Vinterbad 2016: Laxsjö-Flatnan

”Det är lugnt, där finns det gott om granruskor. Så lägger vi stenar bakom hjulen och knuffar en meter i taget.” S2 hade redan tänkt ut lösningen ifall vi inte på tillbakavägen skulle komma upp för den istäckta backen som låg framför oss.

”Jo men jag vet inte om jag vill köra fast igen över huvud taget. Förra gången åkte det förbi skoterförare och skrattade åt oss. Jag tyckte inte om det.”

”Så halt är det väl inte? Du har väl vinterdäck på bilen?”

20161229_100126

Halt.

”Mellaneuropeiska*. När vi stannade gled vi i sidled några decimeter.”

S2 ryckte på axlarna. ”Visst, du kör så du bestämmer,” sa han men han menade ”tråkmåns”. Fortsätt läsa

Motvindsbad 1: Älgsjön, som vi borde ha uppskattat mer

Vinden, i en uppskattad hastighet av tio meter i sekunden, ven in under dörren och kylde snart ut den fallfärdiga stugan. Elden hade slocknat för längesedan och jag vaknade huttrande i min sovsäck som bara nådde mig till bröstet. Hur hamnade I och jag här? I kommande fyra inlägg om sommarens sista – eller, som det kändes, höstens första – tre bad får ni följa badturen där mycket gick fel, en bråkdel gick rätt men allt ändå blev värt att komma ihåg. Jag kallar inläggsserien för Motvindsbad. Ni kommer förstå varför.
Fortsätt läsa

Midsommarbad IV: Norsens sanduddar

20160625_134113 Jag drömde i natt om en ny produktmärkning som skulle introduceras på den svenska marknaden. Märkningen skulle gälla alla produkter – från vykort via tomater till bensin – och visa konsumenten hur estetiskt tilltalande produkten var. Syftet med märkningen var, förstås, att kunden inte själv skulle behöva bedöma detta, utan tryggt kunna lämna ifrån sig denna tidskrävande och ångestframkallande syssla. Märkningen skulle utföras av ett företag i Kina, och logotypen skulle bestå av en svartvit blomma med lite pixliga kanter, vänd åt höger, ovanför en avlång rad med fem stjärnor mot en röd bakgrund. Så här, för något som har fått tre stjärnor (fast blomman var vissnare i drömmen): Fortsätt läsa

Djuptjärnen: tredje sjön på 24 minuter

Varje vecka har min jobbkalender ett ordspråk ovanför torsdagen. Jag vet inte varför förlaget anser att jag behöver filosofiska tankar just på torsdagar. Veckans ordspråk tillskrivs George Bernard Shaw, irländsk författare med skägg, och lyder ”Varför är människan ung vid en ålder då hon inte får ut något av det?”. Det framgår inte om han sa detta i nära anslutning till sin död, som visst inträffade när han föll ner från en stege vid 94 års ålder, men om det var så hade det skänkt ytterligare en dimension till orden. Fortsätt läsa

Om Stora Sandsjön och att transportera en säng i en eka

Efter en dags badande i sjöar vars existens inte berättigas av deras fantastiska playor var det slutligen dags för ett bad på ett ställe där även normalstörda människor kunde tänkas bada. Nu uppehöll sig ändå inga normalstörda människor på stranden i badsyfte, sannolikt för att det var mulet och nitton grader i både luft och vatten, men helt ensamma var vi inte. Vid Stora Sandsjön ligger ett sommarstugeområde som jag kanske skulle beskriva som att det har det bästa läget i hela finnmarken om jag inte vid varje tanke åt det hållet angrips av stor och väldigt lokal lokalpatriotism kring ”min egen” finnby. Jag kan i alla fall drista mig till att det är väldigt vackert vid Stora Sandsjön. Bilderna nedan gör inte området rättvisa. Vägen dit har ljung i mitten och en sandig gles tallhed på båda sidor. Vid sjön ligger små röda stugor utplacerade med vy över mörkgröna skogar och blånande berg, sådana där som Dan Andersson hävdade att det fanns någonting bakom (sannolikt mer skog). Hur som helst, just den här dagen befann sig en man på stranden i full färd med att lasta av en släpvagn kopplad till en äldre Toyota och bära det avlastade godset i form av en sängbotten till ett i mitt tycke mycket mindre lämpligt transportmedel, nämligen en vit plasteka med elmotor. Fortsätt läsa

Hur man får in ABB, Dan Andersson, The Beach Boys och Kenta Nilsson i ett blogginlägg om en sjö

Dan Andersson, Grangärde finnmarks store poet, tillbringade vintern 1914/15 på Brunnsviks folkhögskola en knapp mil norr om den skogssluttning ner mot den långsmala sjön i vilken byggandet av mitt föräldrahem skulle planeras en sisådär 60 år senare. Den claim-to-fame:n saknar en del wowfaktor, det kan jag hålla med om. Men jag kan lugnt luta mig tillbaka och föreställa mig era miner när ni läser nästa sats, ty den lyder: Min farmors mormors far byggde orgeln som stod i skolhuset i Skattlösberg när Dan Andersson föddes, och på vilken hans far, byskolläraren, spelade. Fortsätt läsa

Botjärnen och att bo i Ludvika

Min vän T tycker om stående skämt. Jag är lite tveksam till om T själv vet om att han har dragit dem flera gånger; däremot är jag helt säker på att han tycker om dem. Skämten handlar ofta om ords innebörd. Ett av skämten, som jag alltid åker dit på, berör boende. När jag är i Ludvika och ringer honom brukar han fråga ”Är du hemma?” ”Ja,” svarar jag, för Ludvika är mitt hem om än inte där jag bor. Den här distinktionen gör inte T, som menar att hem är där man bor. Och eftersom jag inte bor i Ludvika längre kan jag inte vara hemma när jag är där, påtalar han för Fortsätt läsa

Vittjärn och andra mustiga finska platsnamn

För en sisådär 400 år sedan, när finnarna började kolonisera skogarna väster om Ludvika, upptäckte de de hundratals sjöar och tjärnar som ligger utspridda i skogarna. De gavs förstås namn. Flertalet, särskilt i trakterna runt Skattlösberg, har fortfarande namn med den finska ändelsen -lamm (-tjärn). (Det har bara funnits en sjö i Ludvika kommun med det finska ordet för sjö, järvi, som ändelse, nämligen Soasjärvi, som försvann när Lisjön bildades. När väl Lisjön bebadas kommer dess historia att gås igenom, säkerligen i mer detalj än vad många anser nödvändigt.) Några enstaka finska förled lever kvar i dagens namn på Ludvika kommuns sjöar, däribland det smågömda vitt-, som i skrift lätt kan tolkas som vit- om det sitter ihop med -tjärn, vilket det gör. Men Vittjärnen uttalas Vitt-tjärn(en). Detta är ett vanligt namn på fisklösa småsjöar; det finns åtminstone tre i kommunen. Dess svenska betydelse får du om du Fortsätt läsa

Bredsjön, där F lyfter en bänk

Det var hög tid för en kopp te, men Östertjärns omgivningar lockade inte till tedrickande, trots grillplats. Vi begav oss till nästa sjö, Bredsjön, som precis som Östertjärn också har en namne i kommunen, i Bredsjöns fall några mil österut. Den här är den större av de två. När vägen delade sig i två tog vi höger, för enligt kartan fanns det ett hus åt vänster och vi bedömde det som osannolikt att husinnehavarna skulle uppskatta att två främlingar badade på deras tomt, i och med att de valt att bosätta sig mitt ute i skogen i det enda huset vid en enslig sjö. Fortsätt läsa

Östertjärn och minnen från när det var varmt i Väsman

Efter att den tänkta lunchen på Lejberget blivit inställd på grund av knott (läs mer här) besökte F och jag Pizzeria Jägarn i centralorten Fredriksberg på väg mot civilisationen igen. Närmaste konkurrent inom branschen (pizzeria, inte civilisation) ligger 32,5 kilometer bort och för att komma till denna, Långbans pizzeria i Lesjöfors, måste man korsa länsgränsen till Värmland. Dessa omständigheter skulle i en sämre värld ha kunnat innebära Fortsätt läsa