Där inlandsisen gjorde Sumparna (Ryberget runt 2018)

Idag blev det så långt och så många olika spår att vi provar oss på underrubriker.

Strandbild. Sumparna, Ludvika kommun, 14 juli 2018.

Rekapitulation

Turens första sjö, Näckbladtjärn, var ett av de sämsta baden någonsin, men nu sken solen och vi gick österut längs tallheden. Söder om oss låg Isberget, en nordsluttning som fått sitt namn för att is ligger kvar länge om vårarna, mellan de djupa skrevorna i den steniga terrängen. Så här års, mitt under värmeböljan i juli 2018, lär all snö ha smält för längesen, namnet och egenskaperna till trots.

Förväntningar – och Dr Snuggles

Apropå dåliga bad hade jag farhågor om att de två småpölarna Sumparna inte heller skulle vara så superduperbehagliga, med tanke på deras namn och allt, men här hade jag fel. Istället för två förväntade dyhål fick vi stifta bekantskap med projektets eventuellt första död-is-sjöar. Lustigt ord. Skulle gå att skriva utan bindestreck men då skulle i alla fall någon haka upp sig på ordet dödis och se det som samma typ av ord som t ex Råttis i Dr Snuggles, och det skulle vara förvillande. Apropå Dr Snuggles skulle jag behöva ha en leta-rätt-på-allt-maskin när jag är ute på mina turer och hastigt packar ner termometern i närmaste ficka och sedan inte hittar den. Men nu var det varken det eller Dr Snuggles jag skulle skriva om. Jag skulle skriva om istiden och när den slutade. Då formades nämligen Ludvika kommuns topografi så som vi känner den idag (i stora drag).

Fortsätt läsa