Åter till Laxsjö-Flatnan

Vintern är lång utanför Tuna-Hästberg, den lilla byn på gränsen mellan Ludvika och Borlänge kommun. Trots att det var april efter en vårvarm mars var snövallen otvetydig: ”Nej, du kommer inte över här. Trots att bilen du har den här gången har flera centimeter högre markfrigång än den förra du kom med. Hur gick det med den förresten? Kom ni nånsin loss ur snön du körde fast i eller står den kvar nere vid Mörttjärn?” Jag förklarade att vi så klart hade kommit loss, hur skulle jag annars ha kunnat köra fast med samma bil två gånger efter det? Med det sagt lastade vi ryggsäckar, ved och badkläder på pulkor och började gå.

Det var dags att stänga till en mer än sex månader lång ludvikabadlucka, och jag vände mig till ett vägnära sjösystem och två kallbadande kumpaner i C och H, kända från djungeln på Rameksbergets sluttning. Tack vare snömängden fick det bli ett återbad i Laxsjö-Flatnan. Det är ju inte så dumt. En stor bäck från Hästbergs-Flatnan ser till att det är isfritt en bra bit ut i sjön. Bäcken i sig var också badbar på båda sidor vägtrumman, vattnet var två grader varmt och allt var frid och fröjd.

Frid och fröjd vid Laxsjö-Flatnan.
Vi gick en sväng efter tunnbrödrullelunchen. På sina håll låg snön tredecimetertjock på skogsvägen.
Bredvid vägen, intill ett gruvhål, stod andra halvan av en Bubbla, en s k -bla.

Laxsjö-Flatnan och dess östra tillrinnande bäck från Hästbergs-Flatnan
Datum: 2022-04-03
Område: Tuna-Hästberg

Väder: 6 grader, blåsigt, halvklart
Vattentemperatur: 2 grader
Höjd över havet: 255 meter (256 respektive 257 meter i bäcken)
Botten: grus (3)
Vatten: u.a. (3)
Strand: fjolårsgräs, stenar (3)
Placering: strax väster om Tuna Hästberg
Tillgänglighet: precis bredvid vägen (5) som dock var ofarbar vilket föranledde 800 m promenad (3)
Utsikt: kuperad skog, fin sjö (3)
Omgivningar: kuperad skog och fler sjöar (4)
Faciliteter: eldstad, öppen yta invid vägen (bänkarna från förra gången var borta)
Officiell badplats: nej
Folk: 0
Fiskesjö: ja
Återvända: ”eventuellt för bad i Hästbergs-Flatnan vid bäckens frånlopp” skrev jag förra gången – 2016 – men har sedan dess bestämt mig för att den andra Flatnan är för fin för att offra på ett så obehagligt bad som det vore att bada vid bäckens frånlopp.

Eftersom sjön redan är bebadad och beskriven tar jag utrymmet i akt att skriva om något helt annat. Medan jag väntade in C och H på förmiddagen passade jag nämligen på att stanna vid infarten till Orrberget vindpark. Här står nio stycken hundrafemtio meter höga vindkraftverk och producerar el till elanvändare. Och det är ju hållbart och miljövänligt och helt oproblematiskt, eller hur? Jag vet inte, jag. Halva året tar de bort en hel del skogsmark att vistas i i och med att de har ett säkerhetsavstånd på 350 meter per torn. Isras och snökast är det man varnar för och den säsongen kan ju pågå från november till april. Dessutom avråds man att vandra i området vid åska, så då går ytterligare tiotalet dagar om året bort. Jag tycker inte det är helt oproblematiskt.

Som ett särdeles avancerat venndiagram radar säkerhetscirklarna upp sig på det 3 km² stora området. Kartunderlag från Lantmäteriet.

Är jag en grinig förgubbe som tycker att klimatkris och källsortering är en bluff och vi alla snarast borde gå tillbaka till att elda med villaolja och sänka ölburkar i sjön som på den gamla goda tiden? Knappast. Det är klart vi ska ha hållbar energi. Det är klart vi behöver göra avkall på en del av det vi tidigare har tagit för givet om det här med världen som vi känner den ska fortsätta fungera någorlunda. Men det betyder inte att det inte finns oönskade bieffekter med förnybar energi. Orrberget vindpark (åh, vad jag saknar genitiv-s:et!) är en liten vindpark med låga torn. Det är heller inget särskilt med skogen som de byggdes i. Närheten till Gyllbergens naturreservat gör att det knappast är relevant att spela ut kortet att den tar bort människors möjlighet till rekreation. Att tre av tjärnarna på min badlista ligger på snökastavstånd inser till och med jag är irrelevant i det stora hela.

Men på andra håll byggs det torn som har en totalhöjd på 280 meter, i dubbelt så stora parker. De får förstås ett ännu större säkerhetsavstånd och förvandlar stora ytor till no go-zoner halva året. Åren 2022-2024 beräknas det byggas 900 nya vindkraftverk i Sverige, att tillföras de 4 800 som fanns i slutet av 2021. De kommer bidra med mången välbehövlig MWh till en eltörstande befolkning. Är det värt det? Kanske. Troligen. Men det behöver inte betyda att jag behöver tycka om dem för det.

Västra Fängentjärn, en tvådelad tredjedel

Jag är verkligen inte emot skjutbanor. Om nu folk ska befinna sig ute i skogen i syfte att skjuta på rörliga mål med skarp ammunition är det ju toppen om de först har övat på det de gör, så att de inte träffar något de inte ska träffa, som mig eller en medbadare. Det skulle kunna vara lite förödande för hens vilja att följa med på en ny tur, nämligen.

Fortsätt läsa

Sjöstatistik 2018. Shawnes luftballong.

Den här konversationen utspelade sig mellan mig och Sean Shawne LaShawn, en märklig man, tillika den enda i koncernen som kan flyga luftballong, varför just han var mitt sällskap idag. Det märkligaste med Shawne var inte att han frivilligt bytt namn till några som han aldrig skulle komma runt att behöva bokstavera, eller att vi aldrig riktigt fick klart för oss hans egentliga koppling till Djatlov-expeditionen. En av märkligheterna som vida översteg dessa var att jag tvunget behövde förklara till synes självklara saker för denne intelligente herre.

– Förklara igen varför vi gör det här.

– Vi flyger över sjöarna som jag badade i 2018 för att se hur lång tid den flygningen tar så jag vet hur långt manus jag ska skriva till de guidade turerna som vi ska erbjuda för just det året. Vi kan kalla det en pilot.

– Så man kommer kunna flyga i dina fotspår över de sjöar du badade i just det året? Med dig som guide?

– Precis! 5 000 kr per person, inklusive snittar och fördrink. Och man kommer så klart kunna välja de andra åren också, så småningom. Men vi börjar med 2018. Bra år.

– Att tro att det finns en marknad för det är det största storhetsvansinnet jag stött på. Störsthetsvansinne. Och betänk då att du rekryterade mig från Trumps stab.

– Nu överdriver du.

– Ja, men inte med mycket, och det är läskigt.

– Äh pyttsan. Vad gör den här spaken?

– Nej dra inte i den!

– Hoppsan!

– Gör inte om det!

– Haha, nej det var en dum idé. Förlåt. Titta, där nere har vi första sjön, Nattjärn. Där fick jag en kallsup må du tro.

Nattjärn.

– Okej, så här skulle du hålla låda ett tag.

– Yes, I keep the box. Och jag ska peka ut vilken död tall jag hängde upp glasögonen i … där! Ser du den gråa pinnen i myren där, den var det! Fint, jag pratar här ett tag, sen åker vi åt sydost, mot Vittjärn.

– Du kan inte styra en luftballong.

– Nej, jag kan ingenting om luftballonger, det behöver du inte tala om för mig. Sväng nu. Halt. Höger om.

– Jag kan inte heller styra luftballonger.

– Men du sa ju att du kunde flyga luftballong!

– Ingen kan styra en luftballong. Den flyger i vindriktningen. Det blåser från sydost så vi flyger mot nordväst.

– Vadå flyger i vindriktningen? Andrées expedition till Nordpolen då?

– Vad är det med den?

– De skulle ju åka dit med luftballong, och hem igen. Titta, där borta har vi Ulriksberg, där bodde J. Vinka till hans hus, Shawne!

– Hej hej. Det centrala i meningen du just sa är ordet ”skulle”.

– Jaha?

– Det dröjde trettio år innan deras kroppar hittades.

– Det var tråkigt. Så kommer vi dö nu?

– Det beror på. Var hade du tänkt att vi skulle landa?

– Skulle jag ha tänkt ut det?

– Det var väldigt viktigt för dig att du fick bestämma rutt.

– Ja men nu säger du ju att ingen får bestämma rutt förutom ballongen.

– Så du vet inte var vi kan landa?

– Nej, inte på rak arm. Finns väldigt mycket skog, väldigt lite åkermark åt det här hållet.

– Ja, då kanske vi kommer dö.

– Då kanske du kan berätta för mig vad som egentligen hände i Djatlovpasset? Om vi ändå ska dö, alltså?

– Aldrig!

– Kom igen nu.

– Var det som du hade i kikaren hela tiden? Att lura ut mig på ett omöjligt uppdrag för att få mig att avslöja det jag vet om Djatlov-expeditionen?

– Nej, men hade det varit så fel? Jag är nyfiken av mig.

– Idiotiska dyhålsdykare. Titta, vad är det där för öppen yta?

– Hm, ser ut som sandstranden vid Stora Låsen. Sov där en natt. Inget vidare. Sand är hårt och kallt om natten. Eller ja, det är ju alltid hårt, men särskilt som liggunderlag betrak-

– Där landar vi.

– Vad? Kan du landa på den plätten? Den är inte ens tio meter lång.

– Landa är inget problem, det är att styra en luftballong som inte går. Nu kan du få dra i den där spaken du drog i förut.

– Den här? Whoa! Aj!

– Så, nu är vi nere. Men då har du heller inte ordnat någon bil som hämtar upp oss?

– Se, nu börjar du förstå hur jag arbetar. Nu äter vi snittar.

– Har du dem med dig?

– Självklart. Kan inte åka luftballong utan snittar.

– Nu tycker jag om dig igen.

– Så, vad hände egentligen vid …

– Nej!

– Ja ja. Men då får du stå ut med att jag berättar för dig om 2018 års sjöar. Stora Låsen här bredvid hade jag redan badat i två gånger före 2018, båda gångerna 2015 faktiskt. Vill du höra om alla bad 2015 också för att sätta den här sjön i sitt sammanhang?

– Nej!

– Inte? Nåväl, då tar vi bara sjöarna som var nya för 2018.

– Skicka fördrinken, tack.

***

Sjöstatistik 2018

Att badåret 2018 skulle bli något extra fanns det hintar om redan vid vår första tur 19-20 maj. Vattnet var 17-20 grader varmt – väldigt ljummet för att vara maj – och eldningsförbudet var redan på plats. Under sommaren genomförde jag två turer med övernattning när eldningsförbud rådde och jag är glad att de har ändrat reglerna för det, så att man numera tillåts använda spritkök trots eldningsförbud av normalgraden. Nu skulle det kunna ha varit så att vi använde spritkök även 2018, men om så nu var fallet hade vi placerat det på ytor av icke brännbart material, som en grusplan och en sandstrand, som vi först hade vattnat ordentligt. Rent hypotetiskt alltså.

Logivalet vid övernattningen i maj. En eldpallkoja vid Svensksjön.

Luft- och vattenvärmen kulminerade i mitten av juli där jag vid två tillfällen på småturer mätte upp 25 grader i vattnet på en meters djup. Det här var ungefär samtidigt som människor stod längs vägarna och applåderade polska brandmän på väg upp att avlösa våra egna vid skogsbränderna uppåt Ljusdal till. Hur ser jag på att extremväder som orsakar stor skada och fara för allmänheten går hand i hand med fantastiska badupplevelser med medelhavstemperaturer? Jag har inga problem alls att hålla två konkurrerande tankar i huvudet – det är förvånansvärt rymligt däruppe. Jag kan precis som gemene man förfasas över klimatförändringar, men de blir ju inte lindrigare för att jag avstår från att bada i onormalt varma sjöar.

De varma temperaturerna spillde över även på höstens början, men var nere på normala grader när C, H och jag besökte Gåstjärnarna andra halvan av september. När senhösten och vintern kom kändes högsommarvärmen långt bort. Mina fötter förundrades i den sexgradiga myren vid Höjdtjärn över att det bara hade gått fyra månader sedan den torra gräsmattan på sommarjobbet nästan brändes.

September i Säfsens finnmark.

Hur många bad blev det till slut när 2018 sammanfattades? Jo, jag badade i 26 nya sjöar, tre åar och en kallkälla under sammanlagt nio turer. Badsäsongen sträckte sig från 19 maj till 28 december och jag hade med mig sammanlagt sex olika personer. Fjorton av sjöarna bebades på lördagar, passande med tanke på dagens namn, medan tisdagar var enda dagen där bad icke förrättades.

Medelhöjden över havet låg på 290,5 meter, vilket var sju meter under snittet åren 2015-2018. Högst belägen var Rytjärn, 386 m ö h, och närmast havsytan var Hemdammen med sitt gröna kärr, 204 meter.

Vilket bad var bäst? För 2018 går det faktiskt att utse. Det i en tjugofemgradig Lilla Ursen var svårslaget. Sämst var Näckbladtjärn. Hur kan ett bad i 21 graders vatten vara sämre än till exempel det i Höjdtjärn i november, den turens minst behagliga upplevelse? Ett bad i juli har helt enkelt mycket större förväntningar på sig. Läs båda inläggen för fördjupade studier i frågan!

Som sagt, 2018 var ett bra badår. När vi återkommer till 2019 kommer vi se en kortare badsäsong, men som varje år fanns det pärlor även där. Väl badat fram till dess!

/ Martin

Flogen, Grangärde socken (nära Rämen), 28 december 2018.

Älgtjärn

I den lilla sjön Älgtjärn finns en ö stor som min första lägenhet. Jag simmade runt den. Ön alltså, inte lägenheten. Lägenheten var osimbar så där som lägenheter är, trots att vardagsrummets väggar var havsblåa. Jag trivdes bra där, både i Älgtjärn och lägenheten. I fyra år bodde jag där – i lägenheten, inte i tjärnen – och på slutet hälsade alla grannar på mig, även han som bodde vägg i vägg och som inte alls uppskattade min inflyttningsfest och den roll mitt piano spelade på den den där januarikvällen 2003.

Fortsätt läsa

Härlig strandtomt i bästa solläge vid Södra Öradtjärn

Efter Norra Öradtjärn började den här turens oländigheter. Nu var vägen slut men det var 1 300 meter till nästa sjö. Det var inte optimalt, men jag ska försöka belysa det positiva. Efter ett (bra) tags kämpande genom skogen kom vi ut på ett hygge på vilket det växte både hallon, blåbär och lingon. Vädret, 19 grader och halvklart, var ju också väldigt lämpat för att röra sig i skog och mark. Men det fanns väldigt mycket av den varan – skog och mark – och den som ansvarat för dess utplacering verkade ha lämpat av den huller om buller utan hänsyn till framkomlighet. Och här hade jag med mig en förstagångsbadturare. Det var inte utan att jag redan nu oroade mig för att E även var en sistagångsbadturare.

Fortsätt läsa

Bloggstatistik 2021

Du är bakfull, trött eller kanske rentav den just nu trendande kombinationen bakfull och trött. Brunchpizzan är beställd och i väntan på att den – som avtalat, efter visst dividerande och mot ett rejält tillägg – ska levereras ända in i sovrummet har du hittat till det här inlägget. Jag svettas om överläppen när jag tänker på förtroendet och förväntningarna och hoppas att du inte ska bli besviken. Låt mig presentera Bloggstatistik 2021!

Fortsätt läsa

Swimrun 581:2021 Stora Fågeltjärn den gröna

Under swimruns är det viktigt med energipåfyllning har jag förstått. Jag ville inte att vi skulle vara sämre under min variant. Därför tog vi lunch och kaffe när vi sprungit fram till vindskyddet vid Stora Fågeltjärn då det ändå sammanföll med en regnskur. Springappen stod på 4,40 km, så vi hade 0 kilometer löpning kvar – men hälften av baden. Den disponeringen kan man ha åsikter om, men som jag skrev i förra inlägget är jag glad över att kunna springa över huvud taget. I hade å sin sida, av andra anledningar, inte sprungit sedan Tage Erlander var statsminister, så det var allt annat än två vana löpare som nådde fram till målet vid vindskyddet.

Konstigt uttryck det där. ”Allt annat än”? Det var det ju rakt inte. De allra flesta saker var vi ju inte alls. Vi var ju, till exempel, verkligen inte två exemplar av originalutgåvan av Mark Z Danielewskis House of Leaves, även om det nästan hade varit mindre märkligt än vad den boken är.

Fortsätt läsa

Swimrun 581:2021 Kyrkfallstjärn

Vad hände med det swimrun som du började redovisa tidigare i år? Inte stannade det väl vid en sjö? Nej då, det blev fler, och här kommer fortsättningen.

Scen: En mulen majförmiddag i Grangärde finnmark. Några regnstänk över en tallbevuxen myr.
Vi stod åter med påsnörda skor efter att ha kommit upp ur Nottjärn (inte Notgårdens Nottjärn, den andra) och tog med älgakliv på nytt upp löpningen genom ljungen.

Fram till hösten 2020 var det många år som jag inte kunde springa utan att få ont i diverse delar av underkroppen. Samtidigt hade jag sett klipp på hundraplussare som sprang hundra meter och även konstaterat att världens snabbaste åttiofemåring sprang hundra meter fortare än vad jag uppmätt mig göra. Om en åttiofemårings kropp kan hålla för den belastningen borde en trettiosjuårings kropp hålla för fem kilometers joggande i makligt tempo, resonerade jag. När jag sedan lärde mig att britten Fauja Singh sprang 10 km på 90 minuter som hundratvååring tog jag tag i det hela.

Fortsätt läsa

Stora Ångtjärn utan avdrag

För inte så längesen lärde jag mig att om man bor i Ludvika får man en regional skattereduktion om 1675 kr per år för att Ludvika är glest befolkat. Jag har surat lågintensivt över det sedan dess. Det är ju jag som borde få ersättning för att jag bor där jag gör. För att jag behöver stå ut med att mina barn säger beeeige istället för bäige. Ska jag även behöva lida ekonomiskt, jag som bor i en landsdel där man behöver förklara såväl gustafskorv som mörksugga? Där kommunen ännu inte infört hushållsnära källsortering så att jag måste transportera förpackningarna till parkeringen vid Ica och allt som oftast ta hem plasten igen för att den behållaren är full? Där en slumpmässigt kastad snöboll träffar ett nybyggt flerfamiljshus med tvivelaktig arkitektur istället för en näringsfattig skogssjö?

Fortsätt läsa