Finnmarkens minsta strand (Holmsjön)

20150806_145009

Idag börjar vi med en bild för en gångs skull, men där slutar nymodigheterna. Bilden visar för trygghetens skull som vanligt en sjö i Ludvika kommun.

Sommarens sista helbaddag innebar sju sjöar och en fors, en kvadrathalvmeter stor sandstrand, fem flädersafttunnor och två förvånade holländare. Idag ska ni få läsa om skogens minsta sandstrand. De kommande inläggen berör alltså samma dag som S och jag besökte Stora Låsen, och som tidigare har nämnts blev vi lurade på sandstranden vid den sjön. Satellitbilden över Holmsjön, tre kilometer rakt söderut, lovade emellertid också sandbotten, så vi begav oss dit på strandjakt. Eftersom skylten vid vägen upplyser den läskunnige om att Holmsjön bara är öppen för isfiske räknade vi med att få ha den här sjön för oss själva. Visserligen hade det inte varit jättevarmt i Stora Låsen – 15 grader – men pimpelis såg vi inte röken av. Det gjorde vi heller inte vid Holmsjön, men ensamma blev vi inte. Det bodde bärplockare i fiskestugan, så vi åkte tills vägen tog slut och parkerade där istället för att inte störa dem. Fortsätt läsa

Den upptagna sandstranden vid Stora Låsen

Sommaren 2015 funderade jag på om Bibeln hade missuppfattat det här med Guds utseende bara för det där stycket om att människorna är gjorda till hens avbilder. Mina tankar gick i riktningen mot att Gud i själva verket var en knottsvärm, eftersom hen tycktes befinna sig precis överallt, som Gud ibland påstås göra. Fortsätt läsa

Ludvikas dolda sandstrand finns vid Storsjön*

Om du korsar en dalahäst med en giraff, vänder den upp och ner och tittar på den från sidan ser du ungefär samma form som Storsjön har. Om inte det är skäl nog att besöka sjön har den också en fin sandstrand där chanserna att du får vara i fred är bland de största i kommunen. Stranden ligger nämligen en kilometer stiglös skog från närmaste väg. Hit begav oss S2 och jag en mulen julieftermiddag i jakt på bad- och fiskevatten. Fortsätt läsa

Om Stora Sandsjön och att transportera en säng i en eka

Efter en dags badande i sjöar vars existens inte berättigas av deras fantastiska playor var det slutligen dags för ett bad på ett ställe där även normalstörda människor kunde tänkas bada. Nu uppehöll sig ändå inga normalstörda människor på stranden i badsyfte, sannolikt för att det var mulet och nitton grader i både luft och vatten, men helt ensamma var vi inte. Vid Stora Sandsjön ligger ett sommarstugeområde som jag kanske skulle beskriva som att det har det bästa läget i hela finnmarken om jag inte vid varje tanke åt det hållet angrips av stor och väldigt lokal lokalpatriotism kring ”min egen” finnby. Jag kan i alla fall drista mig till att det är väldigt vackert vid Stora Sandsjön. Bilderna nedan gör inte området rättvisa. Vägen dit har ljung i mitten och en sandig gles tallhed på båda sidor. Vid sjön ligger små röda stugor utplacerade med vy över mörkgröna skogar och blånande berg, sådana där som Dan Andersson hävdade att det fanns någonting bakom (sannolikt mer skog). Hur som helst, just den här dagen befann sig en man på stranden i full färd med att lasta av en släpvagn kopplad till en äldre Toyota och bära det avlastade godset i form av en sängbotten till ett i mitt tycke mycket mindre lämpligt transportmedel, nämligen en vit plasteka med elmotor. Fortsätt läsa