Stora Tossatjärn: the dybotten in disguise

20160625_155522.jpgVi kan slå fast det med en gång: Stora Tossatjärn har ingenting attraktivt att erbjuda den landburne badaren. Trots mycket god tillgänglighet med en vacker skogsväg, ljuslila i mitten av midsommarblomster, längs hela nordsidan, var den här badupplevelsen sämst sedan Mellantjärnen, och då räknar jag med lågsäsongsbaden också. Tjärnen lurade mig totalt genom att till synes ha en fullgod, fast botten – ni vet en vanlig, naturskräpig sjöbotten med småpinnar och bark och annat. Därför var det med stor förvåning och mycket förtret som jag tog ett första steg och sjönk ner till knäet i dy. Stängselmosstjärnen gjorde sig påmind, likaså Lilla Käringtjärnen. Van dybadare som jag är vid det här laget visste jag att ett dopp i det här skulle innebära att hela jag skulle bli dyig – och det blev jag ju också, eftersom det inte fanns på kartan att avbryta badet. Vattnet i sig var inte obehagligt med sina 22 grader, men dyn och det som tjänade istället för botten och det snåriga buskaget som utgjorde strand var verkligen inte min kopp te, kaffe eller kombucha. Fortsätt läsa