Marnässkolans inringningssignal

Jag hade en så bra plan, men den har inte fallit väl ut. Än. Nu behöver jag hjälp att tänka utanför boxen.

Bakgrunden är som följer: De ska riva Marnässkolan i Ludvika, den slitna utbildningsenhet som jag gick på under låg- och mellanstadiet. Sådant ser jag inte lätt på. Det spelar ingen roll att jag hade ett ganska komplicerat förhållande till skolan i sig, den fanns när jag var liten och följaktligen borde den fortsätta stå där, mörkblått trä och ljusgrått tegel fördelat på elva permanenta moduler och en röd, tillfällig modul som råkade bli permanent. Jag är tillräckligt vuxen för att acceptera att jag inte kan påverka en rivning. Men inte tillräckligt blasé för att släppa det totalt. Kompromissen skulle bli att behålla en viktig del av den, tänkte jag.

Fortsätt läsa

Club Amor, Östansbotjärn och annat viktigt i Ludvika

I förra inlägget skrev jag om att all kunskap jag har samlat på mig genom att bo i och sedermera läsa om Ludvika och dess historia gör att jag kan ”sätta liv på skogen”, för att använda min vän H:s ord. Det gäller även för Ludvika tätort. För tillfälliga besökare kan jag förstå att inte alla delar att Ludvika riktigt glänser och får en att vilja ströva omkring planlöst på gatorna och ta in den kombination av arkitektur och stadsplanering som, slumpmässigt kan det tyckas, lett fram till det Ludvika vi känner idag.

Fig 1. Hjärtformat träd i Ludvika.

Där turisten bara ser en brun, igenbommad byggnad i korsningen Grågåsvägen-Timmermansvägen ser jag Pia närköp, sedermera Pressbyrån, salustället för det vi kallade vaniljkolor för 1 kr och det hutlöst dyra lösviktsgodiset (14:90 kr/hg i mitten på 90-talet, mina damer och herrar). Här köpte vi ammunition till våra ballongbellor i form av gula ärter i blåa kartonger.

Fortsätt läsa

På spaning efter Rämens sjunkna ö

Det här blir ett lite annorlunda inlägg. Som titeln anspelar blir det också ganska långt, om än inte de 1 267 069 ord som utgör Marcel Prousts kakbok. Ni ska få följa med på en guidad tur om det som på psykologspråk kan kallas de etablerande omständigheterna kring det här projektet. Det kommer bli massor med avstickare från huvudspåret, men jag lovar att vi hela tiden kommer kunna skönja en röd tråd i det hela. Låt gå för att tråden ibland kommer ha trasslat ihop sig ganska ordentligt, att det kan vara frustrerande att reda ut sådana härvor och att det ibland bara kommer att gå att betrakta sagda tråd genom en repig plexiglasskiva. Men ändå, tråden är där, så välkomna in. Jag klipper era biljetter här. För allt i världen, lämna inte gruppen. Fortsätt läsa