Gravstensfunderingar. Rifallet. Hamptjärn.

Nästa bad i ordningen att redovisas ägde rum vid Hamptjärn nära Rifallet, och då finns det all anledning att åter ta upp farmors morfar, Gustavsson. Rifallets skolhus är byggt av honom, och det är allt jag behöver för att knyta honom till det här blogginlägget. Gustavsson var som tidigare avhandlats likkistsnickare i grannbyn. Till slut gick ju även han och dog och blev begraven, och det vore väl helt i sin ordning om inte en oväntad möjlighet som jag behöver ha hjälp med plötsligt dykt upp: Vad ska vi göra med han och fru Gustavssons gravstenar?

Tveksamheter kring Gällingsflyets lämplighet som badsjö

Efter Kviddtjärn gick det brant uppåt och här snubblade vi över de jobbigaste av de 27 000 steg som dagen förde med sig. Lövberget och Gällingshöjden tog emot oss i gammal skog, som tyvärr verkar vara på väg att avverkas. En gata har huggits i nordsydlig riktning sedan vi var där ifjol, och det finns inte riktigt någon anledning att göra så om man inte ämnar omvandla skogen till timmer. Ska vi se det positivt? Utsikten kommer bli strålande. Åt öster ligger den långsmala Gällingen, och västerut kanske det kommer att bli fri sikt ända ner till Gravendal och Skärsjön.

Kamptjärn och kampen om tiden

Blixten slår inte ner två gånger i samma naturreservat, eller hur man säger, så i Kamptjärn fick jag bada ensam, trots surfbrädan. Kamptjärn är lite större och lite mindre ombonad än grannen Morfarstjärn, men till sin fördel har den en lång gungflystrand som gör att det är djupare i vattnet vid iklivningsstället. Det är som bekant att föredra, för då riskerar man inte att virvla upp så mycket dy när det skas upp igen. Nackdelen är förstås att gungfly inte alltid upplevs som stabilt och tryggt att gå på.

Härlig strandtomt i bästa solläge vid Södra Öradtjärn

Efter Norra Öradtjärn började den här turens oländigheter. Nu var vägen slut men det var 1 300 meter till nästa sjö. Det var inte optimalt, men jag ska försöka belysa det positiva. Efter ett (bra) tags kämpande genom skogen kom vi ut på ett hygge på vilket det växte både hallon, blåbär och lingon. Vädret, 19 grader och halvklart, var ju också väldigt lämpat för att röra sig i skog och mark. Men det fanns väldigt mycket av den varan – skog och mark – och den som ansvarat för dess utplacering verkade ha lämpat av den huller om buller utan hänsyn till framkomlighet. Och här hade jag med mig en förstagångsbadturare. Det var inte utan att jag redan nu oroade mig för att E även var en sistagångsbadturare.

Hembränneri vid Norra Öradtjärn

För hundra år sedan spelade Norra Öradtjärn en mindre roll i ett hembrännerimål. En hel familj från en närbelägen by stod åtalad vid Ludvika tingsrätt för att ha ägnat sig åt att framställa rusdryck som den sedan sålt med god förtjänst. Literpriset motsvarade i dagens penningvärde 235 kr/l vilket får till och med dagens dieselpris att verka lågt.

Norra Öradtjärn nuförtiden.

Bloggstatistik 2021

Du är bakfull, trött eller kanske rentav den just nu trendande kombinationen bakfull och trött. Brunchpizzan är beställd och i väntan på att den – som avtalat, efter visst dividerande och mot ett rejält tillägg – ska levereras ända in i sovrummet har du hittat till det här inlägget. Jag svettas om överläppen när jag tänker på förtroendet och förväntningarna och hoppas att du inte ska bli besviken. Låt mig presentera Bloggstatistik 2021!

Sensommarsvarttjärnstacksamhet

Tacksamheten har visserligen en egen högtid, eller till och med två, för den dag som i Sverige kallas Tacksägelsedagen är visst inte samma sak som amerikanska Thanksgiving, har jag lärt mig i höst. Men jag kanske kan få uttrycka lite tacksamhet så här i juletider också?

Swimrun 581:2021 Stora Fågeltjärn den gröna

Under swimruns är det viktigt med energipåfyllning har jag förstått. Jag ville inte att vi skulle vara sämre under min variant. Därför tog vi lunch och kaffe när vi sprungit fram till vindskyddet vid Stora Fågeltjärn då det ändå sammanföll med en regnskur. Springappen stod på 4,40 km, så vi hade 0 kilometer löpning kvar – men hälften av baden. Den disponeringen kan man ha åsikter om, men som jag skrev i förra inlägget är jag glad över att kunna springa över huvud taget. I hade å sin sida, av andra anledningar, inte sprungit sedan Tage Erlander var statsminister, så det var allt annat än två vana löpare som nådde fram till målet vid vindskyddet.

Konstigt uttryck det där. ”Allt annat än”? Det var det ju rakt inte. De allra flesta saker var vi ju inte alls. Vi var ju, till exempel, verkligen inte två exemplar av originalutgåvan av Mark Z Danielewskis House of Leaves, även om det nästan hade varit mindre märkligt än vad den boken är.

Frisk vind från Finnsjön

Vi lämnade civilisationen, som här får representeras av sommarstugeområdet Vallen vid Hällsjön, och begav oss ut i hemtama trakter: Skog utan stig, en udde och inte de allra behagligaste badmöjligheterna. Ni har läst om det förut. I och jag har upplevt det förut. Det var dags igen.

Finnmarkens minsta sandstrand: Grantjärn

För sex år sedan utsåg jag Holmsjön i Säfsens socken till innehavare av finnmarkens minsta sandstrand. Det kan ha varit förhastat. Ty vid Grantjärn hittade S2 och jag en aspirant på den titeln.