Sjöstatistik 2018. Shawnes luftballong.

Den här konversationen utspelade sig mellan mig och Sean Shawne LaShawn, en märklig man, tillika den enda i koncernen som kan flyga luftballong, varför just han var mitt sällskap idag. Det märkligaste med Shawne var inte att han frivilligt bytt namn till några som han aldrig skulle komma runt att behöva bokstavera, eller att vi aldrig riktigt fick klart för oss hans egentliga koppling till Djatlov-expeditionen. En av märkligheterna som vida översteg dessa var att jag tvunget behövde förklara till synes självklara saker för denne intelligente herre.

– Förklara igen varför vi gör det här.

– Vi flyger över sjöarna som jag badade i 2018 för att se hur lång tid den flygningen tar så jag vet hur långt manus jag ska skriva till de guidade turerna som vi ska erbjuda för just det året. Vi kan kalla det en pilot.

– Så man kommer kunna flyga i dina fotspår över de sjöar du badade i just det året? Med dig som guide?

– Precis! 5 000 kr per person, inklusive snittar och fördrink. Och man kommer så klart kunna välja de andra åren också, så småningom. Men vi börjar med 2018. Bra år.

– Att tro att det finns en marknad för det är det största storhetsvansinnet jag stött på. Störsthetsvansinne. Och betänk då att du rekryterade mig från Trumps stab.

– Nu överdriver du.

– Ja, men inte med mycket, och det är läskigt.

– Äh pyttsan. Vad gör den här spaken?

– Nej dra inte i den!

– Hoppsan!

– Gör inte om det!

– Haha, nej det var en dum idé. Förlåt. Titta, där nere har vi första sjön, Nattjärn. Där fick jag en kallsup må du tro.

Nattjärn.

– Okej, så här skulle du hålla låda ett tag.

– Yes, I keep the box. Och jag ska peka ut vilken död tall jag hängde upp glasögonen i … där! Ser du den gråa pinnen i myren där, den var det! Fint, jag pratar här ett tag, sen åker vi åt sydost, mot Vittjärn.

– Du kan inte styra en luftballong.

– Nej, jag kan ingenting om luftballonger, det behöver du inte tala om för mig. Sväng nu. Halt. Höger om.

– Jag kan inte heller styra luftballonger.

– Men du sa ju att du kunde flyga luftballong!

– Ingen kan styra en luftballong. Den flyger i vindriktningen. Det blåser från sydost så vi flyger mot nordväst.

– Vadå flyger i vindriktningen? Andrées expedition till Nordpolen då?

– Vad är det med den?

– De skulle ju åka dit med luftballong, och hem igen. Titta, där borta har vi Ulriksberg, där bodde J. Vinka till hans hus, Shawne!

– Hej hej. Det centrala i meningen du just sa är ordet ”skulle”.

– Jaha?

– Det dröjde trettio år innan deras kroppar hittades.

– Det var tråkigt. Så kommer vi dö nu?

– Det beror på. Var hade du tänkt att vi skulle landa?

– Skulle jag ha tänkt ut det?

– Det var väldigt viktigt för dig att du fick bestämma rutt.

– Ja men nu säger du ju att ingen får bestämma rutt förutom ballongen.

– Så du vet inte var vi kan landa?

– Nej, inte på rak arm. Finns väldigt mycket skog, väldigt lite åkermark åt det här hållet.

– Ja, då kanske vi kommer dö.

– Då kanske du kan berätta för mig vad som egentligen hände i Djatlovpasset? Om vi ändå ska dö, alltså?

– Aldrig!

– Kom igen nu.

– Var det som du hade i kikaren hela tiden? Att lura ut mig på ett omöjligt uppdrag för att få mig att avslöja det jag vet om Djatlov-expeditionen?

– Nej, men hade det varit så fel? Jag är nyfiken av mig.

– Idiotiska dyhålsdykare. Titta, vad är det där för öppen yta?

– Hm, ser ut som sandstranden vid Stora Låsen. Sov där en natt. Inget vidare. Sand är hårt och kallt om natten. Eller ja, det är ju alltid hårt, men särskilt som liggunderlag betrak-

– Där landar vi.

– Vad? Kan du landa på den plätten? Den är inte ens tio meter lång.

– Landa är inget problem, det är att styra en luftballong som inte går. Nu kan du få dra i den där spaken du drog i förut.

– Den här? Whoa! Aj!

– Så, nu är vi nere. Men då har du heller inte ordnat någon bil som hämtar upp oss?

– Se, nu börjar du förstå hur jag arbetar. Nu äter vi snittar.

– Har du dem med dig?

– Självklart. Kan inte åka luftballong utan snittar.

– Nu tycker jag om dig igen.

– Så, vad hände egentligen vid …

– Nej!

– Ja ja. Men då får du stå ut med att jag berättar för dig om 2018 års sjöar. Stora Låsen här bredvid hade jag redan badat i två gånger före 2018, båda gångerna 2015 faktiskt. Vill du höra om alla bad 2015 också för att sätta den här sjön i sitt sammanhang?

– Nej!

– Inte? Nåväl, då tar vi bara sjöarna som var nya för 2018.

– Skicka fördrinken, tack.

***

Sjöstatistik 2018

Att badåret 2018 skulle bli något extra fanns det hintar om redan vid vår första tur 19-20 maj. Vattnet var 17-20 grader varmt – väldigt ljummet för att vara maj – och eldningsförbudet var redan på plats. Under sommaren genomförde jag två turer med övernattning när eldningsförbud rådde och jag är glad att de har ändrat reglerna för det, så att man numera tillåts använda spritkök trots eldningsförbud av normalgraden. Nu skulle det kunna ha varit så att vi använde spritkök även 2018, men om så nu var fallet hade vi placerat det på ytor av icke brännbart material, som en grusplan och en sandstrand, som vi först hade vattnat ordentligt. Rent hypotetiskt alltså.

Logivalet vid övernattningen i maj. En eldpallkoja vid Svensksjön.

Luft- och vattenvärmen kulminerade i mitten av juli där jag vid två tillfällen på småturer mätte upp 25 grader i vattnet på en meters djup. Det här var ungefär samtidigt som människor stod längs vägarna och applåderade polska brandmän på väg upp att avlösa våra egna vid skogsbränderna uppåt Ljusdal till. Hur ser jag på att extremväder som orsakar stor skada och fara för allmänheten går hand i hand med fantastiska badupplevelser med medelhavstemperaturer? Jag har inga problem alls att hålla två konkurrerande tankar i huvudet – det är förvånansvärt rymligt däruppe. Jag kan precis som gemene man förfasas över klimatförändringar, men de blir ju inte lindrigare för att jag avstår från att bada i onormalt varma sjöar.

De varma temperaturerna spillde över även på höstens början, men var nere på normala grader när C, H och jag besökte Gåstjärnarna andra halvan av september. När senhösten och vintern kom kändes högsommarvärmen långt bort. Mina fötter förundrades i den sexgradiga myren vid Höjdtjärn över att det bara hade gått fyra månader sedan den torra gräsmattan på sommarjobbet nästan brändes.

September i Säfsens finnmark.

Hur många bad blev det till slut när 2018 sammanfattades? Jo, jag badade i 26 nya sjöar, tre åar och en kallkälla under sammanlagt nio turer. Badsäsongen sträckte sig från 19 maj till 28 december och jag hade med mig sammanlagt sex olika personer. Fjorton av sjöarna bebades på lördagar, passande med tanke på dagens namn, medan tisdagar var enda dagen där bad icke förrättades.

Medelhöjden över havet låg på 290,5 meter, vilket var sju meter under snittet åren 2015-2018. Högst belägen var Rytjärn, 386 m ö h, och närmast havsytan var Hemdammen med sitt gröna kärr, 204 meter.

Vilket bad var bäst? För 2018 går det faktiskt att utse. Det i en tjugofemgradig Lilla Ursen var svårslaget. Sämst var Näckbladtjärn. Hur kan ett bad i 21 graders vatten vara sämre än till exempel det i Höjdtjärn i november, den turens minst behagliga upplevelse? Ett bad i juli har helt enkelt mycket större förväntningar på sig. Läs båda inläggen för fördjupade studier i frågan!

Som sagt, 2018 var ett bra badår. När vi återkommer till 2019 kommer vi se en kortare badsäsong, men som varje år fanns det pärlor även där. Väl badat fram till dess!

/ Martin

Flogen, Grangärde socken (nära Rämen), 28 december 2018.

Swimrun 581:2021 Stora Fågeltjärn den gröna

Under swimruns är det viktigt med energipåfyllning har jag förstått. Jag ville inte att vi skulle vara sämre under min variant. Därför tog vi lunch och kaffe när vi sprungit fram till vindskyddet vid Stora Fågeltjärn då det ändå sammanföll med en regnskur. Springappen stod på 4,40 km, så vi hade 0 kilometer löpning kvar – men hälften av baden. Den disponeringen kan man ha åsikter om, men som jag skrev i förra inlägget är jag glad över att kunna springa över huvud taget. I hade å sin sida, av andra anledningar, inte sprungit sedan Tage Erlander var statsminister, så det var allt annat än två vana löpare som nådde fram till målet vid vindskyddet.

Konstigt uttryck det där. ”Allt annat än”? Det var det ju rakt inte. De allra flesta saker var vi ju inte alls. Vi var ju, till exempel, verkligen inte två exemplar av originalutgåvan av Mark Z Danielewskis House of Leaves, även om det nästan hade varit mindre märkligt än vad den boken är.

Fortsätt läsa

Swimrun 581:2021 Kyrkfallstjärn

Vad hände med det swimrun som du började redovisa tidigare i år? Inte stannade det väl vid en sjö? Nej då, det blev fler, och här kommer fortsättningen.

Scen: En mulen majförmiddag i Grangärde finnmark. Några regnstänk över en tallbevuxen myr.
Vi stod åter med påsnörda skor efter att ha kommit upp ur Nottjärn (inte Notgårdens Nottjärn, den andra) och tog med älgakliv på nytt upp löpningen genom ljungen.

Fram till hösten 2020 var det många år som jag inte kunde springa utan att få ont i diverse delar av underkroppen. Samtidigt hade jag sett klipp på hundraplussare som sprang hundra meter och även konstaterat att världens snabbaste åttiofemåring sprang hundra meter fortare än vad jag uppmätt mig göra. Om en åttiofemårings kropp kan hålla för den belastningen borde en trettiosjuårings kropp hålla för fem kilometers joggande i makligt tempo, resonerade jag. När jag sedan lärde mig att britten Fauja Singh sprang 10 km på 90 minuter som hundratvååring tog jag tag i det hela.

Fortsätt läsa

Sista badet före pandemin: Loforsdammen

En augustidag 2019 efter mitt jobb som guide i Dan Anderssons Loussastuga stannade jag till vid Loforsdammen utanför Norhyttan. Det här är den enda vattensamling som har anlagts i Ludvika kommun under min levnad, och jag minns till och med när den var ny. Jag kommer inte ihåg hur det såg ut på platsen innan dess, men jag minns att vi kommenterade den höga dammvallen som ligger intill länsväg 245 precis före Norhyttan när vi åkte förbi. Eftersom kraftstationen, som ersatte den tidigare, invigdes 1990 bör ju dammen ha varit på plats lite tidigare än så, så jag lär ha varit 5-6 år då. Jag minns dess tillkommande som negativt, för den häftiga ström som var Loforsen och som man, när vattnet var påsläppt, kunde få en hastig glimt av genom Jettans högra sidoruta i höjd med Tjärnsveden syntes plötsligt nästan alltid som en stenbädd. Men dammvallen var ju imponerande, även om jag störde mig på att de vuxna såg vattenytan från sin upphöjda position medan jag inte gjorde det.

Fortsätt läsa

Pandemibad 6: Södra Sörlingstjärnen

”Ja hejsan, jag heter Södra Sörlingstjärn. Jag är intresserad av skalskydd gentemot badande.”
”Då har du kommit rätt! Kan du beskriva ditt ärende lite närmare?”
”Alltså det är jobbigt att prata om …. men de senaste åren har det kommit en man som … badar i oss. I alla sjöar i Ludvika. Även vi som inte är badsjöar.”
”Det låter ju fruktansvärt. Gör ingen något?”
”Nej, det ingår visst i allemansrätten.”
”Oj då, låter som ett typexempel på hur man kan missbruka ett förtroende. Kan ju verkligen inte ha varit det som lagstiftaren avsåg. Nå, vad är du intresserad av?”
”Jag vet inte riktigt. Jag är ny på sånt här. Jag är en liten skogstjärn intill en skogsväg som ingen någonsin åker på. Har alltid känt mig trygg hittills, men nu …”
”Jag förstår. En storsäljare som många uppskattar är sankmark, svårgenomtränglig.”
”Oj, det låter kompetent. Den tar vi!”
”Och hur mycket vill du ha?”
”Tja … en halv hektar kanske? Så kan jag bygga ihop det med grannens.”
”Klokt beslut. Vi har också risiga buskar att placera längs strandlinjen?”
”Låter bra. Jag tar sjuhundra löpmeter. Räcker runt hela mig.”
”Mm … många kunder som förändrat hela topografin runt omkring sig ångrar sig sedan. Jag funderar på om vi ska titta på ett alternativ där.”
”Jag förstår. Saluför ni kommungränser?”
”Kommungränser? Visst kan vi ordna sådana. Ska vi dra en tvärs igenom då, eller hur tänker du?”
”Ja! Som Dan Anderssons farmor! En sån tar vi.”
”Ursäkta?”
”En tant som bodde en bit härifrån på 1800-talet. Blev stämd av bruket som ville vräka henne från gården. Lät flytta huset så det stod precis på gränsen mellan två socknar. Gick visst inte att processa om samma sak i två socknar samtidigt. Klok kvinna. En kommungräns får det bli.”
”Ska vi dra ner mängden risbuskar då?”
”Ja det kan vi göra. Säg trehundra meter.”
”Självklart. Hur är det, vet du om han har några fobier?”
”Vad jag har förstått av hans blogg ogillar han spindlar.”
”Vilken tur, vi har just nu specialerbjudande på en stor sort som ser ut som kärrspindlar doppade i krita. Riktigt vidriga. Inte ens Skansen-Jonas skulle gulla med dem. De kostar …”
”Jag tar hela partiet.”
”…” 
”Hallå?” 
”Förlåt, är du säker på det? Det är flera tusen stycken.”
”Helt säker.”
”… Okej. Kanske ett litet dike mellan vägen och dig också?”
”Gärna. Hur är det, kan man få ett inlopp genom sankmark, svårgenomtränglig?”
”Självklart, vi gräver från närmaste högre belägna sjö. Standardtariff på det. Får det lov att vara lite blandade kärrpartier och näckrosor också?”
”Tack gärna. Hör du, hur fort kan det här tänkas gå? När kan ni komma?”
”Jag kan ha en kille hos dig nu på fredag, är du hemma då?”
”Ja, jag går ingenstans.”

Fortsätt läsa

Arkitektur vid Holmtjärn

Den som någon gång åkt vägen mellan Abborrberg och Nittkvarn har sett den. En liten stuga som ligger på en ö i en sjö öster om vägen. Ön ser så liten ut att tankarna går till Sven Nordqvists illustrationer i böckerna om Pettson. Kanske är det en liten bostad för mucklorna som ligger där ute i sjön?

Ur en vinkel ser det ut som att det lilla huset knappt får plats på ön, som om man byggt ut ön för att kunna palla upp huset. Tja, det funkade ju med hela Nederländerna, så varför inte en ö i en tjärn? I själva verket är ön över 300 kvadratmeter ”stor”, så nog får huset plats och utgör säkerligen ett fint smultronställe för en lycklig ägare.

Litet hus på liten ö.
Fortsätt läsa

Furubergs-Mosstjärn och en bok med posten

Visst minns ni att jag var med i Naturmorgon häromhösten? Jag tyckte det var en väldigt behaglig upplevelse – klart mer så än när man i Aftonbladet TV ombad mig visa hur jag tog mig i besvärliga tjärnar utan att ha en tjärn att visa på. Naturmorgons programledare Mats Ottosson hade en stor del i att det blev ett bra inslag, för som C uttryckte det efter att ha hört programmet: Han fattade vad det handlar om.

Fortsätt läsa

Lilla Ursen, Pajso och en varm vissångare

Det var den varmaste sommaren dittills, 2,8 grader över medelvärdet 1961-1990. I vanliga fall hade det känts lite si och så att behöva arbeta en vecka när det var trettio grader, men nu var det den temperaturen som gällde för jämnan, kändes det som, så en vecka hit eller dit gjorde ingenting. Att arbetet bedrevs mitt ute i Grangärde finnmark var heller ingen nackdel; att uppleva så torr och så varm sommar i finnmarken var fascinerande. Men okej, även något plågsamt.

Arbetet ifråga var mitt ibland återkommande extraknäckssommarjobb, som guide vid Dan Anderssons minnesstuga Luossastugan. Hårdraget går det ut på att spela gitarr och sjunga de visor som en ung man skrev i samma byggnad för ungefär hundra år sedan, förslagsvis när det kommer besökare. Det är ett bra jobb. Men när det är trettio grader inomhus och trettio grader utomhus på dagtid en hel vecka är det även ett påfrestande jobb.

Fortsätt läsa

Horntjärn (känd från tv)

I stod med mobilkameran redo. Jag tvekade några ögonblick, där jag stod med fötterna på en smal sten belägen strax under ytan i den lilla skogstjärnen. Liggbad var aldrig behagliga, men när det nu dessutom skulle förevigas på rörlig bild fick inget gå snett. Till sist tog jag ett stadigt tag om det blåa repet och lutade mig bakåt.

Repet sitter stadigt.
Fortsätt läsa

Alldeles lagom Stora Vittjärn

Vi fortsatte grusvägen söderut efter vårt arla morgondopp i Svensksjön, I och jag. Japp, jag fortsätter med serien Svensksjön 2018 som om ingenting har hänt, snart två efter senaste kapitlet. Det är det som är så bra med att ha en blogg som man själv bestämmer över. Solen försommarsken på högsta växeln och fick till och med den gamla granskogen att se ljus ut. I visade mig hur man flossade – den stora dansflugan denna vår – men den koordination som detta krävde gick min kropp bet på att uppbringa.

Myrtallarna lystes också upp av solen.
Fortsätt läsa