var väl bara machostinna före detta soldater som söker till Naked and Afraid som inte ansåg att det kunde räknas som vildmark. De hade haft en trevlig vistelse (Lijsbeth och Pieter alltså, inte de machostinna männen som söker till Naked and Afraid), precis som förra gången de var där, men semestern hade saknat det där lilla extra som man gärna sätter som rubrik på en semester när man sorterar in den i sina minnen. Som förra gången, när de fick lov att uppsöka vårdcentralen och en älg knallade förbi utanför läkarens fönster, vilket läkaren också såg men inte verkade tycka var något att hetsa upp sig över. Snarare blev han lite vresig över att behöva vänta ytterligare några minuter på att Pieter skulle varva ner så att han skulle kunna ta hans blodtryck. De här fjorton dagarna hade inte inbegripit några älgar, men paret hade bestigit Stora Kullerberget (231 meter högre än Nederländernas högsta berg), besökt den sjungande guiden i Luossastugan samt ätit sylt till maträtter som inga andra än svenskarna skulle komma på att ha sylt till. Men det här hade de gjort förra gången de var här också. (För övrigt var vanan att göra samma sak varje gång de besökte ett resmål anledningen till att deras nästan vuxna barn vägrade semestra med dem längre.) Kort sagt, resan saknade en unik upplevelse. Fortsätt läsa

Östertjärn och minnen från när det var varmt i Väsman

Efter att den tänkta lunchen på Lejberget blivit inställd på grund av knott (läs mer här) besökte F och jag Pizzeria Jägarn i centralorten Fredriksberg på väg mot civilisationen igen. Närmaste konkurrent inom branschen (pizzeria, inte civilisation) ligger 32,5 kilometer bort och för att komma till denna, Långbans pizzeria i Lesjöfors, måste man korsa länsgränsen till Värmland. Dessa omständigheter skulle i en sämre värld ha kunnat innebära Fortsätt läsa

Lilla Lejen

På väg till Lejbergstjärn passerade vi ett vackert område med utsikt över en örik sjö som på kartan visade sig vara Lilla Lejen. Den sitter ihop med Stora Lejen och Norra Lejen och är för övrigt den sjö som Lejbergstjärn rinner ut i. Eftersom Lejbergstjärn var dagens huvudmål fick Lilla Lejen vänta till hemvägen, då den plockades. Botten var betydligt bättre, knottansamlingen inte fullt så rik, vattnet lite varmare och tillgängligheten från vägen gjorde den på det stora hela betydligt mer användarvänlig. Fortsätt läsa