Sensommarsvarttjärnstacksamhet

Tacksamheten har visserligen en egen högtid, eller till och med två, för den dag som i Sverige kallas Tacksägelsedagen är visst inte samma sak som amerikanska Thanksgiving, har jag lärt mig i höst. Men jag kanske kan få uttrycka lite tacksamhet så här i juletider också?

Fortsätt läsa

Swimrun 581:2021 Stora Fågeltjärn den gröna

Under swimruns är det viktigt med energipåfyllning har jag förstått. Jag ville inte att vi skulle vara sämre under min variant. Därför tog vi lunch och kaffe när vi sprungit fram till vindskyddet vid Stora Fågeltjärn då det ändå sammanföll med en regnskur. Springappen stod på 4,40 km, så vi hade 0 kilometer löpning kvar – men hälften av baden. Den disponeringen kan man ha åsikter om, men som jag skrev i förra inlägget är jag glad över att kunna springa över huvud taget. I hade å sin sida, av andra anledningar, inte sprungit sedan Tage Erlander var statsminister, så det var allt annat än två vana löpare som nådde fram till målet vid vindskyddet.

Konstigt uttryck det där. ”Allt annat än”? Det var det ju rakt inte. De allra flesta saker var vi ju inte alls. Vi var ju, till exempel, verkligen inte två exemplar av originalutgåvan av Mark Z Danielewskis House of Leaves, även om det nästan hade varit mindre märkligt än vad den boken är.

Fortsätt läsa

Västra Hedtjärn, bildskön och förbisedd

Västra Hedtjärn är en av de mest fotogeniska tjärnarna i kommunen. Vet den om det? Ja, absolut. Den glittrar i solljus och ligger dramatisk under regntunga skyar, alltmedan den lyhört samspelar med skuggorna från Isberget och de grönblåa nyanserna bortifrån Bråtberget. Men dess gröngula myrar intill strandkanterna beskådas av alltför få. Grusvägen som sveper förbi Västra Hedtjärns sydvästra strand är sparsamt trafikerad, och inga turister vilar vid dess stränder. Sjön skulle gärna vara lika välfotograferad som Väsman och lika välbadad som Norra Hörken men drog en ensligare lott i placeringslotteriet där för tiotusen år sedan.

Västra Hedtjärn sommaren 2021.

Därför uppskattar den när jag kommer och fotograferar den. Så har skett två gånger; vid första tillfället var den ett utvalt mål men vid det andra var jag temporärt osäker över min position och råkade därför bada i den igen. Mitt första besök ägde rum tillsammans med S 2018, en varm juliförmiddag som gjord för att gå över en talldoftande hed på jakt efter badställen. Och så låg den plötsligt där, till vänster om vägen, 21,5 grader varm och med brunt, klart vatten. Snyggt! Men hur skulle det gå att ta sig i?

Västra Hedtjärn sommaren 2018.

Fler än vi har trots allt vett att utnyttja Västra Hedtjärns skönhet. Vid stranden ligger ekor uppdragna, och bryggor underlättar för fiskaren att torrskodd stå nära sjökanten. De underlättar också att ta sig i och upp ur sjön, men saknar de stege är det inte så mycket enklare med brygga som man kan tro. Armstyrkan behöver vara större eftersom man inte gärna vill skrapa magen mot bryggkanten, på det vis man med fördel kan göra mot myrkanten. Å andra sidan är det lättare att hålla koll på kärrspindlar där brygga finns, så man inte kommer upp med en sådan på magen eller i hatten.

Sjögrönska.

Västra Hedtjärn utgjorde S och mitt sista bad på den här turen, som hade inletts dagen före med Näckbladtjärn, Sumparna, Rybergsforsen, Rytjärn och Stora Låsen. Vägen till Västra Hedtjärn från Stora Låsen gick förbi en älg, en stenig Låsen-strand och två runda tjärnar utan namn som sannolikt skapats av död-is när isen drog sig tillbaka, likt Sumparna. Jag gillar den här delen av kommunen. Det är långt mellan människorna men kort mellan tjärnarna, där de ligger vid kullarnas fötter. En kuriositet är att det finns två Äskberget varemellan Västra Hedtjärn, Östra Hedtjärn, Fisklösen och Långtjärn ligger. Vilket av dem var det som nämndeman Johannes Sigfridsson Honkainen fick tillåtelse att uppodla 1750, tro?

Röd stjärna för badställe 2018, grön stjärna för badställe 2021. Karta från Lantmäteriet.
Karta för er som inte tycker Frösaråsen är en tillräckligt stor ort att orientera sig efter. Från Lantmäteriet.
Inte behöver den filter egentligen, Västra Hedtjärn. Men nu blev det ett ändå. Viken längst till höger är den där båten på bilden ovan ligger.

Västra Hedtjärn

Datum: 2018-07-15
Löpnummer: 79
Höjd över havet: 307 meter
Område: Midnattshöjden

Väder: 22 grader, halvklart
Vattentemperatur: 21,5 grader
Strand: fin myr (3)
Botten: okänd (-)
Vatten: klart och brunt (3)
Omgivningar: tallhed (4)
Utsikt: kuperad skog (4)
Tillgänglighet: några myrmeter från stigen och vägen (4)
Placering: nordost om Fredriksberg (2)
Faciliteter: fiskebryggor, eldstad
Folk: 0
Officiell badplats: nej
Fiskesjö: nej
Återvända: kanske

Fler hedtjärnar:
Östra Hedtjärn
Nedre Hedtjärn
Hedtjärn
Lilla Hedtjärn

Bonusbild:

Stenig strand/torrlagd sjöbotten vid Stora Låsen.

En adventstur till Ljussjön där inte mycket gick som planerat

Jag hade visionen klar: Vi skulle till de kuperade kullarna i norr, vandra runt i öde skogar, bada vid iskanten i de små skogstjärnarna vi passerade. Det var en bra vision.

Implementerandet av den gick sådär.

Vi kom visserligen till de kuperade kullarna i norr, det stadsnära skogsområde en mil norr om Ludvika som avgränsas av riksvägar 50 och 66 samt länsväg 644. Förvisso skulle vi också komma att vandra runt – i cirklar – i skogarna, men de var inte öde och badandet blev inte så mångsjöat som jag hade avsett. Så här hade planen lytt på förhand:

Fortsätt läsa

Horntjärn (känd från tv)

I stod med mobilkameran redo. Jag tvekade några ögonblick, där jag stod med fötterna på en smal sten belägen strax under ytan i den lilla skogstjärnen. Liggbad var aldrig behagliga, men när det nu dessutom skulle förevigas på rörlig bild fick inget gå snett. Till sist tog jag ett stadigt tag om det blåa repet och lutade mig bakåt.

Repet sitter stadigt.
Fortsätt läsa

Mörthöjdsflynas matematik

Oftast är det enkelt. En sjö har en del och ett namn i tydlig singularisform. Någon enstaka gång delar två små sjöar på ett namn, t ex Hälltjärnarna, men det är fortfarande inget problem på taket, biffen är spikad och allt sånt där, för det finns inga frågetecken om vilka, eller hur många, vattensamlingar som åsyftas. Även om det inte alltid är lättbadat är det lätt att förstå vad som ska göras.

Och så finns det Mörthöjdsflyna.

Fortsätt läsa

Stora Låsen: tredje gången gillt (Ryberget runt 2018)

”… och sen kommer vi fram till Stora Låsens nordstrand. Där kan vi slå upp tältet direkt på stranden.” Fram till den meningen hade det varit en bra plan både på papperet och i verkligheten. Dagen hade bjudit på många bad i fin natur precis som tänkt, men för avslutningen hade jag missat två viktiga aspekter. För det första innebär en nordstrand om kvällen att solen försvunnit från den. För det andra är sandstränder kalla om nätterna när solen inte längre värmer upp dem, och oavsett tid på dygnet är de hårda – som de små bitar av sten som de faktiskt består av – att sova på. 

Fortsätt läsa

Där inlandsisen gjorde Sumparna (Ryberget runt 2018)

Idag blev det så långt och så många olika spår att vi provar oss på underrubriker.

Strandbild. Sumparna, Ludvika kommun, 14 juli 2018.

Rekapitulation

Turens första sjö, Näckbladtjärn, var ett av de sämsta baden någonsin, men nu sken solen och vi gick österut längs tallheden. Söder om oss låg Isberget, en nordsluttning som fått sitt namn för att is ligger kvar länge om vårarna, mellan de djupa skrevorna i den steniga terrängen. Så här års, mitt under värmeböljan i juli 2018, lär all snö ha smält för längesen, namnet och egenskaperna till trots.

Förväntningar – och Dr Snuggles

Apropå dåliga bad hade jag farhågor om att de två småpölarna Sumparna inte heller skulle vara så superduperbehagliga, med tanke på deras namn och allt, men här hade jag fel. Istället för två förväntade dyhål fick vi stifta bekantskap med projektets eventuellt första död-is-sjöar. Lustigt ord. Skulle gå att skriva utan bindestreck men då skulle i alla fall någon haka upp sig på ordet dödis och se det som samma typ av ord som t ex Råttis i Dr Snuggles, och det skulle vara förvillande. Apropå Dr Snuggles skulle jag behöva ha en leta-rätt-på-allt-maskin när jag är ute på mina turer och hastigt packar ner termometern i närmaste ficka och sedan inte hittar den. Men nu var det varken det eller Dr Snuggles jag skulle skriva om. Jag skulle skriva om istiden och när den slutade. Då formades nämligen Ludvika kommuns topografi så som vi känner den idag (i stora drag).

Fortsätt läsa

På spaning efter Rämens sjunkna ö

Det här blir ett lite annorlunda inlägg. Som titeln anspelar blir det också ganska långt, om än inte de 1 267 069 ord som utgör Marcel Prousts kakbok. Ni ska få följa med på en guidad tur om det som på psykologspråk kan kallas de etablerande omständigheterna kring det här projektet. Det kommer bli massor med avstickare från huvudspåret, men jag lovar att vi hela tiden kommer kunna skönja en röd tråd i det hela. Låt gå för att tråden ibland kommer ha trasslat ihop sig ganska ordentligt, att det kan vara frustrerande att reda ut sådana härvor och att det ibland bara kommer att gå att betrakta sagda tråd genom en repig plexiglasskiva. Men ändå, tråden är där, så välkomna in. Jag klipper era biljetter här. För allt i världen, lämna inte gruppen. Fortsätt läsa