Långsamt glesnande skog vid Rytjärn (Ryberget runt 2018)

Naturen på Rytjärns östra sida har en utdragenhet som jag verkligen gillar. Skogen glesnar långsamt ur, sakta blir marken våtare. Träden blir lägre, börjar utöva social distansering. Till sist är det bara myr, ödslig som Ekonomikumparken i Uppsala denna märkliga sista april. Och därefter Rytjärn, glittrande i den sena eftermiddagssolen.

Fortsätt läsa

Näckbladtjärn: Inga förmildrande omständigheter (Ryberget runt 2018)

Jag ska inte beklaga mig. Eller jo, det ska jag. Jag kanske inte borde beklaga mig, för jag var trots allt ute i skogen om sommaren med en god vän och vi hade nästan hela vår badtur framför oss. Men jag tänker beklaga mig ändå. För Näckbladtjärn var ingen vidare bekantskap alls. Visst, jag hade inga stora förhoppningar på en sjö med det namnet avseende badbarheten, men det här var ju inte nice över huvud taget. Så, på det här viset gick det till när 2018 års sämsta bad företogs:

Fortsätt läsa

Hemdammen: Trägen vinner

Att i huvudet och med kartans hjälp planera framtida turer är ett av de stora kringnöjena med det här projektet. Många inom mitt skrå slår nuförtiden både ett och två slag för mindfulness, att vara närvarande i nuet och lägga mindre vikt på det som har varit eller det som komma skall, som ett sätt att minska stress och uppskatta vardagen och nuet. Det har förstås sitt existensberättigande. Vår hjärna är en riktigt nice konstruktion, men den är inte superduperbra på att skilja mellan det som händer just nu, det som redan har hänt eller det som eventuellt kommer att hända. Därav högst påtagliga stresspåslag när du, trots att du kanske är i hemmets trygga vrå, tänker tillbaka på den där jobbiga gången när det blev alldeles uppenbart att du inte hade en aning om vad du pratade om, eller oron inför det där mötet nästa vecka som har potential att bli helt katastrofalt. Händelserna sker inte här och nu, men huvud och kropp reagerar ändå på det som det.

karta utzoomad hemdammen

Uppe till vänster, strax till höger om ”Gamla” i Gamla Prästhyttan, ligger dagens badområde. Karta från Lantmäteriet.

Lyckligtvis har hjärnan inte bara dålig tempusuppfattning när det gäller obehagliga saker, utan även när det gäller positiva. Därför finns det högst rationella anledningar att i detalj planera och se framför sig en kommande badtur, för de positiva upplevelserna en sådan förväntas föra med sig fungerar belönande och avstressande fastän de inte har inträffat än. Precis som det för mig fyller ett syfte att åter i detalj i huvudet gå igenom dessa badturer igen när det blivit dags att blogga om dem. Genom att öva sig i denna sistnämnda grej, alltså att med pennans (tangentbordets) hjälp minnas en meningsfull upplevelse i detalj, ökar faktiskt chansen att en blir lycklig. Ett sevärt Ted Talk i ämnet lycka, som bland annat tar upp just detta, finns här.

karta hemdammen

Vi parkerade vid den streckade vägen åt sydost. Karta från Lantmäteriet.

Fortsätt läsa

Dunderberget 4: Älgen i Stora Långtjärn

Duggregnet upphörde och S2 och jag20160611_174301 trampade genom sank skog, förbi hjortonblommorna som om ett par månader skulle ha förvandlats till brandgula skapelser som vissa, men inte jag, kallar delikatesser. Stora Långtjärn, i norra änden av samma myr som Lilla Långtjärn, där vi fick lov att bygga en bro, var nästa mål. Kanske verkade den större av tjärnarna något mindre svårbadad – en viss tröst så här på den sena junieftermiddagen. Vi hade tillryggalagt tre tjärnar på tre och en halv timme och två och en halv kilometer* och befann oss alltså lika långt från en bra bit ut i ingenstans – vilket ju var där vi hade parkerat bilen. S2 hade fått exakt ingenting i utdelning på sitt fiskande och längtade förmodligen till en put-and-take-sjö. Kanske var det också därför som han höll extra utkik över sjön, för plötsligt ropade han till. Fortsätt läsa

I brist på påskbad: Horntjärnen

myr horntjärnen

Planen var att redogöra för påskbadet 2016 den här helgen, men det blev inget påskbad 2016 på grund av smittsamma barn som ställde in resan. Så det anakronistiska inlägget, som likt julbadet och allhelgonabadet 2015 planerades att sprängas in i den ordinarie sjöredovisningslunken på ett lika ögonbrynshöjande sätt som låten ”Good Time” letade sig in på The Beach Boys skiva Love You från 1977, trots att den spelades in redan 1970, får skjutas på framtiden.

Fortsätt läsa

Gnuttarna bor inte vid Älgbergstjärnen

När jag var liten fanns det en fantastisk serietidning som hette Gnuttarna, tecknad av Hälges skapare Lars Mortimer. Konceptet har likheter med smurfarna, men i Gnuttarna har den svenska skogen en stor och närvarande roll, och kanske blev tidningen en favorit hos mig för att vi ofta åkte förbi platser som skulle ha kunnat vara hämtade ur tidningen. Beskrivningen hur man hittar till Gnuttbyn tjänar som ett gott exempel:

 ”Man följer stigen nedanför de blå bergen, förbi tjärnen och över myren. Sen svänger man in mellan granarna och går till jättestenen. Klätta upp på den så kan du se Gnuttbyn!”

Fortsätt läsa

Mellantjärnen, projektets första liggbad

Det finns särskilda myrskor, som är som snöskor fast med mindre broddar eller dubb. Precis som snöskor fungerar de genom att fördela vikten över en större yta och därmed inte sjunka ner lika mycket i myren. De är inte så lätta att få tag på. Första gången jag letade efter dem hittade jag bara en affär i Sverige som sålde dem, och den låg i södra Lappland och svarade inte på mail. Det kan i och för sig bero på att det jag frågade var om det visste någon butik längre söderut som saluförde myrskor, eftersom jag inte fann det rimligt att åka hundra mil för att prova skor. Så därför hade varken S2 eller jag några myrskor den här dagen då vi närmade oss Mellantjärnen, som ligger vid foten av Mellanälgberget. S2 trampade stoiskt ut i gungflyn i sina kängor, sjönk ner till anklarna och drog några kast. Fortsätt läsa

Paddflyet – för att även den minsta sjön förtjänar ett namn

Vi lämnade hjortron och tankar på Marnässkolans matsal bakom oss och begav oss uppåt, uppför berget, mot Paddflyet, dagens fjärde sjö, om termen sjö används generöst. Hade vi förväntat oss en bergstjärn likt Lejbergstjärnen, som en lisa för varma kroppar efter en lång vandring i sol, hade vi blivit besvikna, men nu förväntade vi oss mest ett kallt dyhål efter en kortare promenad genom oländig terräng en mulen sommardag, och det var precis vad vi fick. Men då har jag hoppat över något som så vitt S och jag kunde bedöma var ett avtryck av en björntass, så besöket vid Paddflyet var inte helt ominnesvärt. Och det var det ju inte heller om vi ser till själva badandet. För här stod vi vid projektets hittills minsta vattensamling, helt och hållet omgiven av gungfly och med en största bredd som jag inte hade blivit förvånad om Michel Tornéus hade lyckats hoppa över. Eller, rättare sagt, jag hade blivit extremt förvånad om Michel Tornéus plötsligt hade störtat fram ur skogen och faktiskt gjort just det, men poängen jag vill få fram var att Paddflyet inte är så stort. Min första tanke vid åsynen av det var ”Var de tvungna att ge den här ett namn?”, för hade den inte haft det hade jag ju sluppit bada här. Fortsätt läsa