Svensksjön en sval kväll

Omväxling i naturen.

Fler bilder sist i inlägget! Alla fick inte plats bland den löpande texten.

Vi hade gått på en tallhed hela dagen, men nu ändrade skogen karaktär. Tall ersattes av gran, vitmossa gav vika för grönt gräs, den platta heden för några små uppförsbackar.

cof

Jordkällare alternativt garnityr tillhörande skogstroll. Svensksjön, Grangärde församling.

Dagens mål, Svensksjön, låg nära, och att detta en gång i tiden hade varit bebyggda trakter skvallrade resterna av en jordkällare om. Som en tandrad i uppförstoring stack den upp ur grönskan strax öster om Svensksjöåns nordlopp.  Fortsätt läsa

Trädgårn, Grand och Hedtjärn

Hedtjärn och Grand och Trädgårn.png

Dagens inlägg berör tre platser i Ludvika kommun. Hedtjärn, ute i skogen åt väster, samt Grand och Trädgårn som delar på samma cirkel mitt inne i stan.

När jag i början av 00-talet just hade blivit myndig och fick komma in på krogen utan att min äldre vän T behövde snacka in mig (på ett ställe med 23-årsgräns, icke desto mindre. Detta var på den tiden jag var nöjd med att misstas för sex år äldre) fanns det två ställen att välja på i Ludvika. Det ena var Trädgårn, som var ett sunkigt ställe i korsningen Fredsgatan-Carlavägen, och det andra var Grand, som var lite fräschare och låg på Storgatan. Grand hade en klibbig kortklippt heltäckningsmatta i baren och var trots detta det fräschare etablissemanget. Båda ställena är stängda nu. Trädgårn rev de till och med, för säkerhets skull. Fortsätt läsa

Över heden nedåt Lilla Hedtjärn

Den aktuella heden heter Tuppmossheden och ligger intill Tuppmossen som vi stiftade bekantskap med vid besöket till Krusentorpas hål.

På hitsidan var det ont om iklivningsställen.

Och om de tre senaste baden bjudit på positiva överraskningar var det här dags för ett mediokert, dock inte utan överraskning*. Samma sorts svårgångna skog som omgav (södra) Vittjärn återfanns även vid Lilla Hedtjärn, så det var något av en lättnad när den gav vika för myrmark. Skor togs av, badtofflor togs på – och så kom överraskningen. Att en sjunker när en bit i myren och får klafsa sig fram längs strandkanten är inget nytt. Men att myren är så kall att en fryser om fötterna händer sällan när sjön bredvid åtminstone är 17 grader varm. Men här hände det. Termometern visade vid myrvattenmätning 10 grader! Kanske gick här samma källåder som rinner ihop med Storsjöån. Klart är att ett område på tiotals kvadratmeter höll källtemperatur. Sjön i sig var som nämnt i alla fall normalvarm; termometern orkade upp i 17,5 grader. Vi fick gå runt en del av tjärnen för att hitta kombinationen strandnära träd (till repet) och hyfsat djup så vi kunde ta oss i och upp. Upplevelsen som helhet lockade inte till merbad eller återvändo.

Fortsätt läsa

Vem var Krusentorpa och vad skulle hen ha tyckt om att jag badade i hens hål?

Majeftermiddagen gick mot tidig kväll medan vi något tvekande tog av från skogsvägen och klev ut i ”sankmark, skogsbevuxen”, ett område som gjorde skäl för sin beteckning på kartan. Vi hade många meter med sannolikt ganska blöta fötter framför oss; två vattenfyllda fördjupningar i Tuppmossen var vårt mål. Fördjupningarna bar namnet Krusentorpas hål. Här skulle badas.

Fortsätt läsa

Överraskningen i Vittjärn (Svensksjön 2018)

En av de stora drivkrafterna med att så i detalj utforska en kommuns geografi är viljan att bli överraskad. Att hitta den där platsen som är sevärd och njutbar men som inte är utmärkt som sådant på kartan och som inga skyltar visar till. Som inte ens Tomas Ljungs utmärkta Strövtåg i Ludvika nämner i den minsta fotnot. I och jag hittade ett sådant ställe i förra inlägget, där kallkälla och å gjorde gemensam sak och bjöd på en säregen badupplevelse. Någon kilometer längre ut på tallheden kom nästa! Fortsätt läsa

En å och en källa på köpet

Efter knappa tio år och bara ett fall från skrivbordet och blott en händelse med olyckligt placerade magneter som orsakade rökutveckling valde min dator att ge upp. Bara så där. Helt oförutsägbart. Därför skrivs det här inlägget på en telefon, och därför blir det kortare än vanligt. Att det heller inte har kommit förrän nu beror på omvärldsomständigheter som min dragelse till att följa olika sammansättningar av yngre män som sammanstrålat på utvalda platser i Ryssland för att motionera tillsammans.

Fortsätt läsa

Majbad 2018: Nattjärns kallsupar

Jetströmmar. Mycket hög brandrisk. Eldningsförbud. Högtryck och hetluft. Är maj 2018 en anomali eller kommer vi i framtiden inte höja på ögonbrynen över sommartemperaturer flera veckor i följd redan i maj? I och jag tog det säkra före det osäkra och bokade in en badtur med övernattning redan i år. Fjorton kilometer tallmo och tiotalet bad stod redo av visa upp sig från sina bästa och, i tallmons fall, knastertorraste sida. Härligt, härligt men farligt, farligt, heter det från herrn i grannkommunen åt norr. Säkerligen sjöng han om denna tur utan att veta om det.

Fortsätt läsa

Om Stora Sandsjön och att transportera en säng i en eka

Efter en dags badande i sjöar vars existens inte berättigas av deras fantastiska playor var det slutligen dags för ett bad på ett ställe där även normalstörda människor kunde tänkas bada. Nu uppehöll sig ändå inga normalstörda människor på stranden i badsyfte, sannolikt för att det var mulet och nitton grader i både luft och vatten, men helt ensamma var vi inte. Vid Stora Sandsjön ligger ett sommarstugeområde som jag kanske skulle beskriva som att det har det bästa läget i hela finnmarken om jag inte vid varje tanke åt det hållet angrips av stor och väldigt lokal lokalpatriotism kring ”min egen” finnby. Jag kan i alla fall drista mig till att det är väldigt vackert vid Stora Sandsjön. Bilderna nedan gör inte området rättvisa. Vägen dit har ljung i mitten och en sandig gles tallhed på båda sidor. Vid sjön ligger små röda stugor utplacerade med vy över mörkgröna skogar och blånande berg, sådana där som Dan Andersson hävdade att det fanns någonting bakom (sannolikt mer skog). Hur som helst, just den här dagen befann sig en man på stranden i full färd med att lasta av en släpvagn kopplad till en äldre Toyota och bära det avlastade godset i form av en sängbotten till ett i mitt tycke mycket mindre lämpligt transportmedel, nämligen en vit plasteka med elmotor. Fortsätt läsa