Älgjaktsbad 1: Mellersta Fängentjärn

November! Gråmulen, duggregnig. Kala träd och mörka sjöar. Skogen på senhösten tillhör jägarna och varje person som vistas i den kan förväntas vara utrustad med hund, gevär och buköppnarkniv. Fordon med hög markfrigång och drivning på minst fyra hjul har ensamrätt till landets labyrintliknande grusvägssystem. Nu är skogen stängd för vanliga friskluftsnjutare, som på sin höjd tar en promenad ner till ICA om det verkar bli uppehåll … eller? Vad är det där bleka för något, det där långsmala med ett rött fält ungefär mitt på? Och där, en till! Lika blek fast med en annan fördelning av färgerna som bryter av det bleka.

Det ser ut som två personer i badkläder.

Fortsätt läsa

Oktoberbad 2016: Nättjärn

Det är mycket att tänka på inför lågsäsongsbad. Hur tungt blir det för S2 och mig att bära en Ikeakasse med ved en kilometer genom kuperad skog? Är det lättast att bära i de korta eller de långa handtagen? Är jag tillräckligt varmt klädd för att bekvämt kunna luta mig tillbaka och njuta av en efter-badet-kopp varm dryck? Är jag tillräckligt svalt klädd för att inte bli genomsvettig av att släpa nämnda Ikeakasse upp och ner i kråkbärsriset? Frågorna att hålla koll på är många*. Inte undra på att jag den här gången inte ägnade en tanke åt hur det skulle vara att slå läger på nordsidan av en brant sluttning med frisk vind från väster. Fortsätt läsa

Allhelgonabad 2015: Sönntjärn

Med 542 tjärnar kvar går det inte att sjåpa sig bara för att november står för dörren och bultar och kräver att få komma in i värmen. Därför begav sig min vän S2 och jag oss ut till den ensamt belägna Sönntjärn, en vattensamling som med Douglas Adams ord bäst kan beskrivas som i stort sett menlös. S2 är inte av det sjöbadande slaget, men följde glatt med som säkerhetsaspekt och leverantör av sarkasmer (Jag: ”Det här var ju inte så farligt, jag känner mig ganska varm!” S2: ”Det kallas hypotermi.”). Trots ovanstående dialog var vattnet tillräckligt kallt för att det skulle vara svårt att röra sig i det, och en av alla saker jag har lärt mig det här första, lärdomsrika terrängbadande året är att om man prompt ska i en tjärn när det är allhelgonahelg bör man välja en som är lätt att ta sig i och ur. Eftersom den lärdomen inte hade inträffat förrän just den här dagen stod jag alltså nu vid vattenkanten av ett gungfly med tjärnen långsamt sipprande in i foppatofflorna, som skänkte en trevlig men snabbt övergående våtdräktskänsla, och funderade hur i all sin dar det här skulle gå till. Fortsätt läsa