Midsommarbad IV: Norsens sanduddar

20160625_134113 Jag drömde i natt om en ny produktmärkning som skulle introduceras på den svenska marknaden. Märkningen skulle gälla alla produkter – från vykort via tomater till bensin – och visa konsumenten hur estetiskt tilltalande produkten var. Syftet med märkningen var, förstås, att kunden inte själv skulle behöva bedöma detta, utan tryggt kunna lämna ifrån sig denna tidskrävande och ångestframkallande syssla. Märkningen skulle utföras av ett företag i Kina, och logotypen skulle bestå av en svartvit blomma med lite pixliga kanter, vänd åt höger, ovanför en avlång rad med fem stjärnor mot en röd bakgrund. Så här, för något som har fått tre stjärnor (fast blomman var vissnare i drömmen): Fortsätt läsa

Sista vilan vid Björken

Det här inlägget kommer tätare på det förra än vad som har varit brukligt på 581sjoar. Det beror på att bloggen i juni har varit mycket sparsamt uppdaterad, först på grund av jobb, sedan på grund av fotbolls-EM. När fotbollen väl tog en paus mellan gruppspel och slutspel sammanföll det med midsommar och allt vad det innebär med att sova med sju sorters kakor under kudden för att drömma om ens framtida diabetes. Med åtminstone jobb och midsommar avklarade utnyttjar jag nu spelavbrotten i matcherna för att komponera ifatt. Fortsätt läsa

Krabbsjön

Ganska precis en mil norr om Norrvik, en av Ludvikas nordvästligaste förorter, ligger Krabbsjön, en långsmal, vindlande sjö vid Näsbergets fot. Det är en av få sjöar, hittills, som jag kan tänka mig att även personer utan märkliga badprojekt skulle kunna finna tillfredsställelse i att ta sig till och bada i. För medan Lejbergstjärnen ligger långt bort i tok, Mellantjärnen mest består av dy och Klosstjärnen upplevs helt sakna botten, ligger Krabbsjön hyggligt lättillgängligt, är tillräckligt djup för att du inte ska behöva bekanta dig så mycket med botten (som ändå finns där bara utifall) och ett vatten som kanske är lite klarare än ditt genomsnittliga skogssjövatten. Det skadar heller inte att sjön kantas av barrskogsklädda sluttningar och har en tallbarsströdd sjökant med en liten eldstad med kvällssol.

Fortsätt läsa

Utan Citroën DS till Fagerlidtjärnen

Projektet att bada i alla 581 sjöar i Ludvika kommun har redan första sommaren tagit mig till platser som jag, som det heter, aldrig skulle ha besökt annars. Alla utom en av vägarna till dessa sjöar har varit fullt farbara med en modern bil med onödigt låg markfrigång. Undantaget var Fagerlidtjärnen. Här hade jag behövt ha kvar min Citroën D Spécial* från 1972, som jag ägde i lite drygt ett år men aldrig riktigt blev kvitt de komprometterande Fortsätt läsa

Botjärnen och att bo i Ludvika

Min vän T tycker om stående skämt. Jag är lite tveksam till om T själv vet om att han har dragit dem flera gånger; däremot är jag helt säker på att han tycker om dem. Skämten handlar ofta om ords innebörd. Ett av skämten, som jag alltid åker dit på, berör boende. När jag är i Ludvika och ringer honom brukar han fråga ”Är du hemma?” ”Ja,” svarar jag, för Ludvika är mitt hem om än inte där jag bor. Den här distinktionen gör inte T, som menar att hem är där man bor. Och eftersom jag inte bor i Ludvika längre kan jag inte vara hemma när jag är där, påtalar han för Fortsätt läsa

Klysningen och min far, sprintern

Källbottens elljusspår är inget man besöker naturligt under sin uppväxt om denna har sin utgångspunkt i en 70-talsvilla två och ett halvt stenkast från Biskopsnäsets elljusspår. Men jag har ett minne från min barndom som äger rum i Källbotten. Det är en regnig dag, troligtvis ungefär vid den här tiden på året. En massa människor i galonkläder – det här var innan regnkläder kunde se Fortsätt läsa

Östertjärn och minnen från när det var varmt i Väsman

Efter att den tänkta lunchen på Lejberget blivit inställd på grund av knott (läs mer här) besökte F och jag Pizzeria Jägarn i centralorten Fredriksberg på väg mot civilisationen igen. Närmaste konkurrent inom branschen (pizzeria, inte civilisation) ligger 32,5 kilometer bort och för att komma till denna, Långbans pizzeria i Lesjöfors, måste man korsa länsgränsen till Värmland. Dessa omständigheter skulle i en sämre värld ha kunnat innebära Fortsätt läsa